Citat:
Väldigt mycket verkar ha blivit medvetet demoniserat, och avslutades kanske pga det.Asatron var ju inte någon naturreligion utan en sorts mellanform som av allt att döma var på väg att bli mer formaliserad med tempel och präster. Utan att vara alltför jungiansk kan man hitta spår av de gamla "urgudar" som krigsgud, fertilitetsgud och så vidare som finns i alla religioner, men jag kan inte se att tomtar och vättar var inkorporerade på något vettigt sätt.
Utöver några synkretistiska inslag kan jag inte heller se hur den skulle ha påverkat kristendomen på något väsentligt sätt. Vanlig folktro fanns säkerligen redan innan, och oberoende, av asatron och inkluderar sånt som besvärjelser och fruktbarhetstricks.
Utöver några synkretistiska inslag kan jag inte heller se hur den skulle ha påverkat kristendomen på något väsentligt sätt. Vanlig folktro fanns säkerligen redan innan, och oberoende, av asatron och inkluderar sånt som besvärjelser och fruktbarhetstricks.
Men för att det ska ha lyckas så bra som det gjorde så krävdes det väl också att det inte var så särskilt fast förankrat hos folket över lag.
Väsen, tomtar och troll, var ju som du skriver inte en del av den asatroende kulten, dvs själva praktiken.
Utan det levde ju "i naturen", med folket. Något de ville förhålla sig väl med för att få bra skörd etc.
Att blota för gården och skörden, förändrades ju.
Men prästen började välsigna skörden och hemmet istället.
Om jag inte minns helt fel så fanns det lite problem med det?
Inte alla gårdsägare uppskattade att en präst kom dit och oroade förfäderna och de osynliga.
Prästerna brukade visst skriva till sina överordnade och klaga över det.
En del, iaf vad vi vet, hedniska "heliga platser" kom att fortsätta ha helig status. Tex de gamla hedniska offerkällorna. Folk fortsatte vilja offra till dessa, så prästerna byggde kyrkor över dem. På det sätet så försäkrade man sig ju om att folket skulle välja kyrkan istället för offerkällan - och för de "asatroende" var det ju ändå samma källa de offrade i, fast de låg inne i en kyrka.
Lunds domkyrka har tex en sådan hednisk offerkälla inne i sin krypta, som fortfarande idag "offras i." Dvs önskebrunn numera.
Men det visar ju ändå att man redan i slutet av 1000-talet tyckte om att offra i offerkällor, så mycket t.o.m. att man byggde en domkyrka ovanpå en.
En annan hednisk sedvänja som fortsatte in på kristen tid var kvinnornas "födslorunor". De ristade runor på stavar för att få hjälp med födseln av sina barn. Efter kristendomens seger fortsatte de, men ristade åt Maria istället.
En annan sak tråden inte tagit upp är "visa gummor/gubbar".
Den hedniska tiden fostrade olika "shamanistiska" sedvänjor, och de blev hårt ansatta av kristendomen. Det kallades trollkonst och skulle utrotas. Även asatron var fientligt inställd till det (sejden tex), men det överlevde trots allt i hemlighet långt in på kristen tid.
Och i princip har dessa visa män/kvinnor levt vidare i alla generationer fram till vår, där nu kunskaper som går i arv förlorat sin betydelse för kunskaper från internet.
Men just denna, spådomskonsten, är kanske ett av de allra äldsta arven från förkristen tid?
Det tillsammans med offer till naturväsen såsom gröt till tomten etc.
Båda praktiker gick i släktens led iaf. Men Då fanns det ingen konkurrens från annan information som det är idag. Så även om sådant fortfarande kan gå i arv, så kommer det samtligt blandas ut genom info från andra källor. Och då kan ingen längre vara säker på vad som var det ursprungliga.
Enkelt uttrycks så kan man nog med fog säga att dessa gamla spår från förkristen tid just nu, under vår generation, dött ut/dör ut.
Och även det visar hur problematiskt det är att dela upp Sveriges religiösa historia i kristendom vs asatro.
Hednisk tro är ett så mycket bättre och mer rättvis begrepp. Till den räknas asatron, men asatron var bara aktuell i några hundra år. Och var framför allt en överklassreligion.
det är kanske en orsak till att så lite överlevt i jämförelse med de mer folkliga sedvänjorna och trosföreställningarna.