Synen på välgörenhet inom nyliberalism

Inom nyliberala diskussioner kommer kritikerna ofta med frågan:
vad ska hända med de som är dumma för att skaffa privat inkomstförsäkring eller vårdförsäkring. Skulle de få lämnas att dö ?

Liberalernas svar blir ofta:
Nej, det kommer med stor sannolikhet räddas av privata välgörenhetsorganisationer. Sådana kommer uppstå spontant i ett liberalt samhälle - då folk blir mer givmilda när man inte tvingas betala skatt.
och så kom man dragandes med bevis och statistik på hur det kan se ut.

Fine, om vi köper att detta stämmer till 100%, så ifrågasätter jag ändå varför man skulle tycka att detta var önskvärt.

Tycker ni inte att det är principmässigt fel att låta en mindre skara sköta hela välgörenhetsbiten själva?
Konsekvensen av att välgörenheten är frivillig gör ju indirekt att människor med stor empati kommer känna sig tvungna att bidraga extra mycket, eftersom de vet att de måste väga upp för alla andra som väljer att inte bidraga.

Som jag uppfattat det vill de flesta liberaler inte låta idioter fara illa, utan tror att de faktiskt skulle klara sig tack vare privat välgörenhet.
min syn på saken är:
om det finns något i samhället som vi förutsätter och som vi håller med om bör finnas, varför ska man då inte se till att vi fördelar ansvaret rättvist?
Varför tillåta att empatiska människor känner sig tvungna att lägga extra mycket pengar på välgörenheten medan övriga slipper undan?
Istället för att bara lösa det hela med en skatt för alla.

Beror det på att man anser att den liberala principen "skatt är fel" väger tyngre än alla andra principer? Eller beror det på att man tror att välgörenheten automatiskt skulle bli så enormt innefektiv så fort den förstagligas, i jämförelse mot privata initativ?

Att det främst skulle handla om välgörenhetsorganisationer som tar hand om dessa mäniskor är en helt felaktig tanke. Kolla på hur det såg ut förr i tiden samt i länder som idag inte har ett socialt skyddsnät, de tas om hand av familj eller nära vänner som i ett liberalt samhälle har kraftigt ökade resurser att hjälpa till.

Detta skapar både en mer effektiv samt ett mer humant omhändertagande av de som hamnat snett i livet. Sedan kommer det såklart finnas extrema undantag när någon helt saknar familj och vänner som kan/är villiga att hjälpa till och det är först där välgörenhetsorganisationer kommer in i bilden. Dessa kommer alltså bara att ta hand om en bråkdel av de som staten idag "tar hand om".

Där satte du huvudet på spiken. Hela grundbulten i ekonomisk liberalism är att allt sköts väldigt mycket mer effektivt privat.

Sedan låter det som att du tror att de flesta som har råd kommer strunta i att skänka pengar till välgörenhet medan den bördan hamnar på ett fåtal, så kommer det inte bli. Kolla på tex USA vilket annat samhälle som helst med ett begränsat statligt skyddsnät. Där ses det som en självklarhet att de med mycket pengar över skänker en betydande del av sin inkomst till välgörenhet.

Ja, fler kommer donera. Men inte alla, många kommer fortfarande slippa undan helt.

Varför är det okej?

Om man förutsätter att välgörenhet ska finnas som en kraft samhället, och räknar det som en nödvändig del, varför ska man då inte bestämma att alla ska vara med och betala för det?

Det är inte okej. På samma sätt som att inte hjälpa någon som ramlat och slagit sig inte är okej men detta finns det inte några lagar emot varken idag eller i ett liberalt samhälle? Går du runt och funderar på hur sjukt det är att vissa "slipper undan" detta också?

Sedan finns det ju mängder av människor som fuskar med skatten eller flyttar sina pengar utomlands i dagens socialistiska samhälle. Folk som "slipper undan" kommer du aldrig ifrån.


Nu är vi tillbaka på ruta ett igen. Därför att ett statligt organiserat skyddsnät både är sämre rent kvalitativt och dyrare för samhället. Med din logik kan du lika gärna ge dig av till den kommunistiska delen av forumet. Varför har du just spetsat in dig på statlig inkomstförsäkring? Är det inte mest rättvist om staten finansierar allt enligt ditt synsätt?

För att det då sker under tvång?

Hela grundidén är att du frivilligt skall få bestämma om du vill donera eller inte. De som väljer att inte donera kan aldrig tvingas till det för att det ska råda någon form av "rättvisa" gentemot dom som väljer att göra det. Då fallerar hela grundtanken med en liberal ekonomisk frihet.

Jag förstår inte riktigt vari du ser att problemet ligger. Att det är synd om dom som väljer att donera för att det finns människor som vill lägga sina egna pengar på någonting annat?

Ett annat argument, utöver kostnadsargumentet, är att staten låser väldigt lätt in sig på att göra en sak och har svårt att börja göra något annat. Som, socialbidraget är idag inte anpassat efter julafton och ger inte ut mer pengar, trots att det är en väldigt viktig högtid för de flesta. Det finns däremot välgörenhetsorganisationer som existerar för att ge bort julklappar till barn med fattiga föräldrar, vilket är en lite bättre anpassning för att göra folk glada.

Det är alltså inte helt säkert vad välgörenheten borde gå till. Vissa vill kanske inte ge så mycket till de som har det svårt i sverige, utan ger istället mer för att försöka utrota polio eller någon annan sjukdom som kan undvikas med vaccin. Några vill ge bort stöd till de som är hemlösa, medan andra vill ge bort mer pengar för att uppmuntra en moral som gör människor mindre benägna att bli hemlösa. Andra vill ge mer till utbildning. Och några vill investera sina pengar i ett företag som kommer på en ny reklamkampanj för att få alla att köpa en heltäckande olycksfallsförsäkring. Det finns alltså många sätt att hjälpa andra på och för att hitta vilka som är bäst borde folk vara fria att testa sig fram.

En annan grej folk gör bättre på ett frivilligt sätt är att hjälpa folk få arbete, så att de som bara har tillfälliga problem kan bli självständig snabbare.