Alliansen med 4 kvinnliga partiledare - feministisk synvinkel?

I rådande eftervalssituation så spekulerar vi här i att Björklund och Hägglund avgår och efterträds av Birgitta Ohlsson och Sara Skyttedal samt att Moderaterna utser en kvinna till partiledare (Svärd/Kinberg Batra/Abrahamsson/?).

Hur skulle du som feminist ställa dig till ett regeringsalternativ med 4 kvinnliga partiledare?

Jag förstår att de inte skulle driva feministisk politik såsom F! skulle tolka det, men symbolvärdet av den första kvinnliga statsministern i Sverige (Lex Obama) kanske är gott nog för att få en F!-light-röstare att lämna "vänsterblocket" och rösta på Alliansen?

Skulle det finnas någon skillnad per automatik i politiken om Sverige leds av fyra kvinnor, på vilket sätt i sådana fall?

Hur skulle detta regeringsalternativ bemötas av sin opposition, rent politiskt? Skulle F! tvingas kalla de Fyra Femme Fatales för "könsförrädare"? Skulle Sjöstedt tvingas föreläsa för de 4 om kvinnlig frigörelse och patriarkat? Skulle Löfvén med trovärdighet kunna anklaga de 4 för att bedriva en kvinnofientlig politik?

Jag tror att denna Allians, ledd av en av de få politiskt aktiva med intellektuell och politisk heder i kroppen, Maria Abrahamsson, dessutom kan närma sig invandringsfrågan från ett "kvinnligt, lite mjukare" perspektiv och vinna över många kvinnliga sd-röster.

Ordet är fritt!

Jag tror att de andra partierna har allt att vinna på att det blir fyra kvinnor i alliansledningen.

Det hade varit intressant. Det hade gjort att de rödgröna i sina nästa partival måste fundera mer på en kvinnlig partiledare. S svek sin partiledare när hon var kvinna. Sjöstedt är väldigt bra för V men nästa partiledare för V bör vara en kvinna, kanske Dinmarco om sisådär 6-10 år.

Tvivlar på att Skyttendahl skulle bli KD nästa partiledare, hon är för omogen och för mycket av en bloggerska. Är även avskydd av många inom KDU. Tror snarare på att Ebba Bush skulle kunna vara ett framtida partiämne (kanske inte direkt efter Hägglund dock).

Birgitta Ohlsson känns som en trovärdig kandidat inom FP.

Jag har tidigare nämnt att jag tror att Batra kan bli M nästa partiledare, så återstår att se hur det blir för M.

Det blir lite svårare att diskutera könsmaktordningen om det är kvinnliga motdebattörer, detta förändrar dock inte de fakta som man diskuterar. Ebba Busch hade det ganska tufft när manliga feminister diskuterade just det ämnet och fick dra till med "nej fy nu sitter män och diskuterar feminism mot en enda kvinna!" något som lät väldigt desperat.

Så jag tror inte att debatten hade förändrats så mycket egentligen. Se t ex dagens debatter mellan Sjöstedt vs Lööf. Sjöstedt står för en socialistisk feminism medan Lööf mer står för någon slags "överklass feminism".

Annie Lööf är den mest vidriga partiledaren i riksdagen just nu. Kvinnan lider av extrem storhetsvansinne och har övertro på sin egen intelligens och kunnande, jävligt mobbande och allmänt arrogant. Hur lyckades människan ens bli en partiledare? Riktigt lättkränkt är hon dessutom. En riktig bitch helt enkelt.

Det skadar inte med lite ödmjukhet, fast vi talar ju iofs om kapitalister här (narcissister) så det kanske inte är så konstigt egentligen.

Är han verkligen det? Med en fråga som en stor del av befolkningen stödjer honom i lyckas han ändå inte kravla sig över 6%, var tog vänstersossarna vägen? Hur omtyckt han är må vara lyckas han inte vinna förtroende för partiets politik, vilket måste ses som primärt. Dinamarca kan vara den som slutligen dödar klasspolitiken inom V och går all-out identitetspolitik, hon har gjort alldeles för många dåliga insatser i olika debatter genom åren för att kunna lyfta V till de ca 8 % de med lätthet borde ha.


varför är hon avskydd av KDU? hur stor makt har de i förhållande till moderpartiet?



Jo visst, men bortom de "ideologiska skillnaderna" så reagerar många automatiskt mot att en gubbe (Sjöstedt) vet bättre om vad kvinnor i samhället behöver än en ung kvinna själv vet, könsmaktordningen du vet.

Vad tror du detta scenario skulle få för effekt på F!?

En till fråga som jag glömde i ts var varför S i förra valet inte gick all-in på att Sahlin kunde bli första kvinnliga statsministern. Det är självklart en symbolisk seger som man kan generera goodwill på i generationer, "det var faktiskt vi som bröt traditionen av manliga statsministrar!", ska S bjuda bort det till Alliansen?

Alliansen med 4 kvinnliga partiledare kommer att hålla dom rödgröna vid makten under överskådlig framtid, om inte dom gör lika dant och avsätter Löfven och Sjöstedt. Då kommer nog Åkesson att bli Statsminister.

Ja, givetvis eftersom det är vilken politik de bedriver som är av betydelse för hur den uppfattas - inte deras kön.
Därför ses t ex Sjöstedt inte som företrädare för kvinnofientlig politik - eftersom han inte bedriver det, trots snopp i byxan.

Sen var det väl Sjöstedt och inte Löfven som talade om "kvinnofientlig politik".. och i debatten såg vi hur han klockrent påtalade just det för en kvinnlig partiledare.

hur menar du? utveckla gärna


jag kan hålla med om Lööf i viss mån, men hon var den enda borgerliga partiledaren som gjorde ett godkänt val


utveckla gärna, som ovan så var Lööf den enda som gjorde ett godkänt val av de borgerliga


Nog betyder väl en statsministerkandidats kön något litet? I opinionen, i hur de bemöts av varandra, av media, i vilka frågor hon kan ta ut svängarna, var hon har naturliga allierade etc.

My bad, lätt att blanda ihop den rödgröna gubbröran, de ser ju likadana ut (i svt:s partiledardebatt såg ju oppositionen ut som ett grabbgäng som lånat sina pappors avlagda kostymer till studentbalen med matchande slipsar för att bekräfta sin gängtillhörighet).

Vilka frågor de kan ta ut svängarna i - absolut. Men i övrigt är det ju givetvis vad de framför och vilket förtroende de inger som har betydelse för allmänheten.

Sen tror jag absolut att det är viktigt med att båda könen är representerade i partiarbetet - eftersom kvinnor och män oavsett politiskt ståndpunkt har olika utgångsperspektiv i kraft av sitt kön.


Jag tycker nog det gäller för båda sidor - det är en gubbliga i tråkiga kostymer skillnaden på sidorna är ju att Annie Lööf är ständig gäst på scenen - medan Romson enstaka gånger byts ut med Fridolin ..

Med det sagt så anser jag dock att det är bra att det är lite "grå massa" som står där - det vore olyckligt om klädval och personlig stil drar bort uppmärksamheten från budskapet... något som kvinnorna kanske borde tänka mer på i sina framträdanden.

Väldig konstig frågeställning.

Nej jag skulle som feminist inte ändra mina ståndpunkter eller på vad jag röstar på, bara för att partier råkar ha kvinnliga ledare.

Liksom en av de viktigaste frågorna feminister driver, det ska inte spela någon roll vilket kön människor "sitter på" för vilka dessa är.
Eller anser du att bara för att "vänstern" i merpart drivs av manliga partiledare att hela vänster per definition då är antifeministisk?

svar: Nej spelar ingen större roll vilket kön partiledare har 2014. Skulle det dock enkom bli kvinnliga partiledare i ca 2000 år framöver skulle det vara ett problem ja.

Nog finns det väl ganska många feminister, även inom F!, som tycker att könet på en person vid en specifik post är viktigt? Det är väl bla så de leder i bevis att männen sitter vid makten? Det är väl därför det talas om kvotering öht?

Att "vänstern" i merpart drivs av manliga partiledare är för mig inte en motsättning mot att de skulle vara feminister, nej.

Frågeställningen är alltså inte bara vad de övertygade F!-feministerna skulle göra, de håller väl till största delen på sitt parti, men de som röstar på F! utifrån ett allmänt "jag-vill-väl-för-kvinnor"-tänk? Light-feminister? Tror du inte det skulle vara några kvinnor ur det "rödgröna" blocket som skulle rösta på det ovan diskuterade regeringsalternativet? Skulle chansen att få en kvinnlig statsminister inte ha något värde för dig som feminist eller värderar du den "segern" lägre än att kunna få in ett "äkta feministiskt parti" i riksdagen?

Tror det bara. Det skulle gå alldeles utmärkt att ha en kvinna som M-ledare och eventuellt statsminister (inte Anna Kinberg Batra tack så mycket men någon annan), men jag tror att de skulle ha svårt att presentera en tillräckligt unik personlighet för att differentiera mot varandra.