Citat:
Ursprungligen postat av
nowhereland
Ja, eller att vi i biståndspolitiken har ballat ur så pass mycket så att vi tror att vi måste ta på oss all världens problem och bli hela jordklotets socialkontor för att överhuvudtaget kunna klassa oss själva som humanitära. Och om minsta lilla avvikelse i detta dyker upp så betyder det för PK-svensken samma som att inte vilja hjälpa alls och att det då är rasism, när det i själva verket mer handlar om en rättvis fördelning av resurser och uppmärksamhet. Sätter man det i detta perspektivet så ser man hur otroligt korkat det låter.
Du har en poäng i det du säger att vi svenskar har god källkritik men jag tycker inte det i det här fallet. På något vis, som jag inte kan verifiera, så känns det som att det likt något slags mode har blivit "inne" att vara anti-rasist, vilket ju givetvis är bra, men det är har tagit över i alldeles för mycket. Man måste kunna ha en sund fördelning även om man jobbar mot rasism.
Nej, precis, ifrågasättandet av hur "antirasism" blev Den Viktigaste Frågan i Världen™ har saknats totalt bland både mina vänner och självutnämnda proffstyckare.
Förutom kritiskt tänkande har ju även vi svenskar (tyvärr) varit lite
för snabba på att försöka ta till oss trender och samtidigt smälta in i gruppen.
Kanske är så olyckligt att många svenskars attentiowhorande på sociala medier gjort oss lite avtrubbade, och samtidigt skapat ett klimat där man direkt blir tillsagd om man postar "fel" statusuppdatering?
Citat:
Ursprungligen postat av
Kaita
Mycket bra och intressant frågeställning!
Ett svar tror jag ligger i det fetade. Vår neutralitet under WW2 satte en skamstämpel på os efter kriget. Denna har vi fått betala och gno för i oändlighet sedan dess. Värderingar som sedan överförts till barnen.
Delvis även det faktum att Sverige är (har varit) extremt homogent i jämförelse med andra länder. Det svenska är så starkt för svenska folket att det främmande blir annorlunda. En slags nationalism som gränsar till rasism, fast riktad mot andra länder snarare än mot människorna. Oförmåga att skilja på dessa ting skapar då grogrund för skuldkänslor hos svensken som rationellt vet att andra människor har samma värde, men känslomässigt uppfattar Sverige som överlägset/bäst.
En tredje faktor är helt enkelt kulturmarxismens dominans i media och kulturliv i Sverige. Antirasismen blir en kollektiv identitet. Grupp mot grupp. God mot ond, rätt mot fel. Socialister och kommunister som förlorat det ekonomiska slaget ger sig in på en ny arena.
Det fetade: helt enig! Och just den här von oben-attityden finns kvar, men riktad mot SD och dess väljare, istället för att raljera över britters fula tänder och tyskars avsaknad av stil och finess.
Men ändå ... hur kan den stora massan inte förstå att yttrandefriheten, åsiktsfriheten och ett tryggt samhälle för alla är viktigare än att man inte ska såra lättkränkta individer med egentliga småsaker?
13% vill minska invandringen = RASISM!!!1!!!! KÄMPA MOT SD!!!1!!!
En kaffehandel har en hundra år gammal logotyp med en möjlig afrikansk betjänt = RASISM!!!1!!!!
Liksom, wtf?