Stefan Löfven (S) - fd. statsminister (samlingstråd / mod)

Det verkar som om den där ryktestråden om att Löfven skulle fokusera mer "på att resa runt och se ledsen ut" och ersättas i debatter av bättre debattörer kanske var sann då.

Som jag tidigare redovisat i tråden så tycker jag synd om honom.

En byfåne upphöjd till statsminister utan att ha en aning om vad det handlar om.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a...ktet-politiskt

"Ukrainska Iryna skadades svårt i terrorattacken i Stockholm, och fick stöd av Stefan Löfven.

I hennes journal står det att statsministern tog beslut om hennes vård – något som kan strida mot lagen.

– Statsministern tappar ansiktet politiskt, säger Tobias Rasberg, jurist i förvaltningsrätt.

Enligt Regeringskansliet är det ”sannolikt ett missförstånd”."

Det börjar likna ett mardrömsval mer och mer.
S har vänt uppåt till 25%, L och MP ligger på runt 6% vardera och C ligger still på runt 10% eller ökar i vissa mätningar.
Och V ligger runt 9%.
Det blir 47% den stora regeringen (S och C och L och Mp).
V röstar inte ned denna men kommer kräva mycket som godtas.
Björklund och Lööf vill så gärna bli statsråd igen.
Men hur C och V skall kunna jämka samman sin ekonomiska politik kan ingen begripa idag.
Men politik är det möjligas konst.
Hur Lööf och Sjöstedt skall klara konststycket inför sina väljare blir intressant att följa.

Dock har jag sparat mardrömmen i mardrömmen till sist: Löfven som statsminister i fyra år till.

Jag blir skiträdd när jag läser ditt inlägg Lantarbetaren! Nu ska jag skrämma dig: Fridolin och Alice Bah Kunke i fyra år till.

Själv börjar jag ärligt talat undra över om Stefan Löfven lider av en demenssjukdom, alkoholskador eller annan funktionsnedsättning.

Han är ju osammanhängade och disträ med råge.

Troligen en kombination, fanskapet skulle dessutom vinna en hel del sympati röster om han gick ut med det offentligt, sorgligt nog.

Stefan har det inte lätt så här innan valet. Han är en bra valarbetare för sitt parti.

Du borde kolla hur överskattade MP varit i tidigare val, förra valet trodde många att de skulle bli 3:e största parti men de blev bara hälften så stora som SD som blev 3:a. S ser ut att göra ett katastrofalt val och nu sviker t.o.m. de mest trogna S-väljarna partiet och byter till SD enligt sossarnas egna undersökningar. https://www.aftonbladet.se/nyheter/s...mp-mot-klockan

Oklart om C är lika överskattade som MP var 2014 men det är inte alls omöjligt men det återstår att se.

Tycker att detta svar från Löfven på en fråga i morgonpasset P3 säger en hel del om hans mentala tillstånd:

Fråga:
”- Kan du vara självkritisk?”

Svar:
"- Alltså, under lång tid, om man ser, under längre tid, det är därför jag har bestämt mig att under den här mandatperioden måste vi på riktigt påbörja en förändring så att människor känner ja, jag är med i framtidsprojektet, men under för lång tid tror jag nog att man negligerar lite det här. När jag var fackligt, jobbade fackligt, så kunde jag ju se också ute på arbetsplatserna en oro i ögonen på människor, vad är det som händer, kan vi styra det här på något sätt eller är det bara utan, utom kontroll? Så där vill jag nog påstå att vi politiskt under en längre tid underskattade den där risken som människor känner, det är nog helt uppenbart."

Jag börjar fan seriöst fundera på om Löfven är en av dem som hölls inlåst och blev steriliserad. Någon hållhake måste han ha på staten/partiet.

Problemet för Stefan Löfvén är att hans parti är både hans bästa vän och största fiende på samma gång. Han är i grunden en gammaldags sosse, en arbetarsjäl med hjärtat för samhällets svaga och sårbara. Detta lockade honom en gång till att bli uttalad partivän och fackligt engagerad. På pappret har detta varit en otrolig framgångsaga för honom - hans engagemang har fört honom från att vara en enkel svetsare till att bli statsminister. Hela hans liv och karriär har definierats utav hans passion och arbete för partiets (klassiska) ideologi. Kanske att han för 20-30 år sedan kunnat fungera som en kompetent regeringschef, i vart fall ur ett socialdemokratiskt perspektiv.

Stefan är dock tvungen att stå som ensam ledare för det som är den svenska socialdemokratin under 2010-talet. Det är numera en totalt schizofren röra där gamla gruvsossar och medel-Svensson ihop med innerstadsveganer, ultrafeminister, skrikiga anti-rasister och lite allt möjligt samlas under samma paraply. Ingen fattar egentligen vad S står för 2018, men det är Löfvén som har fått uppgiften att finna ett logiskt svar på detta. Resultat är att han blir ett förkroppsligande av all denna oförenliga logik och totala förvirring.

Vilken väg Stefan än väljer slutar med att han blir syndabock och utslängd från värmen. Han vet inte vem eller vad det är han företräder, eller vad han ska tycka åt dem/det, utan verkar numera helt sakna riktning och ambitioner. Hans dröm gick i uppfyllelse, men likt legenden om Kung Midas visar det sig att drömmen inte går att förena med den bistra verkligheten. Han har kanske försökt uppträda stabilt och konsekvent under dessa förutsättningar, men till hans försvar så skulle det nog få vem som helst att likna en idiot.

https://sverigesradio.se/sida/artike...rtikel=7032921