Tråden verkar ha spårat ur en del, men tänkte iallafall inflika med en händelse som hände några veckor efter incidenten i min säng.
Jag spelar i ett rock band med fyra andra vänner och under den här perioden var jag som mest mentalt instabil. Vi hade en spelning inbokad på en lokal krog med vecka tidsnotis. Det var väldigt stressigt och blev väldigt långa rep in på kvällarna. Jag försökte koncentrera mig när vi spelade, men samtidigt som jag spelade så hörde jag fortfarande rösterna i mitt huvud. Det var omöjligt att tyda vad de pratade om, men det lät inte som om det varken pratade med mig eller om mig. Snarare som om jag hade lyckats ansluta till en podcast med dålig motagning.
Under ett av repen så spelade vi en av våra låtar vi höll på att repetera till giget. Vi började närmade oss ett parti i låten där jag spelar ett gitarr solo. Jag hade inte skrivit solot än och brukade bara leka runt med skalorna under den delen, men medans jag spelade så kunde jag höra i mitt huvud hur någon säger
"Det går int-" med en hetsig ton
Som avbröts det med en annan röst
"vi byter" med en mer ansvarsfull och lugn ton.
Jag började spela solot, och jag vet inte med andra gitarrister, men om jag ska börja improvisera ett solo så har jag ofta en "start skala" i huvudet redan innan jag börjar sola (Dvs: att jag har planerat kort hur jag ska börja komma in i melodin). Men jag började spela på ett helt annat sätt än vad jag brukar. Mina fingrar gick smidigare, gehöret blev bättre, min teknik var på en annan nivå än vanligtvis (kändes det som iallafall). Jag kommer ihåg detta just för att jag började le medans jag spelade och min attityd gentemot låten ändrades helt. Fick en känsla av att det inte var jag som styrde och det var bäst att bara sitta på avbytarbänken tills det var klart. Det var ingen låt som jag spelat hundra gånger, detta var en låt som jag hörde för första gången och jag var bara där för att jamma till. Det var som om musklerna blev helt slappnade av och gjorde precis som jag ville i mitt huvud. Det försvann efter låten var slut. Totalt skevt blev det också av att jag fick kommentarer om hur det lät och att mina polare antod att jag suttit hemma och övat in det.
Efter ett tag tog vi en paus och jag satte mig i soffan för att vila lite. Då började det spåra ur i huvudet igen. Jag hörde en röst som var förtvivlad och panikartad. Skrek och bråkade med någon över någonting jag inte hade någon aning om. Jag vet inte varför, men jag visste att det var en kvinna. Situationen blev mer och mer intensiv för varje minut och ibland kunde jag höra henne skrika något elakt lika tydligt som om jag skulle hört det utifrån.
Jag sa att jag var tvungen att gå ut på en cigg för att lugna mig för jag började känna att jag höll på att brista i gråt vilken sekund som helst. En av mina vänner följde med efter mig.
Gick ut ur byggnade och tände en cigg och försökte vara så normal jag kunde utan att verka underlig. Jag kan verkligen säga att stå och försöka hålla ett alldagligt samtal om hur nervös min vänn var över spelningen och om vi skulle line-a basen eller spela med topp - samtidigt som man hör en kvinna gråta och skrika i mitt huvud var det värsta jag varit med om i mitt liv, tills...
Jag började känna att något började komma ut ur mig. Mitt i konversationen började jag stor gapa som om jag skulle gäspa och lyfte huvudet uppåt mot himlen. Min polare blev helt knäpptyst och bara stirrade på mig. Sen kände jag hur gång på gång att det började åka ur saker. Som en omvänd svälgning, fast det ända som kom ut var luft. Han frågade vad fan jag höll på med och jag försökte svara honom men min käke hade fastnat.
Mitt i allting så hör jag hur hon lugnar sig i mitt huvud. Hon säger att hon bryr sig inte längre om någonting och att det inte finns någon som bryr sig om henne. Sekunden efter det kände jag bokstavligt talat hur en kniv gick över mitt adamsäpple och hur blood forsade ut ur min hals. Jag höll handen över halsen och fick panik. Stod helt still och kände hur jag höll på och dö. Sen slutade det helt och jag bara skakade. Min polare stod som ett frågetecken, han förstod inte allvaret i situationen och rökte fortfarande på sin cigg.
Jag blev helt iskall i kroppen, började rysa sen brast jag ut i tårar. Sprang in i byggnaden till replokalen med en tanke i huvudet "jag måste ringa henne, hon är död". Jag hade ingen aning vem "hon" var eller vem jag hade tänkt ringa. När jag kom in i lokalen så stod resten av bandet och jammade. Rusade mot min jacka för att hämta min telefon men den var död. Satt mig ner i soffan för att lugna mig själv. Efter ett tag kom min polare upp och var helt förundrad på vad jag höll på med. Jag satt tyst i princip resten av repan. Jag satt och skakade och sa att jag ville åka hem, vilket jag gjorde kort därefter.
Jag spelar i ett rock band med fyra andra vänner och under den här perioden var jag som mest mentalt instabil. Vi hade en spelning inbokad på en lokal krog med vecka tidsnotis. Det var väldigt stressigt och blev väldigt långa rep in på kvällarna. Jag försökte koncentrera mig när vi spelade, men samtidigt som jag spelade så hörde jag fortfarande rösterna i mitt huvud. Det var omöjligt att tyda vad de pratade om, men det lät inte som om det varken pratade med mig eller om mig. Snarare som om jag hade lyckats ansluta till en podcast med dålig motagning.
Under ett av repen så spelade vi en av våra låtar vi höll på att repetera till giget. Vi började närmade oss ett parti i låten där jag spelar ett gitarr solo. Jag hade inte skrivit solot än och brukade bara leka runt med skalorna under den delen, men medans jag spelade så kunde jag höra i mitt huvud hur någon säger
"Det går int-" med en hetsig ton
Som avbröts det med en annan röst
"vi byter" med en mer ansvarsfull och lugn ton.
Jag började spela solot, och jag vet inte med andra gitarrister, men om jag ska börja improvisera ett solo så har jag ofta en "start skala" i huvudet redan innan jag börjar sola (Dvs: att jag har planerat kort hur jag ska börja komma in i melodin). Men jag började spela på ett helt annat sätt än vad jag brukar. Mina fingrar gick smidigare, gehöret blev bättre, min teknik var på en annan nivå än vanligtvis (kändes det som iallafall). Jag kommer ihåg detta just för att jag började le medans jag spelade och min attityd gentemot låten ändrades helt. Fick en känsla av att det inte var jag som styrde och det var bäst att bara sitta på avbytarbänken tills det var klart. Det var ingen låt som jag spelat hundra gånger, detta var en låt som jag hörde för första gången och jag var bara där för att jamma till. Det var som om musklerna blev helt slappnade av och gjorde precis som jag ville i mitt huvud. Det försvann efter låten var slut. Totalt skevt blev det också av att jag fick kommentarer om hur det lät och att mina polare antod att jag suttit hemma och övat in det.
Efter ett tag tog vi en paus och jag satte mig i soffan för att vila lite. Då började det spåra ur i huvudet igen. Jag hörde en röst som var förtvivlad och panikartad. Skrek och bråkade med någon över någonting jag inte hade någon aning om. Jag vet inte varför, men jag visste att det var en kvinna. Situationen blev mer och mer intensiv för varje minut och ibland kunde jag höra henne skrika något elakt lika tydligt som om jag skulle hört det utifrån.
Jag sa att jag var tvungen att gå ut på en cigg för att lugna mig för jag började känna att jag höll på att brista i gråt vilken sekund som helst. En av mina vänner följde med efter mig.
Gick ut ur byggnade och tände en cigg och försökte vara så normal jag kunde utan att verka underlig. Jag kan verkligen säga att stå och försöka hålla ett alldagligt samtal om hur nervös min vänn var över spelningen och om vi skulle line-a basen eller spela med topp - samtidigt som man hör en kvinna gråta och skrika i mitt huvud var det värsta jag varit med om i mitt liv, tills...
Jag började känna att något började komma ut ur mig. Mitt i konversationen började jag stor gapa som om jag skulle gäspa och lyfte huvudet uppåt mot himlen. Min polare blev helt knäpptyst och bara stirrade på mig. Sen kände jag hur gång på gång att det började åka ur saker. Som en omvänd svälgning, fast det ända som kom ut var luft. Han frågade vad fan jag höll på med och jag försökte svara honom men min käke hade fastnat.
Mitt i allting så hör jag hur hon lugnar sig i mitt huvud. Hon säger att hon bryr sig inte längre om någonting och att det inte finns någon som bryr sig om henne. Sekunden efter det kände jag bokstavligt talat hur en kniv gick över mitt adamsäpple och hur blood forsade ut ur min hals. Jag höll handen över halsen och fick panik. Stod helt still och kände hur jag höll på och dö. Sen slutade det helt och jag bara skakade. Min polare stod som ett frågetecken, han förstod inte allvaret i situationen och rökte fortfarande på sin cigg.
Jag blev helt iskall i kroppen, började rysa sen brast jag ut i tårar. Sprang in i byggnaden till replokalen med en tanke i huvudet "jag måste ringa henne, hon är död". Jag hade ingen aning vem "hon" var eller vem jag hade tänkt ringa. När jag kom in i lokalen så stod resten av bandet och jammade. Rusade mot min jacka för att hämta min telefon men den var död. Satt mig ner i soffan för att lugna mig själv. Efter ett tag kom min polare upp och var helt förundrad på vad jag höll på med. Jag satt tyst i princip resten av repan. Jag satt och skakade och sa att jag ville åka hem, vilket jag gjorde kort därefter.
