Det som skrämmer mig med sk moderata muslimer är att de, i vart fall sunniterna, säger "javisst fördömer jag IS men..." och så lägger de till något om hur elaka USA eller NATO är eller så svarar de att "De där tortyrfilmerna man ser, dom är falska!". Det finns en slags ursäktande attityd mot IS terror och brott mot mänskligheten hos väldigt många moderata muslimer.
Det som skrämmer mig mest är att vi har enormt många moderata muslimer i Sverige. Så länge de är nöjda med tillvaron så kommer de antagligen inte bråka i onödan.
Men vad händer när de slutar vara nöjda?
Påfallande ofta har terrorister i Europa varit moderata muslimer som radikaliserats. Undersökningar visar att de muslimer som fötts i Europa är mer religiösa än sina föräldrar. Det är oerhört oroväckande.
Vad händer om radikala imamer får mer inflytande över dem?
Samtidigt som svenskar blir allt färre så blir muslimerna allt fler. Vi står inför en total demografisk omvälvning av samhället. Det innebär inte nödvändigtvis en samhällskollaps men i takt med att allt fler generationer muslimer föds i Sverige desto mer makt och inflytande kommer de att kräva.
För att citera religiösa muslimer i min närhet, båda är i 25 års åldern, mannen är shia och kvinnan (i hijab) är sunni. Båda är från Irak men födda i Sverige och båda har svensk akademisk examen. De ansåg själva att skolor måste börja servera halal och att samhället i större grad borde anpassas för muslimska sedvänjor. När jag argumenterade mot detta så kom ett ganska överraskande svar "Vi är en del av det här samhället vi med, vi är många, vi betalar skatt och arbetar och vi är svenskar. Självklart ska vi få vara med och påverka samhället, vi är ingen liten minoritet och vår krav är inte orimliga om man betänker andra mindre grupper som samhället anpassas efter."
Och på något sätt har de ju rätt. De är ingen liten minoritet, de är en del av samhället osv. Samtidigt så känns det som väldigt moraliskt förkastligt att det svenska folket måste börja ta hänsyn till människor som kommit hit på vår nåder. Så ser dock inte de infödda utomeuropeiska invandrarna. De känner ingen tacksamhet eller skuld - och varför skulle de - de valde inte att födas här. Och även om deras föräldrar dragit snyfthistorier för att få stanna så har de ofta en helt annan historieskrivning inom den egna familjen, att man kommit för att arbeta, dvs arbetskraftsinvandring, och att man därmed inte är skyldiga Sverige något.
Det som skrämmer mig mest är att vi har enormt många moderata muslimer i Sverige. Så länge de är nöjda med tillvaron så kommer de antagligen inte bråka i onödan.
Men vad händer när de slutar vara nöjda?
Påfallande ofta har terrorister i Europa varit moderata muslimer som radikaliserats. Undersökningar visar att de muslimer som fötts i Europa är mer religiösa än sina föräldrar. Det är oerhört oroväckande.
Vad händer om radikala imamer får mer inflytande över dem?
Samtidigt som svenskar blir allt färre så blir muslimerna allt fler. Vi står inför en total demografisk omvälvning av samhället. Det innebär inte nödvändigtvis en samhällskollaps men i takt med att allt fler generationer muslimer föds i Sverige desto mer makt och inflytande kommer de att kräva.
För att citera religiösa muslimer i min närhet, båda är i 25 års åldern, mannen är shia och kvinnan (i hijab) är sunni. Båda är från Irak men födda i Sverige och båda har svensk akademisk examen. De ansåg själva att skolor måste börja servera halal och att samhället i större grad borde anpassas för muslimska sedvänjor. När jag argumenterade mot detta så kom ett ganska överraskande svar "Vi är en del av det här samhället vi med, vi är många, vi betalar skatt och arbetar och vi är svenskar. Självklart ska vi få vara med och påverka samhället, vi är ingen liten minoritet och vår krav är inte orimliga om man betänker andra mindre grupper som samhället anpassas efter."
Och på något sätt har de ju rätt. De är ingen liten minoritet, de är en del av samhället osv. Samtidigt så känns det som väldigt moraliskt förkastligt att det svenska folket måste börja ta hänsyn till människor som kommit hit på vår nåder. Så ser dock inte de infödda utomeuropeiska invandrarna. De känner ingen tacksamhet eller skuld - och varför skulle de - de valde inte att födas här. Och även om deras föräldrar dragit snyfthistorier för att få stanna så har de ofta en helt annan historieskrivning inom den egna familjen, att man kommit för att arbeta, dvs arbetskraftsinvandring, och att man därmed inte är skyldiga Sverige något.
__________________
Senast redigerad av Rosa-Pantern 2015-10-23 kl. 23:41.
Senast redigerad av Rosa-Pantern 2015-10-23 kl. 23:41.