är ambitioner ett måste ????

Vid en tjejmiddag för ca 12 år berättade jag att jag var gravid (första barnet).
Ingen av dom andra hade barn. Det blev kramar och gratulationer.
Till saken nu.
En av tjejerna frågade då -vad tror ni att ni gör om 10 år?
Jag svarade -jag arbetar, tar hand om min familj och gör fint i hemmet.
Då utbrister min vännina förfärat -har du inga ambitioner!!


Nu har jag börjat fundera på det här.......är det fel på mig som trivs med att
arbeta, ta hand om min familj och gör fint i hemmet.
Måste man göra karriär

Tja, dina ambitioner var då att att ha ett arbete, välskött hem och väluppfostrade ungar.

Ganska stora ambitioner om du frågar mig.

Hur långt har din tjejkompis lyckats ta sig på 10 år med sina ambitioner då?

Hon är singel, barnlös, arbetar på IKEA och tillfredställer sig med en gift karl.

Faaan det här tänkte jag inte på. NU e jag glad igen.
Love you, grabben!

Skadeglädje wtf who cares

Skadeglädje är den bästa glädjen!

Jag tycker du har ambitioner, och har genomfört mycket av dina mål. Jag har aldrig sett ner på mina tjejkompisar som skaffat barn tidigt, eller senare för den delen. Däremot om dom blivit outhärdligt tråkiga i sin mammaroll, vilket vissa blir, då är det lite segt. Men tråkighet är ju en allmän åkomma...

Inte du Gudrun förstås, du skriver ju här på FB...!!

Vi kanske behöver lite mer mammor här...

Uttrycket "ha ambitioner" måste ju inte vara kopplat till karriär.

Tror de flesta lägger något slags självförverkligande i det, dvs inte att bara jobba för andra (familj, barn)
utan att man även gör något som är kopplat till sin egen, unika, personlighet.

Det är löjeväckande hur ordet "ambition" har blivit så intimt förknippat med karriär. Att en person som vill stanna hemma med sina barn och ge dem bästa möjliga uppväxten ska kritiseras för det (åtminstone om personen ifråga råkar vara kvinna) är vansinne.

Jag tror att alla människor har "ambitioner", men dessa ambitioner kan variera kraftigt från person till person. Så länge som en persons strävan att uppnå sina ambitioner inte inkräktar på en annans möjligheter att uppnå sina så bör det inte vara något problem. Åtminstone inte enligt min mening.

Jo men i det här fallet var det just karriär på arbetsplatsen som gällde.
Hon var/är en "titelbög".

Det låter ju jävligt löjligt och klyschigt, men lyckan ligger i betraktarens ögon. Är man själv lycklig har man absolut ingenting att vinna på att fundera i andra människors banor. Det finns människor som lever liv som jag personligen skulle ge allt för att få och som ändå är missnöjda över sin situation. De har förmodligen andra värderingar än vad jag har. Människor är individer och varje individ har unika behov och värderingar så enkelt är det. Det finns ingen mall för lycka som kan appliceras på var och en, man måste själv aktivt jobba för att uppnå det man själv vill uppnå.

Och den som ser ner på en annan människas livsval utifrån dessa principer bör nog ta sig en allvarlig funderare...

AMbitioner hit och ambitioner dit...
Jag gick faktiskt och tänkte på det här tidigare i dag, att låta sitt liv rulla på utan större mål än att vara glad varje dag. Är det hållbart?

Devisen som blir fastslagen i Percy tårar är i alla fall den som gäller för mig "man vill ju va gla' va!".

Jag går runt och kör mitt race och omger mig med människor jag tycker om, sen så får vi se vad som händer. En vacker dag kanske jag får ett jobb, eller så kanske jag inte får det. Jag har i alla fall väldigt sällan knutar i magen när jag ska gå till sängs.

Risken är väl att man på ålderns höst kommer ångra saker och ting man aldrig gjorde.

Vad som är ambitiöst är otroligt subjektivt.
Men att ha ett mål tror jag är nödvändigt för majoriteten, även om detta mål enbart innebär någon slags personlig utveckling.

Gudrun:

För mig är ambitioner att göra det man tycker är kul, att följa sin egen inre röst helt enkelt och vara nöjd med detta.
Om du gör det du vill göra och väljer det liv som du vill ha, ja det är en ambition så fin som någon!

Under många år så försökte jag leva ett liv som inte var mitt, som inte passade mig och det gjorde mig till en försupen jävla idiot. Idag däremot så försöker jag alltid att leva det liv jag vill leva och det bör du också göra. Förutom det så är det inte alla som klarar av att sköta barn, familj och jobb så du ska vara stolt!