Alliansen med 4 kvinnliga partiledare - feministisk synvinkel?

1) Vill inte påstå att det är kvotering. Man var uppmärksam på fördelningen och började vaska fram kvinnor. Man har ett större urval, bättre förutsättningar och mer med tid på sig att genomföra den förändringen i ett politiskt parti - framför allt när man har jämlikhet som en profilfråga. Misstag behöver nödvändigtvis inte få så stora negativa konsekvenser.
Att ta sig in i näringslivet eller hitta dugliga kandidater där är inte gjort i en handvändning, vilket jag hoppas att du förstår.

2) Denna forskning, alltid denna forskning när feminister är igång...

Mycket bra fråga.
Man kan se det på många sätt: "Kampen är aldrig över.", "Mycket vill ha mer.", "Gnällspikar kommer det alltid att finnas.", "Alla kan inte bli nöjda.", "Vi är alla lika.", "50/50 är rättvist.".

Sverige - trygghetsnarkomanernas minoritetskramande tvärtomland kommer nog aldrig att hitta den nivån. Den nivån finns inte för det är alltid nån som drabbas eller som inte är nöjd. Här är vi också exceptionellt fixerade vid "rättvisa" så vi kommer att gå bort oss fullständigt.

De flesta orättvisor lär vi oss mer eller mindre leva med, och det har blivit bättre för de flesta i takt med samhällsutvecklingen. Kvinnor betraktas dock som "det svagare könet" av såväl feminister som antifeminister, de är alltid offer (kvinnor och barn först). Kvinnor kräver också alltid särbehandling (usch, så får man inte säga/göra inför en kvinna).
Notera också att kvinnor förblir tonåringar livet ut, och tonåringar är inte alltid uppe på banan. I Sverige finns det ju de som vill sänka rösträttsåldern (ungdomar kan sina rättigheter minsann, men är inte medvetna om sina skyldigheter), så att vi har galna feminister här som får rumstera om hur som helst är inte så konstigt.

Personligen tycker jag att det finns värre problem än en underrepresentation av kvinnor i börsbolagens styrelser. Jag tror inte heller att fler kvinnor i dessa styrelser löser de allvarliga problem vi har i samhället.

Lustigt att människor som vill tvångskvotera allt ifrån vägskyltar till musiker helt plötsligt försvarar kraftig manlig övervikt när det gäller partiledare. Fast det är klart, det är ju inte lika kul när ens egna måste anpassa sig.