"Sänkningen av restaurangmomsen har inte gett någon effekt"

Hör jag ofta från vänsterfolk. För priserna gick inte ner 12%. Om inte så måste det innebära att vinsterna gått rakt in i fickorna på restaurangägarna verkar vara det underförstådda budskapet.

Detta är ekonomisk analfabetism. Det är välkänt att vinstnivån mellan olika branscher jämnar ut sig över tiden. Är vinstnivån hög i restaurangbranschen startas fler nya restauranger, är vinstnivån låg startas färre nya men fler stänger. Denna effekt gör att en skattesänkning för en viss bransch inte kan leda till en förhöjd vinstnivå för branschen långsiktigt. Det jämnar alltid ut sig om det råder fri etableringsrätt.

Så var tar då skattesänkningen vägen i den mån det inte leder till lägre priser? De måste gå till någon annan nytta som branschen utför. Exempelvis bättre kvalitet, service eller ökat utbud.

Att en skattesänkning ger effekt behöver man inte leta i data för att förstå. Om man däremot kritiserar skattelättnaden pga att det inte finns någon anledning att behandla branscher olika så är man åtminstone inte ute och svamlar.

Dom restauranger där jag brukar/brukade luncha har inte skattesänkningen gett något resultat, hur underligt det än låter har maten blivit både dyrare och sämre, hur det ser ut med ägarnas vinster eller personalens löner eller antal vet jag inte, kanske är det fastighetsägarna som ser möjligheter för höjda hyror så det är där pengarna försvinner,,även kvällstid har maten blivit dyrare...ett antal nya matställen har det däremot blivit, hur dom klarar sig är för mig en gåta då jag mkt sällan ser att dom har några kunder,det gäller också några av dom gamla haken, men iofs är ägarna många ggr samma fam, pengatvätt säger insatta, så med utgångspunkt från min stad så är skattesänkningen bara dyrt och ger inte alls dom effekter som det var tänkt..

Så utbudet har ökat men "insatta" säger att det beror på att fler restauranger behövs för pengatvätt. Det kan inte ha något med skattesänkningen att göra för den har du kommit fram till inte ger några positiva effekter. Ok...

Jag förstod att du skulle hugga på det, men fakta kvarstår, om en centralt belägen resturang har öppet under flera år och inga gäster finns, ägaren är en Afghansk flykting som anlände till staden för ca 3år, så blir det en massa rykten bland övr restaurangägare, särskilt om det står en ny BMV på utsidan och jag tror inte att hans nyvunna rikedom beror på varken sänkt krogmoms eller stor matförsäljning.

Men åter till matpriser, en dagens på stadshotellet kostade vid momssänkningen ca 80 kr Idag kostar den 95, en prishöjning på ca 20% och maten har inte blivit bättre och jag ser inga nya ansikten bland personalen.. Samma gäller för thairestaurangen där ungarna gillar att käka, en prisökning från ca 110 kr till ca 135 för en enkel kyckling/biffrätt och det är samma thailändare då som nu, så i min stad ser jag inge effekt av sänkningen, kanske i andra städer men jag tvivlar...som sagt var, dyrt och ineffektivt, bortkastade skattepengar.

Så bara för att du personligen ej sett någon utdelning i form av billigare lunch så, anser du att det är bortkastade skattepengar att låta den som tjänat in pengar, få behålla en större andel av dessa intjänade pengar. - är detta korrekt uppfattat?

Jag kan inte ifrågasätta dina observationer men det behövs någon teori kring hur det går ihop. I mitt första inlägg förklarade jag att en kostnadssänkning, i längden, inte leder till ökade vinster för en viss bransch. Så kostnadslättnaden måste ta vägen någon någon annanstans än i ägarnas fickor, iallafall långsiktigt. Av samma anledning som ovan kan den heller inte transfereras till en annan bransch, så som lokaluthyrning, vilket du var inne på. Den afghanska flyktingen/pengatvättaren även om det var intressant att läsa om ger heller inget svar på det. Det är ineffektivt säger du men pengarna kan inte bara försvinna, utan för den som menar att det inte hjälper behövs en hållbar teori kring var de tar vägen.

Det huvudsakliga motargumentet är väl inte att det inte skulle ge någon effekt utan att effekten är för liten i förhållande till kostnaderna för staten. Enligt KI:s beräkning om c:a 4,000 nya jobb (vilket man i och för sig kan ifrågasätta, många av dessa jobb kanske inte är nya utan kommer på bekostnad av andra sektorer) så är kostnaden 1,35 miljoner kronor per jobb. Man hade kunna anställa ganska många fler i offentlig sektor eller erbjudit studieplatser för samma summa.

Ekonomi går ut på att se de långsiktiga effekterna för alla som berörs. Var tar statens förlorade inkomster vägen någonstans? I längden går de inte till ökade vinster för restaurangbranschen så någonstans måste de ta vägen. Snittlönen i restaurangbranschen motsvarar inte den lönekostnaden du redovisade och om man dessutom misstänker att jobben kommit från andra sektorer så har ju pengarna som skattesänkningen kostade bara mystiskt försvunnit. Ska man nöja sig med en sådan förklaring?

Reformen har väl haft en rad olika syften om man ska tro förespråkarna.

* Billigare mat.
* Fler jobb inom restaurangsektorn.
* Ökat utbud av restauranger. (eg ökad lönsamhet i restaurangbranschen)
* Minskat skattefusk.
* Utjämnad momssats mellan restauranger och livsmedelsbutiker.

Det finns säkert fler som jag inte kommer på för tillfället.

Man har argumenterat såsom om alla positiva effekter av reformen skulle synas på samtliga dessa områden. Följaktligen har sedan kritikerna huggt på flertalet av argumenten. Varför blev det inte asbilligt att äta ute samtidigt som tusentals arbetslösa fick jobb och nya restauranger ploppade upp som svampar runtom i landet?

Personligen tycker jag att den viktigaste poängen är den sistnämnda. Det är vansinne att man har högre moms på mat som tillagas av någon annan än mat man tillagar själv. Det snedvrider marknadskrafterna till nackdel för restaurangbranschen, vilket sannolikt också kostar arbetstillfällen. Ska man "återställa" momssatsen tycker jag att det vore rimligt att göra samma sak för livsmedelsaffärerna så att man inte gynnar en bransch före en annan. I synnerhet inte då den bransch som missgynnas är den som har bättre förutsättningar att skapa arbetstillfällen.

När det gäller priserna på maten kan det vara värt att fundera över vad man egentligen bör jämföra med. Det är nog hyfsat rimligt att anta att matpriserna hade ökat även om ingen momssänkning hade genomförts. Med hur mycket vet ingen, men att tvärsäkert påstå att reformen misslyckats för att priserna är högre idag än för ett par år sedan är ett felslut. Man måste givetvis jämföra med vad priset hade varit idag utan momssänkning. Med det sagt är det ganska självklart att hela momssänkningen inte gick till prissänkningar (vilket iofs var ett naivt antagande från första början).

Jag undrar, för övrigt, om det finns någon tillförlitlig statistik över prisutvecklingen, gärna i jämförelse med andra servicebranscher. Anekdotiska exempel i all ära, men att priserna höjts på vissa restauranger säger ju inte att reformen inte överlag påverkat priserna i fallande riktning.

Att jämföra med andra servicebranscher säger ganska lite eftersom att vad som påverkar deras priser inte har mycket gemensamt. En frisör t ex köper inte överdrivet mycket kött

Jag vet att Hotell och restaurangfacket förde statistik förr i tiden, deras facktidning (Hotellrevyn.se om du vill botanisera lite) var ofta mycket intressant. Jag minns särskilt en artikel där de beskrev priserna för en lunchrestaurang och visade att det var i stort sett omöjligt att komma under 70-75 kronor per måltid utan att göra förlust även med flera hundra serverade portioner och minimalt med anställda (om man ska köpa kvalitetsråvaror, inte konserver, och betala vita löner) - och det var över tio år sedan.

Fel, jag anser att som jobbskapande åtgärd mm var sänkningen misslyckad och dyr.

Ditt resonemang är förvisso logiskt men man måste väl ändå fråga sig hur kostnadseffektiva åtgärder faktiskt är, och inom vilka tidsramar? Vi har trots allt nära 8% arbetslöshet nu och inte oändligt med resurser. Eftersom vi till stor del talar om ungdomsarbetslöshet här så är det viktigt men insatser som ger snabb effekt, så de unga inte permanent straffas ut ur arbetsmarknaden.