Citat:
Ursprungligen postat av
demotrams
Den här tråden handlar inte om att bevisa eller motbevisa Gud eller att bara säga att Gud inte existerar. Här vill jag att tråden ska handla om bön och dess effekt. Jag ser mig omkring om ser lidande överallt, fattigdom, olyckor, sjukdomar, hunger, nöd katastrofer osv. Jag vill innerst inne tro att bön har en effekt och att bön besvaras. Har du någonsin varit med om att du bett om nåt och fått det? Alltså att du har förnimmat om att det du fått har varit ett svar för dina böner. Berätta gärna också vilken situation det handlade om?
Människan står i kontakt med sfären omkring sig, är man kärleksfull brukar det ge god anda, är man hatisk brukar det ge verkning - det är ofta väldigt enkel liksom psykisk mekanik.
Har man ssorg och förlorat mycket, då hjälpte mig meditationen, skulle jag inte ha mediterat då.. skulle jag knäckas itu, jag fick en metod som fungerar till nästan 100% och är evigt tacksam mina lamor. (om än man gjorde allt för att förhindra framkomlighet, men annat kapitel.. krim är vad krim är.. outgrundligt och livets törnar, jesus blev också konverterad på sin golgatavandring) , så jag anser att religiös fanatik varit och är i omlopp, huliganer är ofta smarta, vi vet nu vad skenhelighet kan betyda.
Därför det är så bra att försöka inte tolka så förbaskat, utan förhålla sig till det som är

, what is, is. What is not, can be ignored.
Således, jag tror fortsatt inte på spöken. Däremot måste jag säga att det är bra underligt att se spindlar i VARTENDA hörn man vänder sig mot. Men det är inte religionshistoriskt eller teologiskt, dock... buddha genomlevde spindelfobi faktiskt, jag har en bok där det står tydligt beskrivet hur buddha satt i ett krälande stoff av mycket vidriga spindlar och inte kom loss.
så är det med hårdknark. man ska se upp med skit! välja vad som ignoreras och vad inte och så är gud inte gränslös... jag tror inte på utopister. därför tror jag inte på ud. nunnor är utopister, enligt min personliga åsikt. de har ej insikten som vi befinnande oss inuti världen, dvs alla har inte em box att matas ur. somliga behöver använda benen för att kunna få signalerna att hålla motorik i ordning, och då kommer motoriska fanatismen in igen, helt annat kapitel!
men narkotika och gudseufori, de två hör ihop. hoppet till medicin och gudshärlighet hör ihop på annat sätt, då narkotika och mmedicin är två helt olika saker. men där religion går i hysteri, där är lugnt sagt narkotika äventyrandes. ju mer multikulti, desto härligare mystik, att be i t.ex delirium.. brrr jag ryser.
men hissar att delirium kan framkalla spöktro

/ krigare, alltså konkret militanta gudstroende, är ju tyvärr utsatta för mycket tvång, de måste ju ro... det är orättvist, att inte alla har krigerfarenheterna som ständiga ursäkt, bara det att man behöver förstå ÄMNEN, innan man börjar döma.
Det enda som fått mig så religionkritisk som jag ändå är.