Vad visste Sverige om förintelsen innan 1945?

Man ser ju att revisionisterna fortfarande inte vet någonting. Jag tänkte att den här tråden kunde handla om vad Sverige faktiskt visste medan kriget fortfarande pågick.

Jag läser nu av Lena Einhorn Handelsresande i liv - om vilja och vankelmod i krigets skugga. Boken handlar om Gilel Storch, som försökte köpslå med Himmler för att rädda judar.

På sida 105 återges Aftonbladets rapportering om gettoiseringen av Kovno (Kaunas) i Litauen. Tidningen (nazi-vänlig då) skrev 14 augusti 1941 på sida 10:

Jag tycker vi håller oss till topic, vilket inte föregående talare klarade...

Ett intressant ämne.

Jag har efter en del TV-program och annat förstått att nazismen var relativt stark i Sverige under denna period, och före den. Många i Sverige var inte så vänligt inställda till judar och det fanns faktiskt lagförslag eller annat som på ett eller annat sätt begränsade eller gjorde försök att begränsa judars möjligheter i samhället. Det fanns även starka krafter för att detta skulle utvidgas enligt de Tyska förebilderna.

Hur mycket Sverige som stat statsmakt visste, och gemene man bland det svenska folket kan nog vara svårt att reda ut helt. Men jag har svårt att tro att man inget visste om judeförföljelsen i stort. Men att man sannolikt inte fick upp ögonen för hur illa det var och att judar massmördades på allehanda vis av nazisterna förens i krigets senare hälft.


Dr Tinnitus

Vilket jävla tramsinlägg, Tinnitus, och inte ens här lyckas du dölja din rent bisarra antipati gentemot mig som debattör.

Vad är det svenskarna förmodas ha känt till? Judeförföljelser? Diskriminering av kikes? Deportering av yids? Ja, de historiskt närvarande bör ha känt till det, liksom ingen heller bestrider det i dagsläget. Deporteringar av "misstänkta folkslag" var normen vid denna tid, drygt 80% av de etniska tyskarna i Sovjetimperiet tycks ha sänts till Sibirien (den folkgruppen lär enligt 1939 års folkräkning ha omfattat omkring 1,4 miljoner människor, om jag inte missminner mig).

Om moderatorerna kan ha lite överseende med de nya reglerna, vill jag också ta hit inlägg som tidigare har gjorts i andra tråder. Så har jag tidigare citerat Mattias Tydén som skrev:
Liknande uppgifter finns i en arikel av Ola Larsmo i DN:
http://www.olalarsmo.com/israelholmgren.HTM.

Och vad talar dessa herrar om annat än greuelpropaganda? Vilken relevans har svepande uttalanden av de ökända "nyttiga idioterna" Tydén och Larsmo?
De utgår från en judeocentrisk myt med bibliskt-narcissistiska förtecken och behandlar den som om den vore "bevisade fakta".

Jag fortsätter på topic...


Som jag skrev tidigare så var nazismen relativt stark i sverige före och under kriget. Man hade antagligen "imponerats" av nazismens starka frammarsch i Europa och det gjorde att de nazistiska kra<fterna i sverige fick möjlighet att växa sig starkare. Allt detta fortgick nog fram till det att Gersteins rapport om nazisternas folkmord med massgasningar av judar och andra oönskade människor nådde Sverige.

Givetvis så var inte hela Sverige nazistiska eller hyste agg och misstro mot judar under denna tid, men många gjorde det. Men när ryktena började spridas om de hemskheter som nazisterna gjorde sig skyldiga till, samt rapporter från andra håll som Gerstein, Wallenberg m fl. inkom så började nog en hel del svenskar som tidigare dragits med i hetsen mot judarna att dra öronen åt sig och istället gick det sakta upp för dem vad nazismen var för dynga.

För även om många svenskar inte gillade judar så var det nog väldigt få som kunde förlika sig med de massgasningar av män kvinnor, åldringar och barn som nazisterna gjorde i stor skala.

Jag skulle tro att sverige, ja regeringen och andra inblandade instanser visste, eller starkt misstänkte vad som föregick av hemskheter från nazisternas sida, långt innan det kom helt i dagen. Men att man kanske inte i sin vildaste fantasi kunde ana den enorma omfattningen. Och det kan givetvis, tillsammans med den vanliga politiska balansgången, varit orsaken till att man inte vidtog de åtgärder som vi idag tycker att man borde ha gjort tidigare för att hjälpa de drabbade och försöka stoppa nazisternas övergrepp.

Vi vet ju att den balansgång jag nämnde handlade mycket om att försöka undvika att sverige blev drabbat av invasion som så många andra länder fick uppleva. Och det hade ju inte heller hjälp judarna eller andra drabbade vare sig i sverige eller i europa.


Dr Tinnitus

De tidningsartiklar som Quark delgav oss lite ur har givetvis sina fakta om vad som skrevs i svensk press under kriget, samlade från aktuella tidningars liggare. I dessa kan man ju se vad som faktiskt har skrivits i saken i svenska tidningar under kriget och det har föga med gruelpropaganda att göra. Det handlar bara om fakta om vad som skrevs och när.

Tiderna stämmer desutom rätt bra med det jag skrev, att man inte förens under krigets andra hälft började få upp ögonen för nazistenas massgasningar och andra brott mot mänskligheten.

Av naturen så är ju folk lite tröga att ta till sig vad som skrivs i tidningar. Man läser men har ofta svårt att tro på saker som verkar helt obegripligt hemska t ex. Men då det efter hösten -42 började dyka upp mer och mer uppgifter om nazisternas övegrepp och massmord massgasningar av oönskade människor, så började allmänheten vakna. Det var också början till nazismens fall i mångt och mycket. Ju längre man hade lyckats hållt sina illdåd och massgasningar hemliga ju längre hade nazismen kunnat forteva och frodas.

Vi vet idag att det försegick en hel del aktiviteter inom regeringen och andra organ redan före -42 som berörde nazismens härjningar och hur det drabbade judar och andra. Men samtidigt som man inte gillade detta så hade man vårt lands säkerhet att tänka på.


Dr Tinnitus

Arvid Fredborg (1915-1995) var Svenska Dagbladets korrespondent i Berlin men utvisades 1943 efter två år där. Han var en mycket duglig journalist med gott om kontakter, vilket väckte nazisternas misshag. Han var från början Tysklandsvän och med i den svensk-tyska vänskapsföreningen och stödde t.o.m. Uppsalastudenternas avståndstagande 1939 mot invandring av ett antal judiska läkare i Sverige. Men när han var i Tyskland fick han kännedom om nazisternaxs massmord på judar och andra och skrev 1943 följande efter det han utvisats i boken "Bakom Stålvallen" (som blev mycket uppskattad och kom ut i flera upplagor).

"Det är mycket, som SS-organisationen har på sitt samvete. Dess förband har framför allt använts till att föra bort judarna från Tyskland. De ha därvid utvecklat en nära nog otrolig brutalitet. Men vad de presterat därvidlag förbleknar fullständigt inför deras bedrifter i öster. Hur många judars, polackers och ryssars liv, de ha på sina samveten, skall man kanske aldrig kunna konstatera. Antalet judar, som avrättats, torde i varje fall överstiga 2 miljoner och säkerligen har minst 1 miljon polacker avlivats.

Av Litauens 250 000 judar voro hösten 1942 25 000, 10%, kvar. Om några ännu äro vid liv, vet jag ej. Av Ukrainas judar återstå i varje fall icke många ... Masslakten har utförts under former, som det bjuder en emot att beskriva. Ibland har man samlat män, kvinnor och barn, låtit de olyckliga gräva gravar och därefter riktat kulsprutorna mot dem. Vid andra tillfällen har man använt gas i särskilda kamrar eller i speciella tåg, och ibland åter ha de
personer, som skulle avrättats, fått passera en lucka i väggen i gåsmarsch, varvid en soldat skjutit ett skott mot varje huvud."

Fredborg berättar också varifrån uppgifterna delvis kommer. Många av dem som utförde massmorden bröt helt enkelt samman och berättade sedan om illdåden. Fredborg vågar givetvis under kriget inte ge några namn men återger: "Jag står inte ut längre - jag ser bara blod i sömnen", sade en ung österrikisk soldat till sin läkare, samt: "Det finns en rad fall där vederbörande fullständigt nedbruten berättat om de hemska upplevelserna. Men ej nog därmed - det har i undantagsfall hänt, att utomstående råkat bli vittne till massavrättningar och sedan lyckats undkomma. Det finns t o m fotografier, som säga allt, som behöver sägas."

Greuelpropaganda? Nej, uppgifterna stämmer mycket bra med vad som senare blivit känt.

Du menar alltså att det tabloider skrev under kriget, om det rör den uppdiktade "judeutrotningen", är dagsens sanning?


Inget stämmer med det du skrev, i och med att du är en sällsynt dåligt informerad skribent. Försök lägga fram bevis för dessa "massgasningar" i relevanta trådar, så ska vi se var du hamnar.


Trams. Du föredrar alltså, och förespråkar utan reservationer, de bolsjevikiska och amerikanska härskarstrategierna?


Försiggick, är termen. Och frågan kvarstår: vad är det "svenskarna borde ha känt till"? Är det något liknande som Holocaustreligionens infekterade fitta till helgon Elie Wiesel skriver apropå de bortskämda och av amerikanska skattepengar överkompenserade 8000 rabiatsionistiska "bosättarna" i Gaza, att de är de olyckligaste som världshistorien känner?

Sverige hade väl det första rasbiologiska institutet samt den största nazistföreningen utanför Tyskland om jag inte minns fel?

Det kanske finns anledning att jämföra med vad som här skrivs med "Förintelsen - den officiella versionen" som jag alltså försökt att återge under inlägget på sid. 1 där, http://forum.flashback.info/scandina...=236308&page=1

Jajemän. Det var också svenskarna som såg till att judarna fick ett J i sitt pass, så att de inte skulle kunna komma hit.

Förmodligen var det då som det är idag. Vad vet vi - egentligen?