Är våra motståndare omoraliska eller oinsatta?

Borde bara blåsa upp mig och hålla med, men är man nu intelligent så bär det emot att vara oärlig.
Vi intelligenta liberaler kommer ihåg vår Hume "Reason never beats Passion".
Har mycket intelligenta, mig överlägsna, i min närhet som på idealistiska grunder vill kämpa för klassiska vänstertankar som solidaritet och omfördelning.
Tror att man skall vara försiktig med korrelationen mellan politisk ideologi och IQ.

Tycker också att detta fungerar utmärkt. Är personen vänster - prata om icke-aggressionsprincipen! Samt gärna några romantiska exempel där den lilla människan först blir knullad av stora staten/företaget, men sedan där allt blir gott när våldsamt statligt ingripande försvinner. Fri att leva som hästbonde eller kanske fri att uppna en kooperativ McDonalds-kopia. Fri invandring är också bra att ta upp ibland.

"If you are young and not liberal, then you have no heart; but if you are old and not conservative, then you have no brain"

att ha hög IQ är inte = att vara kunnig inom politik och att upprätthålla relationer med utomstående makthavare. alltså, en person som är socialt inkompetent men sätter maxpoäng hos Mensa passar troligtvis inte som president eller statsminister utan gör sig bättre i teoretiska fält.

även om Pinker är framstående så betyder inte hans position som libertarian är värt något förutom att han är naiv.

du är bara en douchebag helt utan egna perspektiv

När jag började utveckla en moral och tänka på vad som var rätt eller fel. Då blev jag direkt anarkokapitalist. Det är jag inte längre. Men jag förstår fortfarande varför den ideologin intresserade mig. Den är logisk och rationell. Ingen ska kunna tvinga dig till något du vill, eller bestämma över din kropp.

Det kändes logiskt. Men senare i livet så började jag tänka bortom logiken. Vilket samhälle mår människor bäst av att leva i? Frågade jag mig.
Jag återgick då till logiken och läste på om olika styrelseskick.

Den ideologin jag sökte efter var den som skull generera minst olyckliga individer. Och flest lyckliga individer.
Jag frångick allt det materiella och tänkte enbart på känslor. För mig var det viktigaste att så få som möjligt var olyckliga. Utöver det ville jag ett en stor andel av dom som inte bara slapp vara olyckliga skulle vara lyckliga istället.

Slutsatsen jag kom fram till är att vi behöver ett samhälle där människor litar på varandra och systemet. För att uppnå det så måste människor kunna relatera till varandra och känna gemenskap.

Den största faktorn där är nationen, den andra kulturen. Jag insåg behovet av en kulturellt homogen befolkning och en stark nationalstat.
Där dom lyckliga är med och bidrar till att dom olyckliga blir färre. Utan att begränsa dom lyckliga individernas lycka.

Det har gjort mig till en socialkonservativ nationalist. Jag vill ha ett land med en stark identitet. Och en folklig gemenskap som får den lycklige att vilja hjälpa den olycklige.

Jag har insett att det samhället jag vill ha aldrig skulle uppstå om man gav total frihet tillbaka till människan.
Men behöver vi verkligen frihet moraliskt sett? Att vara helt fri är det mest logiska och rationella. Men är det vad som gör oss lyckligast?


För att förtydliga så är mitt kliv åt vänster inte så stort, Jag vill fortfarande ha en fri marknad. Och något som fortfarande är väldigt viktigt för mig är rätten att göra vad man vill med sin egen kropp.

Men dom andra aspekterna av liberalismen har jag övergett. Inte för att jag övergett logiken.
Snarare så var det logiken som fick mig att överge liberalismen.

Då mitt mål är ett lyckligt samhälle! Ett fritt samhälle där alla är olyckliga, vad är moraliskt rätt med det?


Förövrigt så är ju moralen någonting väldigt subjektivt. Jag har med logik tänkt ut hur jag vill att mitt samhälle ska se ut baserat på min moral.
Jag har stor respekt för er äkta liberaler, men tänk på att logik bara är ett verktyg!
Liberalismen är den ideologi som nås enklast med logik, men räknar man annorlunda så landar man någon annanstans!

"The experimenters dug deeper to find out what other personality traits and political characteristics might help identify the people who would choose the more benign, caring path when put under social pressure to conform with harmful behavior. It turns out that people holding left-wing political views were less willing to comply with demands to inflict suffering. A third group was also more likely to go against the grain and refuse destructive orders—women who had previously participated in rebellious political activism such as strikes or occupying a factory".

http://www.psychologytoday.com/blog/...nd-destructive

I min bekantkrets brukar låg IQ hänga ihop med både kulturmarxism och rasism. Personer med hög IQ tänker sällan att massinvandringen är något gott, men samtidigt känner jag endast en rasist som har hög IQ.

Jag har också frågat några personer vad de tänker om att två bröder har sex med varandra. Personer med hög IQ ser oftast inget problem med det, medan personer med låg IQ säger alltid att det är omoraliskt och att man borde inte därför göra så.

Det känns som att det finns ingen korrelation mellan IQ och vad man tänker om välfärdsstaten, men däremot är människor med högre IQ mer marknadsliberala.

Jag tycker själv att den nordiska modellen (för liberaler) / en demokratiskt kontrollerad våldsapparat (för anarkister) är bra, och har studerat statsvetenskap på universitetsnivå samt har bra koll på hurdant politiken är i USA och annanstans i världen. Så då är jag väl ond i stället för oinsatt.

Nordiska modellen är bra enligt min mening därför att kapitalism skapar ekonomiskt välstånd medan den vänsterradikala socialpolitiken skapar ett gott liv för fattiga och ett samhälle där både tryggheten och tillitet mellan människorna är de bästa i världen.

Sist vill jag påpeka att i USA är man a liberal om man tänker att alla ska vara sjukförsäkrade och att vapen borde inte säljas för självförsvar men abort och cannabis borde vara lagliga. Så liberals betyder helt enkelt alla människor som har kloka åsikter i USA, så det är inte så konstigt om de har högre IQ än conservatives. I Sverige har både S, Alliansen och SD vettiga åsikter, så IQ-skillnaderna mellan deras väljarkårer är troligtvis ganska små.

Personligen ser jag ingen större korrelation mellan vilken politisk övertygelse man har och hur intelligent man är, däremot mellan hur intelligent man är och hur kapabel man är att förstå andras synpunkter.

Visst är det så att många vänsterinriktade tycks gå efter vad de känner är rätt och riktigt, medan många högerinriktade (jag skriver höger och vänster och ni är såklart tillräckligt pålästa för att se bristerna i det, men nu har ni en chans att bevisa min poäng ) verkar ha fått sina åsikter efter att ha läst på. Då är det lockande att dra slutsatsen att det är så rent generellt - "de tycker inte som jag, därför kan de inte ha läst lika mycket som jag". Men det finns gott om vänstermänniskor som är precis likadana, de har slukat mängder av litteratur och undrar hur fasiken högermänniskor inte förstår dessa logiska och uppenbara argument.

Det är dessa individer som hamnar i klinch (icke pålästa, och ensidigt pålästa). De kommer ingenstans, för de har ingen förståelse för sin meningsmotståndares synpunkt. De har fått sina åsikter normaliserade och aldrig riktigt ifrågasatt dem, och eftersom att nästa bok de läser går i samma fotspår ser de bara bekräftelse av vad de precis läst.

Då kommer vi till den tredje gruppen, den som läst litteratur från båda sidor. De kan vara lika dödsövertygade om någonting som vem som helst, men de vet i alla fall varför. De kan uttrycka sin åsikt och bemöta motargument utan att vara otrevliga eller attackera motståndarens intelligens. Oftast förstår de även att åsikter inte är objektiva sanningar...

Kort sagt, det är inte ens åsikt som gör att jag tycker att man är dum i huvudet eller okunnig, det är hur man argumenterar för den och bemöter andras åsikter.

Nåja, en punkt vi alla kan vara tydliga och insatta i är ju våld.

Det finns ingen annan ideologi än anarkokapitalismen som har en lika moralisk och god syn på när man kan använda våld. Alla andra ideologier legitimerar angreppsvåld "for the greater good" (för att citera en film som tydligt illustrerar hur en stat kan fungera – Hot Fuzz).

Jag tycker att båda varianterna finns. Dels finns det människor som jag sympatiserar med moraliskt (åtminstone delvis) men där jag känner att vi har helt olika uppfattningar om hur verkligheten ser ut (många godtrogna vänstermänniskor räknas in här) och att vi därför hamnar på helt olika sidor av den politiska gränsen. Sedan finns det även människor som jag menar har genuint onda värderingar men som ändå skulle kunna betraktas som intelligenta (hit hör många i den styrande klassen). Generellt är ja av uppfattningen att de som styr tillhör de omoraliska medan många av deras väljare tillhör de ointelligenta. I viss mån kan man iofs säga att alla som vill ta till våld är omoraliska, men jag tror att det är så enkelt att många människor inte ens tänker på detta (och dessa ser jag inte ner på på samma sätt som dem som vet vad de håller på med och ändå agerar omoraliskt).

Jag delar helt rutigtpappers uppfattning att intelligensen i det här fallet handlar om huruvida man förstår de olika sidornas argument snarare än vilka åsikter man har. Om din motståndare kan redogöra för exakt vad du tycker och hur dina argument hör ihop så kan du knappast anklaga denne för att vara mindre intelligent (på det området än dig). I så fall är vederbörande antingen mer intelligent, eller har helt enkelt bara andra värderingar.

Mitt sätt att mäta moral handlar om att titta på balansen mellan vad personen kan tänka sig att utsätta sig själv för och vad personen kan tänka sig att utsätta andra för (gyllene regeln om ni vill). En människa som aldrig skulle agera mot andra på ett sätt som hen inte bli utsatt för själv kan sägas ha bra moral. En människa som kan agera illa mot andra för att sedan klaga när hen själv blir utsatt för samma sak är en dålig och omoralisk människa. Det är i grunden detta som hyckleri handlar om. Det är extremt vanligt bland de styrande politikerna och jag kan tycka att man ser detta extra ofta hos vänsterpolitiker.

Sedan tror jag också att det finns ett samband mellan intelligens och moral. Jag tror att intelligenta människor i allmänhet vill ha jämna spelregler och rättvisa villkor. De intelligenta vet att om alla behandlas juste och rättvist så kommer de själva i allmänhet att lyckas bra. De mindre intelligenta människorna känner ofta att de behöver fuska och stjäla från andra för att kunna nå framgång. Då är det lättare att välja mindre moraliska alternativ. Ett mycket tydligt exempel har vi ju bland feminister som vill kvotera in sig i styrelser och stjäla från andra för att höja sina löner. Hade de haft tilltro till sin egen intelligens hade de sökt jämna spelregler och ökad frihet för att kunna nå makten själva. Istället försöker de ständigt hitta sätt att stjäla från dem som redan har och tvinga in sig i andras företag eftersom de intuitivt vet att detta är deras enda chans att nå framgång.

Det finns även en ond spiral som vi ser i den politiska makten. I och med att de sitter på ett våldsmonopol behöver de inte vara bäst eller smartast för att hamna där. Det räcker med att vara en duktig rövslickare. För att kompensera sin bristande intelligens måste de fuska ännu mer och ta till ännu mer omoraliska åtgärder för att få sitta kvar vid makten, vilket leder till att de drar till sig ännu mer korkade människor, som måste fuska ännu mer för att få sitta kvar... och sådär fortsätter det. Jag tror till exempel inte att det är en slump att det nästan är omöjligt för Socialdemokraterna att hitta en normalintelligent människa som partiledare.

Ideologi är för det första inte politik och för det andra så undrar jag: hur är det god moral att låta människor beväpna sig och grunda stater som är ett hot mot anarkin? Det strider mot de negativa rättigheterna men accepteras av någon konstig anledning av anarko-kapialisterna. Hur tänker ni då, när någon vill bredda sin stat med våld? Löser marknaden det, eller rättfärdigar hot om angrepp att beskatta folket så att ett centralt försvar kan beskydda dessa, även de som är för dumma att inte säkra upp på eget bevåg?

Det blir lite svårt att läsa den här tråden när ni inte definierar vad ni menar med vänstermänniskor. Det kan mena t.ex. alla som tycker att staten ska ha en större roll än i nattväktarstaten, alla anhängare av välfärdsstaten, personer som tycker att staten ska ha större roll på marknaden än den har i Sverige i dagsläget eller kulturmarxister.

Den här kommentaren är t.ex. svår att tolka:


Om ni menar med vänstermänniskor personer som tycker att staten sköter saker bättre än marknaderna, håller jag oftast med. Mer pålästa personer brukar verkligen vara mer marknadsliberala. Men om ni menar alla som tycker att välfärdsstaten är bra, håller jag inte alls med.