Citat:
Ensamhet är när du känner att du inte kan yttra dina åsikter utan att känna dig angripen. Oftast kontroversiella åsikter såsom invandringen exempelvis, eller bara en klassiskt liberal inställning till saker och ting. Då tar man lätt till tillflyktsorter såsom Flashback och blir sittande vid datorn.
Utan Flashback i Sverige tror jag rätt många skulle fara illa pga det fungerar som en ventilationsplats.
Ensamhet är när du också inser att det finns få riktiga vänner du kan. Högst 2-3 stycken skulle jag säga. När man inser detta då vaknar man upp ur sin barnsliga naivité att man kan vara vän med allt och alla. På något sätt spräcks ens positiva världsbild då och man blir sorgligt nog mer realistisk.
I denna mer realistiska världsbild blir man också mer försiktig för hur pass öppen som person man vågar vara då folk kan vara bittra och sura. Vilket leder till en spiral av mer ensamhet.. Man blir i en kuggdel av ett rätt så konformistiskt Sverige.
Ensamheten kommer också när vintern kommer. Man inser inte att man levt i en slags bubbla förrän våren kommer och solen penetrerar ens lager av slöhet i en annars rätt så förfrusen iskub som Sverige utgör 9 månader av året..
Haha, käre Flashback. Tack för att du finns.
Utan Flashback i Sverige tror jag rätt många skulle fara illa pga det fungerar som en ventilationsplats.
Ensamhet är när du också inser att det finns få riktiga vänner du kan. Högst 2-3 stycken skulle jag säga. När man inser detta då vaknar man upp ur sin barnsliga naivité att man kan vara vän med allt och alla. På något sätt spräcks ens positiva världsbild då och man blir sorgligt nog mer realistisk.
I denna mer realistiska världsbild blir man också mer försiktig för hur pass öppen som person man vågar vara då folk kan vara bittra och sura. Vilket leder till en spiral av mer ensamhet.. Man blir i en kuggdel av ett rätt så konformistiskt Sverige.
Ensamheten kommer också när vintern kommer. Man inser inte att man levt i en slags bubbla förrän våren kommer och solen penetrerar ens lager av slöhet i en annars rätt så förfrusen iskub som Sverige utgör 9 månader av året..
Haha, käre Flashback. Tack för att du finns.
Jag gillar ditt halvt realistiska och halvt poetiska sätt att beskriva din känsla för ensamhet.
Den delen jag reagerar mest på är det där med insikten om att man inte riktigt kan vara vän med allt och alla. Att alla inte har samma intention som du, att du inte kan kasta dig handlöst i halvfrämmande människors famnar och bli upplockad. Men vet du, jag har liksom tänkt att försöka trotsa att den där insikten ska sluka mig, för jag tror att det är viktigt att bibehålla barnets naivitet, åtminstone för din egen skull. Vi kan ju lite försöka bestämma själva vad vi upplever som sant!
