Substans: Ecstacy
Tidigare erfarenheter: Cannabis, med måtta.
Dos: 1 piller
Ålder/kön/vikt: 17, Man, 70kg
Tid: Ca 5h
Detta var för några år sedan, så kan vara lite oklart med detaljer.
Beskrivning:
Vi var ett par vänner som lyckats roffa åt oss ett par biljetter till Tomorrowland och detta var min första festival så mina förväntningar var skyhöga. Vi slår upp våra tält och som den hederliga svensken på semester man är så hälsar vi på våra grannar som också råkar vara svenskar. Ett äldre grabbgäng som man direkt ser är pundare hela bunten, en var stirrig som bara den och de andra var nedrökta med blodsprängda ögon. Jag tar tillfället i akt och frågar om dom har någon kontakt här på festivalen och till vår lycka så hade dom bilat ner genom Amsterdam och lyckats komma över ett par dussin tabletter. Min vän och jag var väldigt ovana med några andra substanser och vi förklarar vår situation för grannarna, dom visade sig vara väldigt vana med det mesta mellan himmel och jord så dom hade inga problem med att ta hand om mig genom mitt rus.
Han förklarade händelseförloppet och jag kände mig beredd. Med lite mod så svalde jag mitt piller och kände hur det pirrade i kroppen av spänning. Vi rullade upp en joint medans vi väntade på effekten och hade förberett oss med litervis av vatten, solglasögon och det bästa av allt. En luftmadrass.
Efter 30 minuter så säger han att jag borde gå in och lägga mig på deras luftmadrass innan det kickar igång och jag tvekar inte en sekund. Jag ligger där och har fortfarande pirret kvar i kroppen och tillslut slår det till. Jag känner hur hela kroppen slappnar av och jag smälter in i madrassen. Euforin är så otroligt hög och jag bara ler över hela situationen. Jag försöker ta åt mig alla känslor som kommer över mig och ligger kvar i en kvart innan jag går ut till dom andra. Överlycklig och energifull stället jag mig upp och grannen sträcker en flaska vatten till mig. Nu börjar resan känner jag. Det blir allt svårare och svårare att fokusera. Ögonen wobblar likt inget jag varit med om förut och ungefär 2 timmar efter intaget så står jag och trampar lite lätt medans ögonen lever sitt eget liv och jag svettas som en gris. Jag tar av mig tröjjan, blir kall. Jag tar på mig tröjjan och kokar nästan.
När jag nästan bara känner euforin så bestämmer jag mig för att jag inte kan vara kvar här. Jag MÅSTE iväg och träffa folk. Jag ber min vän att hjälpa mig med min bergsprängare och slår på KC And The Sunshine - Give it up på repeat. Jag har inget fokus alls och jag vandrar iväg ut i natten bland campingen och folk skriker på mig att jag ska komma till dom vart jag än går. Jag känner mig som en kung. Alla vill ha mig och alla är kärleksfulla, inga sura miner vart jag än sjunger allsång. 5 timmar efter intag så börjar jag nyktra till, men vart i helvete är jag?! Jag har gått så långt och har helt glömt vägen hem, börjar få smått panik för vart jag än kollar så är det bara en mil lång sträcka av tält, tält, tält. Ljusen och morgondimman ger ifrån sig ett otroligt obehagligt orangeliknande sken och jag håller huvudet nere och bara går och hoppas på det bästa. Efter en timmes letande runt ett knäpptyst campus så hittar jag hem och rullar upp en till joint efter all stress och får den skönaste sömnen jag någonsin haft.
Jag är kass på att skriva men hoppas det gav någonting iallafall!
Tidigare erfarenheter: Cannabis, med måtta.
Dos: 1 piller
Ålder/kön/vikt: 17, Man, 70kg
Tid: Ca 5h
Detta var för några år sedan, så kan vara lite oklart med detaljer.
Beskrivning:
Vi var ett par vänner som lyckats roffa åt oss ett par biljetter till Tomorrowland och detta var min första festival så mina förväntningar var skyhöga. Vi slår upp våra tält och som den hederliga svensken på semester man är så hälsar vi på våra grannar som också råkar vara svenskar. Ett äldre grabbgäng som man direkt ser är pundare hela bunten, en var stirrig som bara den och de andra var nedrökta med blodsprängda ögon. Jag tar tillfället i akt och frågar om dom har någon kontakt här på festivalen och till vår lycka så hade dom bilat ner genom Amsterdam och lyckats komma över ett par dussin tabletter. Min vän och jag var väldigt ovana med några andra substanser och vi förklarar vår situation för grannarna, dom visade sig vara väldigt vana med det mesta mellan himmel och jord så dom hade inga problem med att ta hand om mig genom mitt rus.
Han förklarade händelseförloppet och jag kände mig beredd. Med lite mod så svalde jag mitt piller och kände hur det pirrade i kroppen av spänning. Vi rullade upp en joint medans vi väntade på effekten och hade förberett oss med litervis av vatten, solglasögon och det bästa av allt. En luftmadrass.
Efter 30 minuter så säger han att jag borde gå in och lägga mig på deras luftmadrass innan det kickar igång och jag tvekar inte en sekund. Jag ligger där och har fortfarande pirret kvar i kroppen och tillslut slår det till. Jag känner hur hela kroppen slappnar av och jag smälter in i madrassen. Euforin är så otroligt hög och jag bara ler över hela situationen. Jag försöker ta åt mig alla känslor som kommer över mig och ligger kvar i en kvart innan jag går ut till dom andra. Överlycklig och energifull stället jag mig upp och grannen sträcker en flaska vatten till mig. Nu börjar resan känner jag. Det blir allt svårare och svårare att fokusera. Ögonen wobblar likt inget jag varit med om förut och ungefär 2 timmar efter intaget så står jag och trampar lite lätt medans ögonen lever sitt eget liv och jag svettas som en gris. Jag tar av mig tröjjan, blir kall. Jag tar på mig tröjjan och kokar nästan.
När jag nästan bara känner euforin så bestämmer jag mig för att jag inte kan vara kvar här. Jag MÅSTE iväg och träffa folk. Jag ber min vän att hjälpa mig med min bergsprängare och slår på KC And The Sunshine - Give it up på repeat. Jag har inget fokus alls och jag vandrar iväg ut i natten bland campingen och folk skriker på mig att jag ska komma till dom vart jag än går. Jag känner mig som en kung. Alla vill ha mig och alla är kärleksfulla, inga sura miner vart jag än sjunger allsång. 5 timmar efter intag så börjar jag nyktra till, men vart i helvete är jag?! Jag har gått så långt och har helt glömt vägen hem, börjar få smått panik för vart jag än kollar så är det bara en mil lång sträcka av tält, tält, tält. Ljusen och morgondimman ger ifrån sig ett otroligt obehagligt orangeliknande sken och jag håller huvudet nere och bara går och hoppas på det bästa. Efter en timmes letande runt ett knäpptyst campus så hittar jag hem och rullar upp en till joint efter all stress och får den skönaste sömnen jag någonsin haft.
Jag är kass på att skriva men hoppas det gav någonting iallafall!
