Bönens Effekt. Bryr Sig Gud Om Människan?

Sinnesrobönen är en omfattande och djup bön.

http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Sinnesrobönen

Så den är alltså inte perfekt?

Det är motsägelsefullt och enda anledningen att du inte tycker det är för att det går emot vad du vill tro.

Underkastelse och självförnedring menar du? Den gamle goda GT-despoten gör sig gällande tror jag.

Alltså ber du till dig själv kan man säga? För att du ska orka ta tag i negativa saker?

Det Gud vill är perfekt, Ja. Däremot är vår vilja inte fullkomlig enad med hans. Därför ser du ondskan på jorden.


Tyvärr skrämmer Guds tron dig och du vägrar inse att ingen kan klaga på Gud för någon skörd. Nuet formar framtiden, framtiden har formats av historia. Kan du då klaga på Gud när människan fått makten att så det hon vill när skörden formas och skördas? Gud stiftar rättfärdighetens lagar, liksom universum och samhället fungerar genom lagar. Friheten finns för laglöshet men det medföljer också konsekvenser. Alla är skyldiga till laglöshet och vi har fått skörda det som hör laglösheten till, lidelse och död. Men nu är det så att många människor fortfarande vägrar omvända sig och bekänna sina synder trots all lidelse, kommer då inte den slutgiltiga skörden formas efter vad människan väljer så?


Underkastelse till kärlek är ondska säger du? Älska Gud med hela ditt hjärta, kraft och förstånd och det andra budet älska din medmänniska som dig själv?

Fariseerna hörde att Jesus hade gjort sadduceerna svarslösa och samlades kring honom. En av dem, en laglärd, ville sätta honom på prov och frågade: "Mästare, vilket är det största budet i lagen?" Han svarade: ""Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd." Detta är det största och främsta budet. Sedan kommer ett som liknar det: "Du skall älska din nästa som dig själv." På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna." (‭Matteusevangeliet‬ ‭22‬:‭34-40‬ SFB)

Så du menar att han ändrar på sin perfekta plan för att tillåta Hitlers fria vilja?

Den skrämmer mig i och med vad den får dig och dina gelikar att göra.
Jag klagar inte på gud. Jag tror inte på någon sådan. Däremot har jag invändningar mot din bild av myten och din övertygelse du skapar för dig själv genom att rationalisera och improvisera ihop en egen fantasibild.
Gud har inget med det att göra.
Som han beskrivs är han inte rättfärdig. Han är full av vrede, avund och andra småsinta mänskliga känslor. Ja. Det behövs ingen gud för det. Kanske enligt din underkastelse och förödmjukelsetro. Synonymer till lidelse:
passion, stark känsla, glöd, patos, begär, åtrå, lusta, kättja. Kanske du menar lidande?

Lidande är inte likställt med bevis för att dina inbillade "synder" skulle vara något man behöver överväga.

Nej, underkastelse och självförödmjukelse inför en galaktisk despot som styrs av vrede och avund och försök att underkasta andra under samma regler som din vansinnesfebriga hjärna intalat dig är gällande, det skulle vara ondska om något. Jag älskar gärna min medmänniska. Varför ska jag inkludera din gud i det? Har han gjort något för att förtjäna det? Något du kan bevisa det vill säga.

Du skall älska Herren Sauron av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. Hur låter det för dig? Låter det hemskt? Ditt dravel om att älska gud låter likadant för mig.

'Ni aer fulla av begaerelser, men har dock intet; ni draeper och hyser avund, men kan dock intet vinna; och saa tvistar och strider ni. Ni har intet, daerfoer att ni Inte Ber. Dock, Ni Ber, men ni faar inte, ty ni ber illa, naemligen foer att i edra lustar foersloesa vad ni faar'. (Nalkas Gud, saa skall han nalkas er. Kaenn ert elaende, soerj och graat, ni maenniskor med delad haag. Oedmjuka er infoer Herren, saa skall han upphoeja er.) Jak kap.4

I GT ändrade sig Gud flera gånger när Gud blev ifrågasatt. Tex vid förstörelsen av Sodom.

Gud konceptet har utvecklats med tiden och är inte ens konsekvent i GT.

Folk levde sina liv och Gud lade sig helatiden i och aktivt belönade och bestraffade folk.
Syndare med korta. När man var död var man död och i graven fanns ingen glädje,kärlek,hat eller smärta. Livet var det heliga och folk blev välsignade med långa liv.

Sen började den idén försvinna ju närmare Jesu tid då folk inte kunde se att livet faktiskt balanserades ut. Hellenistiska idéer om ett efterliv med belöning och straff började formas efter den Babyloniska exilen.

Vid Jesu tid spann man vidare på det och Gud hade blivit någon som inte lade sig i människornas värld utan man blev straffad/belönad efter att man dött. Ingen idé att be om något då allt får sin "rättvisa" i slutändan. Livet är bara någon form av meningslös transport mot att dö då allt lovas efter livet är slut. Att ett enskilt liv har någon högre betydelse finns inte i NT och knappast något som stödjer att dåliga saker händer för någon god anledning som är okänd.

Islam ligger på samma nivå som kristendomen i detta men har även kraftiga judiska influenser.

Så vem vet, ingen konsensus finns mellan olika religioner eller ens inom "samma" religion under längre tid.

Du tog ett bra exempel på någon som går emot Guds vilja. Hitlers mänskliga frihet jämställs med din så varför börjar du inte ifrågasätta din egna frihet? Människor är skapade i Guds avbild och Gud är själv fri. På detta vis vet vi att hans kärlek är äkta och har värde för att han skapade oss lik sig själv, frivilligt. Det är endast genom frihet, kärleken har något värde och detta vet du men ställer prioriterings/scenario frågor. Om du prioriterar Guds vilja framför människans, börja då leva efter honom.


Du får tro det och jag tvingar dig inte till något. Gud tvingar heller sig inte på någon och du får bygga ditt hus på vilken grund du vill.


Bra, sluta klaga på skörden då och omvänd dig istället.


Gud, är en personlig Gud. Han såras och lider mest. Han ödmjuka sig mer än alla genom att stiga ner från sin härlighet och blev människa. Pinades för våra brott och betalade våra skulder. Hur vågar vi vara högmodig? Min vän förkasta inte detta utan ta emot honom.


Tack. Det ska jag ta i åminnelse.


Även Samvetet och Skuldkänslor vittnar. Men mest av allt vittnar döden.


Visa mig din kärlek för din medmänniska och hur den vissnar. Hur kan du jämföra dig med kärleken som aldrig vissnar och är rättvis? Ordet är Jesus. Han är beviset. Det räcker att tro för att frälsas, så stor är nåden men hårda hjärtan hindrar frälsning. Senapskornet är minst av alla frön. När det växer, blir det ett hus för fåglar. Ja, det lilla hoppet som sås, lovar så stor skörd. Förkasta och underskatta inte hoppet min vän.

Bra tråd. Bra frågor.

Jag ber rosenkransen varje dag. Jag försöker vara helig.

Har jag fått svar på mina böner?

- Nej.

Inte vad jag vet i varje fall. Alltså, visst, mitt liv är bättre när jag ber, men det kan lätt förklaras genom samma resultat som getts genom att studera exempelvis buddistiska zen-munkars meditation - alltså att mental träning tränar tankarna.

Men just detta, att Gud sällan svarar på de sätt man önskar, har gett upphov till otaliga helgons berättelser om "själens dunkla natt", känslan av att vara övergiven av Gud.

Vad som är sanning i allt detta, det kan jag inte säga. Men jag fortsätter be. För allt blir bättre då.

Så är det..

Hur vet du det? Baserat på vad? Han själv trodde ju att han utförde Guds vilja. Vem är du att säga emot det? Vet du vad Gud önskar?

Vem säger att jag inte ifrågasätter?
Det vet vi inget om. Din myt kanske säger det, men det gör det inte objektivt sant. Bara enligt tidigare premiss som du inte stärkt. Det vet jag inte alls. Jag känner ju inte ens till någon guds existens, hur ska jag då leva efter något sådant?

Precis som en rånare som hotar att skjuta en inte tvingar till sig ens pengar så tvingar inte din Gud någon med sitt hot om helvetet?

Eh, vad fan svamlar du om? Varför skulle jag omvända mig? På vilket sätt och av vilken anledning?

På vilka grunder ska jag acceptera dina myter? Sluta predika och försök vara på det jag skriver istället.

Varsågod. Då har du åtminstone tagit till dig något av det jag skrivit.

Döden vittnar om att livet tar slut. Det är allt. Samvete och skuldkänslor kan vi ha helt oberoende av någon påstådd Gud. Inget av det är bevis för det du påstår.

Min kärlek är lik all annan kärlek. Det är din uppgift att bevisa att det finns någon evig kärlek som du påstår existera.
För att vad jag vet finns den bara i din retorik.
Fast han är ju inte bevisad!
Man börjar inte bara tro. Tro kommer från övertygelse genom bevis, personliga eller ej. Du har inte uppbringat något som får mig att tro.
Men lägg av med din predikan. Om du inte har några belägg för dina myter hjälper det inte att bara upprepa din dogma för att få mig att tro.

Ett fint och ärligt svar som jag, som ateist, kan respektera.
All heder Tubbo.

'Vi aer daarar foer Kristi skull, men ni aer kloka i Kristus ; vi aer svaga, men ni aer starka ; ni aer Aerade, men vi aer Foeraktade.....man talar illa om oss, men vi tala goda ord. Vi har blivit saasom vaerldens avskum, som var mans avskrap, och vi aero saa alltjaemt'. 1 Kor. 4 ; 10,13.