Vad som inte riktigt tas upp i värnpliktsdebatten är utrustningen och hur mycket av denna vi behöver.
Det som var synligt var alla de vapen och fordon som fanns i FM förr.
De som gjorde värnplikten hade hyfsat modern utrustning och fordon och vapen fanns i stora mängder.
En värnpliktsarmé bygger dock på att ett flertal årskullar ingår i styrkorna.
Inte ens på den gamla onda tiden kunde man utrusta trupperna på den nivå som de hade då de gjorde värnplikten. Visst, AK4

r och K-pistar fanns det nog av, men inte annat.
Man var hänvisad till civila lastbilar kombi-bilar och traktorer för merparten.
Många Volvo 145

r var t. ex. reserverade för försvaret i händelse av mobilisering.
Idag klagar soldater på otillräckliga kroppsskydd, att de inte transporteras i splitterskyddade fordon, och att AK5:an inte har nattsikte.
De skulle bara veta vilken materiel ett mobiliserad förband hade att röra sig med. I teorin skulle det vara typförband, praktiskt sett var verkligheten mycket annorlunda.
För att utrusta en värnpliktsarmé med utrustning för att kunna verka mot den typ av angripare vi förväntas möta skulle enorma budgetökningar krävas.
Om vi ska ha stora mängder folk i försvaret klarar vi inte av att utrusta det så att det har någon effektiv slagförmåga. Dessutom skulle det bli enorma förluster, vilket moderna länder inte är beredda att ta idag.
Litet och spetsigt står mot stort och trubbigt.
Det stora trubbiga fungerar inte mot en modern fiende.