Citat:
Ursprungligen postat av
birkaboo
Familjeliv och delar av den kristna församlingen verkar ha tagit över tråden. Svart eller vitt, inga nyanser däremellan. Ni som läst boken " det ska bli ett sant nöje att döda dig" är ni helt okritiska till hur en mamma lämnar ut ett barn i sin iver att hålla sig kvar i medialjuset trots en ganska tryggad ekonomi i form av försörjande män. När passerar man en gräns ? Barn kan må sämre när de blir äldre, när de försöker hitta sin egen identitet. Inte bara sonen kunde ta del av de beskrivande traumatiska åren i boken, allt hat mot pappan. Även hans vänner, skolkamrater, bekanta, anonyma människor på gatan hade bildat sig en uppfattning om hans far, som misshandlade kvinnor även när de var gravida. Som klöv katter mitt itu med svärd. En knarkande, kriminell psykopat som fadersgestalt . Vilken ansvarstagande förälder kommer ens på tanken att lämna ut sitt barn på det viset ?
Jag förstår vad du menar, och kan till vis del hålla med dig, MEN det är inte pga boken I gick bort. All lämna ut en sådan personlig bok är känsligt i landet mellanmjölk, för som kvinna ska man hålla käften om det, eller?
Att dela med sig av en sådan bok gör man för att försöka ge andra i liknande situationer, tröst och veta att de inte är ensamma osv. Ja, många fick veta hur J var. Jag vet inte hur han är idag, och hur kontakt han och I hade, men J hade all tid i värden och rätta till saker till någorlunda.
Och jag har fått den bedömningen av den familjen att de är kärleksfulla, M & H med respektive familj och även morfar och mormor.
När skadan väl är skedd ska man försöka att fånga upp barnet, det går inte alltid, I hade nu blivit så stor att han (jag vet inte riktigt) kan bestämma de mesta själv inom psykvård. Det är inte heller alltid det syns, utan att de ger sken av att må mycket bra en tid tillbaka, allt för att dölja. Jag tror att I hade större problem än boken...