Färgcirkelns gåta

Det synliga ljuset bildar som vi alla vet ett spektra från rött till violett, och bortom rött i ena änden av spektrat försvinner vår perception likaväl som bortom det violetta i den andra änden. Färgcirkeln borde rimligen inte gå ihop på grund av detta stora frekvensområde som vi inte har tillgång till, men lik förbaskat så ser cirkeln logisk ut som om denna lucka inte fanns. man kunde förvänta sig ett svart område som representerade allt bortom infrarött och motsvarande bortom ultraviolett, men nu kan vi bilda en logisk cirkel som om inga andra frekvenser fanns.

går detta att förklara matematiskt?

Matematiskt vet jag inte, tror snarare svaret ligger i våran uppfattning av färg. Hjärnan fyller ut färger och gör antaganden precis som med allt annat. Till exempel är inte all grön färg vi ser rent grönt ljus, utan kan vara blandningar av andra färger, men tappar/stavar reagerar på liknande sätt och vi uppfattar en grön färg.

Har absolut ingen fakta att backa upp detta, utan är bara ren spekulation

det är riktigt det du säger, i själva verket är rena primärfärger bara teoretiska, men det förklarar inte hur vi lyckas få ihop en färgcirkel.

Jag har läst lite av rudolf steiner som skriver endel om färger och dess innersta väsen som boken kallas. Var jag förstått så lanserades färgcirkeln till stor del av filosofen Goethe i "The theory of colours". Så med stor sannolikhet är det starkt anknyter till som nämnt färgernas uppfattning. Ska själv i framtiden inhandla the theory of colours, då jag finner ämnet väldigt intressant och framför allt färgcirkeln.

Om du ritar ut färgcirkeln och skriver ut våglängderna på ljuset istället för att rita så ser du det hopp som du förutspår.

Du ser färgcirkeln efter de 3 färger dina ögon kan se. Om du ser på en färg (t ex mellan rött och lila) så ser du alltså mättnaden för de tre specifika färger du kan se som avgör hur du uppfattar det, inte våglängden på den specifika färg du ser.

Därför är cirkeln "kontinuerlig" (i brist på bättre ord).

åh, Rudolf Steiner, jo jag har en viss personlig erfarenhet av hans teorier. Även Goethe som gav mig en inblick i färgläran en gång i tiden. Efter ett tag kom jag till insikt om färgers förhållande till varandra och såg mönstret. Men nu kvarstår denna gåta… det är något märkligt med att den ena änden av spektrat kan förenas med den andra fast det finns ett oändligt antal "färger" däremellan.
hm…

du menar att vi ser mättnad och inte våglängder, eller?

Nja. Färgerna vi upplever är ju tolkningar i hjärnan som beror på hur mättade tapparna är.

Om bara en tapp aktiveras så ser vi bara en specifik färg (tolkas det som), aktiveras två så ser vi en blandning mellan 2. Oftast så aktiveras alla, men olika mycket, och då tolkar hjärnan det som en blandning mellan alla 3 färger.

Det klassiska exemplet är att titta länge på en röd príck. När man sen tittar bort så ser man komplementfärgen.

det första vet jag men det hjälper mig inte.
komplementfärg vet jag vad det är teoretiskt, men inte riktigt varför hjärnan skapar denna "balans".

Exakt hur och varför vet jag inte heller.

Dock har du svaret på din fråga om varför cirkeln ser ut som den gör och varför cirkeln är kontinuerlig och inte har ett hopp mellan röd och violett, det är alltså helt olika saker som mäts.

Den ena mäter våglängd (fysiken) den andra mäter intensiteten i 3 olika våglängdsintervall och gör sedan ett tolkning (cirkeln). Du blandar helt enkelt ihop färg/våglängd med färg/upplevelse, vilket är väldigt rimligt.

Denna använder man inom vetenskap, färgcirkeln är för konstnärer...

http://www.ecse.rpi.edu/~schubert/Li...%20diagram.jpg

haha, ja det är sant, jag vet vilka brister färgcirkeln har, men jag är fortfarande ute efter att förstå hur vi får ihop rött och violett fast det finns ett oändligt gap däremellan.
hittills tyder det på en illusion eller nåt slags mindtrick…