Under den senaste valrörelsen fortsatte de etablerade sjuklöverpartierna, ivrigt påhejade av de creddiga surdegsjournalisterna på Södermalm, att vid varje givet tillfälle bete sig som förorättade snorungar när Sverigedemokraterna kom på tal. Iden var att vid varje givet tillfälle, oavsett sakfråga och forum, försöka sig på förtal och karaktärsmord på SDs företrädare värdigt en elevrådsomröstning i tredje klass. De lät oss människor som inte är skribenter på MSMs kultursidor eller som inte broilats genom politiskt korrekta ungdomsförbund förstå att diskussioner och sansade debatter var ett instrument för "nyfascister", för att använda Jan Helins uttryck. Demokrati är när andra gör det som jag och mina innerstadskompisar i Stockholm (som ex Arkelsten) tycker.
När så Björn Söder nominerats som SDs talmanskandidat valde i enlighet med denna strategi den tidigare partisekreteraren för Moderaterna, Sofia Arkelsten, att riva sönder nomineringslappen för Björn Söder och
lägga upp detta på Twitter. Moderaterna har därmed återigen visat vilken slagkraftig och vägvinnande debatteknik man mobiliserat mot Sverigedemokraterna, även om 150 000 människor som bytte från M till SD i valet 2014 verkar svåra att övertyga.
Diskussionsunderlag:
(1) Är detta en vägvinnande strategi för Moderaterna?
(2) Är det värdigt en 40 årig f.d. partisekreterare att göra så?
(3) Bör bilden retweetas så att mina Södermalmskompisar förstår att jag står upp mot den etablerade rasismen?