Valrörelsens spektakel - hur gör ni?

Det är nu så kallad valrörelse i Sverige. Våra olika partier tävlar om att lova mest, ge allt åt alla, och visa vilka godhjärtade hjältar de är. Värst är de Rödgröna som vill köpa röster av mindre bemedlade grupper genom att låta "de rika" betala (även om Alliansen inte är mycket bättre alla gånger). Gråsossarna i SD sticker ut genom att vara hatade av "Sjuklövern" (för att använda flashbacks vokabulär), trots att partiet likt alla andra vurmar för stat, skatter, lagar, och politikertyranni.

Tog häromdan en promenad till några av de lokala valstugorna, i syfte att i god demokratisk anda diskutera med de olika partiernas valarbetare. Det hela var mycket roligare än förväntat, och jag minns speciellt en ung SSU:are som blev redigt förbannad när jag sågade Keynes, feminismen, välfärdsstaten, och annat som låg honom varmt om hjärtat. Istället för att bemöta mina argument bad man mig försvinna till USA. Ungefär där tog samtalet slut och jag skyndade glatt vidare till Folkpartiet där jag påtalade de minst sagt omfattande bristerna i deras "liberalism."

Hur brukar ni andra libertarianer göra när det är valrörelse? Stänger ni in er för att slippa se eländet (vilket jag absolut förstår), eller utnyttjar ni möjligheten att provocera alla partipolitiska aktivister som vill ha era röster? (Det är underbart - jag lovar!)

Skulle någon ur en valstuga sträcka ut en hand och ställa en fråga eller sådär så skulle jag definitivt avfyra en svada i deras riktning, men annars ser jag mest på dem med djup avsky i blicken.

Var på ett 72-timmars innovationsevent i veckan å mitt företags vägnar där man skulle komma på nya produkter och innovationer som kan komma bygden till nytta. Det största målet verkade dock vara möjligheten att söka pengar från Vinnova som är en statligt finansierad intresseklubb för uppfinningar om jag förstod det rätt.Tänk att man som hårt arbetande företagare ska behöva gå med mössan i hand för att ev. kunna få en liten slant till ett nytt projekt – pengar som man redan betalat in oändligt många gånger om. (Ledsen för lite off topic).

Det kom ett antal kommunpampar och tittade på oss som apor i bur en dag, och då höll det på att rinna över. Välklädda och dressade upp över tänderna på vår bekostnad utan ett ärligt handtag i sitt CV. Många stod förstås som fån och förundrades över att de fina ämbetsmännen förgyllde deras dag med sin blotta närvaro och tillgjorda intresse. Den bittra smaken i min mun var total, och skulle de kunnat läsa mina tankar hade nog de äckliga smilfinkarna skingrat sig med omedelbar verkan.

Frågan är om det finns något äckligare än en politiker i valtider...

Jag har själv befunnit mig på behörigt avstånd från politiker hela sommaren, men nu när skolan börjar om lagom till slutspurten så lär det väl bli omöjligt att undvika dem. Kan inte säga att jag är speciellt intresserad av att prata med dem, men om jag måste så finns det säkert goda möjligheter att provocera dem en aning

Är det här en tråd till för libertarianer att känna sig lite mer fina och överlägsna alla andra som tar del av "spektaklet" (som marxisten Guy Debord också kallade det hela) eller finns det någonting mer djupare syfte med tråden?

Ja, det är det.

Så vi skulle lika gärna kunna döpa om tråden till "Libertariansk snobbism" eller "Libertarianska snobbar - förena e!"?

Jag upplever det som att det just är extra viktigt för libertarianer att snobba sig -- visst alla politiska människor har uppfattningar om vilka som är bättre än andra och vad som är rätt tänkande och hur detta i deras tycke skapar hierarkier där de måste visa sin avsmak för allt avvikande men libertarianer verkar vara de mest extrema. Jag undrar dock om denna snobbism är särskilt produktiv.

Du känner inte att det är berättigat med ett visst misstycke av valrörelsen från libertarianernas och AnKaparnas sida (förutsatt att du är någorlunda insatt i ideologierna)? Om man är av åsikten att det är ganska obehagligt att underkastas en makt vald av någon annan så tycker åtminstone jag att det är helt naturligt att man ser alltihop som något tragikomiskt – En skock med människor som mot bättre vetande vallas runt och lockas med de egna och andras skattepengar att offra sin röst var 4:e år för att de fortsatt ska vara helt maktlösa över sitt eget liv.

Hur du än känner inför libertarianens avsky för valrörelsen så är detta off topic...

Haha, kan ligga en del i det.

Vet inte om det har att göra med uppfattningen att det skulle gå att härleda ett vetenskaplig BÖR. Jämför man objektivister med subjektivister är det inte svårt att bestämma sig för vilka som är mer ödmjuka.

Jag kan snobba mig vad gäller ÄR. Bär någon en teori som har svårt att förklara vissa observationer så kommer hen få höra mig prata om de observationerna tills hen antingen backar eller bryter ihop.

Jag har försökt diskutera med ett antal personer som vurmar för andra människors rätt att styra mitt liv med det resultatet att jag ville ta livet av mig. Särskilt de som röstar på och är aktiva inom de borgerliga partierna tar väldigt illa vid sig när man säger att de är samma skrot och korn som partierna på vänsterkanten då de verkar ha intalat sig själva att deras partier gillar frihet för individen.

Det är så löjligt och genomskinligt att alla politiker som sitter och rullar tummarna i tre-fyra år försöker framstå som skenheliga, godhjärtade änglar när det börjar närma sig valet. Patetiskt.

Det gör att det faktiskt låter riktigt kul, det där med att provocera! Har tidigare aldrig ens sett åt valsstugornas håll, så det får bli till att testa det någon gång.

Du lider av samma sjukdom som många andra liberaler, svårigheten att se sig själv i andra. Med ett för stort jag-fokus så uppfattas omvärlden som ond och tvingande medan man själv är god och frihetlig. Acceptera att människor inte är funtade lika och tycker olika.

Liberaler tvingar också på andra sina regler:
(FB) Liberalism och kommunism initierar exakt samma mängd våld

Jag försöker stänga av, mitt förakt för politiker är allt för stort.