Hur har du blivit utsatt?

Hur har du blivit utsatt personligen av "patriarkatet"?

Feminister i allmänhet pratar alltid om hur andra blir utsatta av mansdominansen här i Sverige, här får du gärna diskutera och berätta din snyft historia om hur du har blivit misshandlad och nästan dödad av dess styre.

Vill gärna se sanna historier här i tråden.

Mest en ursäkt för kvinnor att beklaga sig och gnälla i vanlig ordning. "Titta här livet är inte rättvist och det måste vara pga ett patriarkat och förtryck mot kvinnor!".

Kvinnor har ganska bekväm ställning om vi jämför med män.

Du ber om "sanna historier" samtidigt som du kallar att bli "nästan dödad" för "snyfthistorier"?
Hur sann är du själv och din fråga, undrar då jag? Hur pass "sann" är ditt syfte i just denna avdelningen?
Du för, menar jag?!

En gång hade jag en chef som slängde dryga kommentarer emot mig och det har jag läst på om nu att det är härskartekniker.

För att skydda mig emot detta i framtiden har jag börjat läsa på om härzkartekn1kerna på intern3t.

Nu känner jag mig trygg att i framtiden kan jag förstå när jag blir härskarteknikad och då kan jag anmäla personen för hets mot våldtäkt eller va det nu heter.

Jag har inte varit så insatt i den feministvågen som varit den senaste tiden, och visst har jag blivit "utsatt", men jag är så van att jag inte riktigt bryr mig som jag kanske borde. Men att påstå att kvinnor skulle ha det bättre än män krävs antingen minimal eller obefintlig verklighetssyn eller insikt. Det ena utesluter inte det andra, och många tycks missa att den egentliga feminismen rör frågor för båda könen vilket egentligen inte heller ska vara ett krav för att ta upp frågor som dessa.

Hur tänker du här egentligen?

Hade jag blivit misshandlad och nästan dödad, vore väl detta den sista tråd jag skulle skriva i. Förhoppningsvis är den inte ett exempel på din obefintliga fingertoppskänsla när det gäller att få människor att dela med sig av sina svårigheter utan bara ett litet snubbel från din sida.

Jag skulle önska att fler såg det som jag, nämligen att patriarkala strukturer inte innebär ett gäng ondsinta män som elakt skrockande sitter och hittar på diverse olika sätt att försvåra livet för kvinnor, utan att det är en syn på saker och ting som genomsyrar ett samhälle och således också kvinnorna som lever i det, inklusive mig.

På min syn men inte din, har jag ett småroligt exempel, nämligen när min mor och syster (observera att alltså ingen djävulsk man är inblandad någonstans) ansåg att det var dags för mig att börja ta på mig uniformen, här i form av högklackat. Fina skor utprovades och inköptes, jag kände mig absolut snyggare och mognare än tidigare, tyckte att jag började behärska hela konceptet men ... det var då själve FAN vad ont det gjorde efter ett tag!

Andra tjejer trippade glatt på i mil efter mil men jag fick snudd på handikappande ont efter bara ett kvarter eller två. Vill man vara fin, får man lida pin! sa jag, min mor och min syster strängt till mina fötter. Jaså du, svarade de, det tror du? Det ska vi nog bli tre om!

De vann. De var klart mycket mer feministiska än jag, för jag hade gärna gått omkring i vackra skor som gjorde benen läckrare och allt det där. Men att ha så ont att det i stort sett är det enda man kan tänka på, det är det faktiskt inte värt. Jag vill tänka på annat ibland.

Den patriarkala delen i detta som jag ser, är att jag liksom inte dög som jag var, inte ens för mig själv. Det var en liten sorg att jag inte klarade av högklackat mer än i små doser. (Dansa går bra, men inte gå längre sträckor.) Det var en slags invigningsrit in i kvinnligheten, och jag misslyckades. Kanske. Eller nåt sånt. Detta är ju ingen jättegrej på något vis, men möjligen ett exempel på hur synen på vad som är en kvinna, påverkas av den tid man lever i. Jag hade ju turen att ändå födas i en tid då högklackat inte är obligatoriskt, men tänk om det vore det?

Jag miste mitt barn i en vårdnads-tvist pga att socialtjänsten i Bollnäs enbart lyssnade på pappans utsagor (lögner som hade kunnats avslöjas om soc. hade kollat upp det). Jag talade sanning till soc. varje gång jag pratade med dem, de sa: Du bara påstår en massa saker (!!).
Så sa dom ALDRIG till pappan, dom svalde ALLT han ljög om. Efter detta har jag kommit i kontakt med flera mammor i Bollnäs som varit med om exakt samma sak. Soc. har bara trott på papporna i deras fall också, utan att kolla upp sannings-halten. Dom mammorna har också förlorat sina barn.
Soc. i Bollnäs har enormt dåligt rykte, även ute i landet. Dom hjälper papporna att avpollettera mammorna till barnen, dom hjälper papporna att knäcka mammorna. Dom är ökända för att vara kyliga och oförskämda mot mammorna. Dom hyllar papporna. Jag vet att Inspektionen för vård och omsorg just nu håller på att granska dem, eftersom dom inte arbetar enligt Barnkonventionen - samt är anti mot kvinnor. Tyvärr vågar ingen tidning skriva om detta

Jag vill bara tillägga att detta kvinno-förtryckande som soc. i Bollnäs ägnar sig åt, nästan har dödat mig och flera andra kvinnor som jag har pratat med. Att förlora sitt barn helt och hållet gör obeskrivligt ont. Jag har knappt träffat mitt barn på fyra år, på grund av soc.

Jag känner med dig, big time!

Men i en miljon andra kommuner är det precis tvärtom, och det är ett större problem
än att en kommun agerar åt andra hållet.

Men består inte socialtjänsten till övervägande delen av kvinnor?
Det kanske inte har betydelse?

Fy fan vilken hög av smörja. Ursäkta, men detta måste vara ett skämt, så bara för att du själv inte kände att du dög så var det patriarkala strukturer, det kan inte ha något med dåligt självförtroende ( som vi alla, oavsett kön, land eller sexualitet får uppleva )?

Det är ju du själv som ser klackskorna som något kvinnligt, och när du misslyckades med att gå i dessa så skyller du det på män? Nu förstår jag varför folk kallar feminister för religiösa, de skyller på saker som ej kan bevisas och är endast hjärnspöken. Jag rekommenderar dig en dos verklighet och självförtroende, så ska du se att du kan välja andra skor ( ingen tvingar dig eller kommer döda dig ) och börja tänka igen.

Feminism är för offer ( vilken din text klart bevisade ) och offermentaliteten tar dig bara till närmaste snabbmatskedja och bitterhet. Se längre och du kanske en dag kan bli lycklig, istället för att tro djävulen sitter runt varje hörn och väntar på att jävlas med dig.