Hur ska man betrakta kvinnors irrationella rädsla för ogiftiga spindlar?

Kan man kalla det för en psykisk defekt som bara kvinnor bär på?

Eller är det ofeministiskt att formulera det på det sättet?

Jag har då en handfull vänner av manligt kön som har denna irrationella rädsla för bl.a. spindlar, så att det endast skulle handla om kvinnor kan jag inte hålla med om att det stämmer...

Att vara rädd för spindlar, ormar, råttor, skorpioner etc är väl ett genetiskt arv från när vi levde i grottor då dessa djur var en potentiell livsfara.

Någon typ av föreställelse att det är kvinnligt att spindlar är läskiga, som ärvs generation till generation.

Fobi är ju ngt högst personligt o kan vara så allvarligt rotat att det behövs årtal av terapi för o komma över just fobin.

Spindelfobi är inget undantag, vet folk som blir total frysta vid en husspindel.

Innan vi kan börja snacka ska alla förtydliga om det är giftiga eller ogiftiga spindlar ni menar.

Jag är, av rationella anledningar, rädd för gift.

Ja, det låter rimligt att det är någon nedärvd överlevnadsinstinkt.

Nästan alla spindlar är mer eller mindre giftiga, även om de inte utgör ett hot mot människan annat än att giftet från ett bett kan göra lite ont en stund.

Så gott som alla av Sveriges runt 700 spindelarter är giftiga (några enstaka undantag finns). Att de är giftiga är dock inte samma sak som att de utgör fara för en människa. Många är för små för att bita igenom människohud.

För att vara tydligare:

Hur stor procent av de som ballar ur på grund av en ogiftig svensk spindel är kvinnor? 99% 90%?

Oavsett vad så skulle man kalla detta för ett område där kvinnor är väldigt olika på grund av något som inte har ett dugg med miljö att göra. (Det är inte direkt så att det finns ett socialt tryck på att kvinnor ska ställa till en scen på grund av en spindel.) Vilket är varför det skulle vara intressant att höra på hur likhetsfeminister ser på det här.

Eftersom att du redan har bestämt dig för hur det "ligger till" (och därefter försöker få in procent i din pseudoanalys av anekdoter), så känns diskussionen redan död. Men berätta gärna hur du tänkte genomföra studien, och vart gränsen för vad "balla ur" faller inom.

Det viktiga är inte hur jag definierar "ballar ur".

Det viktiga är att varje område där kvinnor är olika på grund av något som inte verkar ha ett dugg med miljö att göra, kan vara en en anledning till att inte kalla sig för likhetsfeminist. (Om man tycker att könen är lika på vissa saker och olika på andra, är man särartsfeminist.)

Därför undrar jag helt enkelt om spindelfrågan är något som får likhetsfeminister att ifrågasätta likhetsfeminismen. (Likhetsfeminister brukar dock gilla retweetning mer än diskussion.) Mycket mer än så ville jag inte ta upp.

Min sambo är mer rädd för getingar än jag är för spindlar. (Fast jag är rädd för spindlar)

I den mån kvinnor uttrycker sig mer "hysteriskt" är det för att deras könsroll tillåter det. Män kan bli minst lika rädda och även reagera hemskt irrationellt, men skillnaden är att de inte skriker i falsett och påkallar uppmärksamhet på sin skräck eftersom det uppfattas som omanligt.