Citat:
Arabisk crossdresser? Så att du på allvar tickar i så många avvikarboxar som möjligt i personakten? 
Jag tror att du ligger nära sanningen.
Man behövde något nytt att kämpa emot när socialismen förlorat mot kapitalismen och då valde man rasismen. Nu var ju Sverige inte alls rasistiskt, men det brydde man sig inte om. Istället uppfann man rasism, exempelvis i form av skinnskallar (som i ärlighetens namn aldrig var särskilt många ens på nittiotalet). Filmer som 30e november och händelser som Malexandermorden hjälpte till att stadfästa det stora och allom hotade rasistspökets plats i massmedia. Tittar man på den där samlingsartikeln som flera svenska dagstidningar publicerade samtidigt senhösten 1999 i akt och mening att introducera nazismen som ett reellt samhällshot så ser man snart att de där "männen som hotar demokratin" i många fall var antingen smågrabbar eller MC-busar och att deras kontakt med nazismen i många fall var ytterst vag. Men, man fick ihop en artikel. Man skrämde skiten ur allmänheten och manegen var krattad.
Sen har det bara spunnit på och eskalerat. Med tiden har man liksom fått slut på chockrubriker och nazisthot och då har man istället börjat jaga begrepp, symboler, traditioner och mönster. Negerbollar, hakkors på kalsonger, somalisk fest på nationaldagen och bojkottade Tintinalbum.
Don Quijottar som Arnstad och Ullenhag har likt 1600-talets visgossar hittat en nisch vari de kan synas och känna sig som ljusets riddare som kämpar mot ondskans drakar. En splittrad och luggsliten vänster har också fått ett nytt mål i vardagen, kampen mot rasismen. Samma hat och hot och semantik som när man gav sig på "borgarna", men nu mot en ny fiende som ger den nya vänstern existensberättigande.
Nånstans måste även det här nå vägs ände. Det går inte att på Orwellskt vis uppfinna en fiende och sedan maniskt bekämpa denna väderkvarn i all evighet. Tvivlen infinner sig, först hos de utomstående betraktarna och sen även hos vissa av de deltagande individerna. Jag tror inte att det kommer att bli en självuppfyllande profetia, dvs att "antirasismen" kommer att föda fram en stor brun rörelse, jag tror mer på att luften liksom går ur hela rörelsen förr eller senare. Titta på extremvänstereran på sextio- och sjuttiotalet. Luften gick ur och ur tomrummet började individualismen spira, först med finansvalpar och konsumtion och sedan allt mer eskalerande till dagens navelskådande bloggande och Instagrammande där man har 1500 följare som betygsätter ens "outfit" för dagen.
"Antirasismen" är ett jättelikt vindfång byggt på lerfötter och det kommer att visa sig inom nästkommande årtionde.
Jag tror att du ligger nära sanningen.
Man behövde något nytt att kämpa emot när socialismen förlorat mot kapitalismen och då valde man rasismen. Nu var ju Sverige inte alls rasistiskt, men det brydde man sig inte om. Istället uppfann man rasism, exempelvis i form av skinnskallar (som i ärlighetens namn aldrig var särskilt många ens på nittiotalet). Filmer som 30e november och händelser som Malexandermorden hjälpte till att stadfästa det stora och allom hotade rasistspökets plats i massmedia. Tittar man på den där samlingsartikeln som flera svenska dagstidningar publicerade samtidigt senhösten 1999 i akt och mening att introducera nazismen som ett reellt samhällshot så ser man snart att de där "männen som hotar demokratin" i många fall var antingen smågrabbar eller MC-busar och att deras kontakt med nazismen i många fall var ytterst vag. Men, man fick ihop en artikel. Man skrämde skiten ur allmänheten och manegen var krattad.
Sen har det bara spunnit på och eskalerat. Med tiden har man liksom fått slut på chockrubriker och nazisthot och då har man istället börjat jaga begrepp, symboler, traditioner och mönster. Negerbollar, hakkors på kalsonger, somalisk fest på nationaldagen och bojkottade Tintinalbum.
Don Quijottar som Arnstad och Ullenhag har likt 1600-talets visgossar hittat en nisch vari de kan synas och känna sig som ljusets riddare som kämpar mot ondskans drakar. En splittrad och luggsliten vänster har också fått ett nytt mål i vardagen, kampen mot rasismen. Samma hat och hot och semantik som när man gav sig på "borgarna", men nu mot en ny fiende som ger den nya vänstern existensberättigande.
Nånstans måste även det här nå vägs ände. Det går inte att på Orwellskt vis uppfinna en fiende och sedan maniskt bekämpa denna väderkvarn i all evighet. Tvivlen infinner sig, först hos de utomstående betraktarna och sen även hos vissa av de deltagande individerna. Jag tror inte att det kommer att bli en självuppfyllande profetia, dvs att "antirasismen" kommer att föda fram en stor brun rörelse, jag tror mer på att luften liksom går ur hela rörelsen förr eller senare. Titta på extremvänstereran på sextio- och sjuttiotalet. Luften gick ur och ur tomrummet började individualismen spira, först med finansvalpar och konsumtion och sedan allt mer eskalerande till dagens navelskådande bloggande och Instagrammande där man har 1500 följare som betygsätter ens "outfit" för dagen.
"Antirasismen" är ett jättelikt vindfång byggt på lerfötter och det kommer att visa sig inom nästkommande årtionde.
Jag instämmer i mycket du skriver. Dessutom kan tilläggas att vid generationsskiften följer ofta dessa memes med och blir helt plötsligt fakta eftersom det står i historieboken. Dessutom finns "vittnesuppgifter" från gamla som snart skall dö som berätta om det fruktansvärda rasism slagen 2014. Det kommer spinnas vidare och bli mer och mer utarbetat, precis som en djungeltelegraf.
Det är samma sak som nu händer med andra världskriget, där historier har skapats för länge sedan inte går att motbevisa och därmed har blivit fakta och skrivs ned i barnens läroböcker. Allt är givetvis inte påhittat av vinnarna, men många historier är starkt överdrivna för att vrida till sin egen fördel.
Det är därför dagens diskussion om Sveriges media och deras hittepå-rasism är så oerhört viktig. Jag vill inte att mina barnbarnsbarn skall uppleva en värld där medias fantasier har blivit fakta i en historielärobok på universitetet.
Jag föreslår lagstiftning i ärendet där media inte får skriva vadsomhelst utan sanningsenlig fakta som går att bevisa fysiskt. Hörsägen göre sig inget besvär här. Jag anser också att det är ett brott mot mänskligheten att förfalska historieböckerna på detta sätt som jag beskrev ovan, fast det är givetvis väldigt svårt att bevisa brott.
Moraliska och etiska föreskrifter för media och allmänheten bör stiftas och följas och dessutom läras ut i grundskolan. Det skall vara absolut förbjudet att i tidningar skriva annat än "Du får rösta precis som du själv vill!".
__________________
Senast redigerad av Hull 2014-09-17 kl. 16:33.
Senast redigerad av Hull 2014-09-17 kl. 16:33.
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106
