Bråk med chefen

Jag ska verkligen försöka korta ner historien men det kommer vara svårt.

Jag tog min examen Juni 2013. Jag började söka jobb på en gång men resultaten uteblev. Fick hjälp med cv och att söka arbete. Jag har en vad jag anser en bra utbildning inom kultursektorn och kommunikation. Dock är det brist på jobb så klart. Som med nästan alla jobb nu för tiden. Jag är 25 år gammal.

Jag fick i alla fall timvikariat första månaderna på en skola, för man tackar inte nej till jobb oavsett om det inte är i branschen jag vill jobba. Jag sökte alla sorts jobb. I Mars 2014 fick jag jobb på ett Café. Under Cafétiden fick jag ett erbjudande på att jobba som Marknadsförare på ett företag, litet företag, i en fortort till stockholm. Jag kände mig tveksam och fick dålig magkänsla, men jag kunde inte tacka nej till den titeln. Jag måste ju komma in i arbetsmarknaden på något vis.

Sagt och gjort, jag sa upp mig från cafet ganska snabbt så jag skulle få mig en semester i sommar. Så nu i augusti. Alltså en vecka sedan började jag min tjänst. Och nu kommer det som jag ska försöka förklara med så få ord jag kan. Men det blir lite svårt.

Min arbetsuppgift som det stod på kontraktet var marknadsföring/kommunikation. Chefen sa att jag fick fria händer. Men redan första dagen jag kom så fanns ingen kontorsplats, trots att jag bett om en innan. Jag blev beordrad att använda hans dator. Så okej. Men på den fanns inga program alls så jag fick använda min dator där alla program som jag behövde fanns.

Jag frågade första dagen om vilka mål vi har och vad för resultat jag ska jobba mot. Men svaret på det är "Du är marknadsföraren det är du som ska jobba och veta det". När jag förklarade att jag inte kan jobba utan att veta vad jag ska jobba mot för mål fick jag svaren "Du ska få mer kunder och bokningar". Sen gick han. Jahapp. Jag började i alla fall starta upp hemsidan igen (som låg nere), började fundera på marknadsplan, analys och reklam. Började göra flyers och komma på idéer. Men inget av det var bra.

Varje dag under en hel vecka så var alla mina idéer dåliga, eller skulle "vänta snälla, ha inte så bråttom. Ta det lugnt och stressa inte vi hinner". Jaha tänkte jag. Men jag vill ju inte rulla tummar. Dock blev jag bråmsad hela veckan. Jag fick ingen budget, inte tillgång till att ringa samtal, ordna med tryckerikontakter eller annonsera.

Det värsta va att något va riktigt fel här. Konstiga samtal till chefen. Inga kunder. Alls. Och varje dag fick jag höra att "allt gäller på dig nu", "Det är du som ska rädda företaget". Trotts att han lag så stort ansvar på mig, så var inget bra och allt jag påbörjat sparkade han på. Och varje gång jag påpekade det så lyssnade han inte.

Det är svårt att hålla kort, det hände massa saker under veckan. Såsom att han försökte komma på ett sett att sparka kocken för att han skulle ha barn. Att det kom svartjobbare dit (tror jag), och massa annat skumt.

Så kom fredagen. Han ville ha ett samtal. Och då jävlar fick jag veta att jag inte visar resultat. Och att jag inte tar för mig och att jag är för på. Att jag hela tiden frågar om saker är bra och inte. När jag försökte förklara för honom att jag måste ju fråga, för jag måste ju veta VAD jag ska marknadsföra. Allt slutade i alla fall med att han hoppade på mig för det ena och andra, att jag bara satt av tiden och att jag ser ful ut och att jag är dåligt klädd (Vilket är ett jävla påhopp, för jag har alltid rena hela och stilrena kläder). Så jag gick, tog mina saker och går aldrig mer tillbaka. Det fick han veta. (Nej jag är inte rädd att bli anmäld, han håller på med så mycket fuffens. Tillexempel att han vägrade ge semesterersättning. Så han vågar nog inte)

Det är så svårt att förklara allt. Allt hemskt han har sagt mot mig, och gjort under veckan. Jag tror att han ville ha en syndabock, för att företaget va redan i botten. Jag borde inte tagit jobbet. När jag kände att det var nått fel. Men jag va så desperat efter att komma in i arbetsmarknaden.

Så nu sitter jag här. Blåst. Ledsen. Gråtit, varit arg och haft ångest.
Hur fan kan man va så elak, så egocentrerad och så liten självinsikt?
Jag skulle kunna skriva en hel bok om allt han sagt och gjort på en vecka.
Allt för att hindra mig att arbeta för att sedan skälla ut mig på fredagen.


Jag känner mig så ensam nu. När jag lämnade ett heltidsjobb (cafét) och blev helt blåst på det här. Psykiskt misshandlad, jag har aldrig blivit så illa behandlad på ett jobb. Aldrig blivit anställd av en enda anledning "syndabock".

Men jag mår så dåligt. Jag behövde skriva av mig. Det känns som om den här branschen inte vill ha mig. För när jag väl får ett jobb så blir jag uppfiskad av oseriösa, lurande, elaka arbetsgivare (okej en arbetsgivare)... Men vad ska jag göra nu? Jag har ett stort glapp i mitt cv nu. Och en arbetsgivare jag aldrig vill se igen.

Mår så dåligt

Kärring.

Sluta må dåligt över detta.

Antingen löser du problemet eller så får du sparken och hittar ett nytt jobb, spelar ingen roll om det är i kassan på ica, ett budbilsjobb eller som president - gör det du kan och kan du inte lösa det som behövs så är det inget att må dåligt över för dig som anställd iallafall.

Glöm detta kapitel och gå vidare. Låter som att du hamnade på ett riktigt skitigt företag.
Din chef där låter som en psykopat så ta inget av det personligt.

Hör om du kanske kan börja på cafét igen, annars är det bara att göra som alla andra och söka nya jobb.

Lycka till där ute!

För det första är det inte moget att kalla människor kärring.
Jag tror faktiskt ingen människa mår bra av att bli anställd som syndabock. Bli trakasserad av chefen, bli nedslagen för allt man gör och när man försöker få chefen att berätta vad han vill att man ska göra så ber han en att läsa hans tankar. Och när veckan är slut få världens utskällning för att man inte gjort allt han tänke, men inte sagt, eller inte ens vet vad han vill att man skulle gjort.

Jag är ledsen över att blivit behandla så här. Jag är ledsen att jag blivit av med ett heltidjobb som va tryggt, med kollektivavtal och kollegor för ett jobb där man blivit lovad det ena och andra med bara fått skit och varit rädd.

Om man inte kan komma med konstruktiva råd till någon som är ledsen behöver man inte svara. Men det är lätt att vara elak bakom en skärm. Jag ber bara om råd hur jag ska gå till våga från ett stort bråk, där jag lämnat ett jobb för gott. Med ett hål i mitt cv.

Det var det nog, det är bara en hemsk situation att hamna i. Och att bli trakasserad så hårt är jobbigt. Jag är otroligt ledsen över att det inte var ett seriöst företag. Och att jag inte fick komma in på arbetsmarknaden. Men en vän sa till mig att det va nog bra att jag gick, för tänk om något hänt och man blivit skadad och det inte fanns några försäkringar eller kollektivavtal.

Jag kanske mår bättre om nån dag. Just nu vill jag bara gråta hela tiden. Och är rädd för att det ska hända något. Jag litar inte på chefen och vad han är kapabel till. Han har skumma "polare".

Jävla svin som borde avrättas (chefen).

Glöm detta och hör med fiket om du kan gå tillbaka annars är det bara till att söka, söka, söka massa jobb!

Det finns jävligt bra arbetsgivare snart kommer du också att träffa en sådan.

Låter som en märklig historia. Kan det bero på att det hänt saker i företaget mellan det att du fick jobbet och att du tillträdde anställningen? Eller kan det bero på att chefen genomgår något som privatperson som är svårt att hantera och som går ut över hans arbete?

Du skriver "lucka i CV" i tråden...har du bara varit där en vecka så kan du ju helt enkelt hoppa över anställningen i ditt CV, gör varken från eller till, blir ingen lucka. Om någon skulle fråga, så kan du säga att du skulle börja på ett nytt jobb, att det direkt visade sig att det inte var det jobb du hade sökt och att du avslutade anställningen redan första veckan efter grova personliga kränkningar. Vill dom sen ringa företaget och veta mer, så ja då får dom väl göra det, då har dom din version och hans version och om du framstår som en normalbegåvad och socialt gångbar peron som tidigare haft anställningar som du skött bra, så framstår din version som den korrekta.

Moget eller inte, du är en kärring som låter detta påverka dig - kan du inte ta sanningen får du vända dig till familjeliv istället.


Absolut är det tråkigt, något fast och som ska vara tryggt - men inte fan är det hela världen.
Det bästa jobb jag haft (/har) var utan kollektivavtal, utan tjänstepension, dålig lön och utan OB - det enda relevanta är att man mår bra och klarar sig.
Lämna skiten och hitta ett nytt jobb, man ska inte behöva må dåligt på jobbet och absolut inte på fritiden över jobbet.

Min reaktion halvvägs i ditt berättande var "abandon ship" ta hatten och gå innan du sjunker med skeppet.
Nu kan det hända att chefens överfall på dig var att också han fick kalla fötter. Och vill att du tar hatten och går. Att tvinga någon att säga upp sig själv är ett ganska vanligt knep.

VARFÖR han vill att du slutar vet jag ej. Han har kanske insett att han har faktiskt ingen plan för an aktiv marknadsförare, och då är det ju onödigt att betala ut den lönen.

Hur som helst, du vill ju inte vara där, helt fel ställe för dig. så även om du rent teoretiskt kan trycka ut lite avgångsvederlag, ta hatten, gå och se det som en lärdom.

Och skriv inte upp det i CV, det är knappast nån som kommer att fråga. Och om nån skitsövel frågar så säg att du semestrade, eller fick tag på några intrssanta böcker på biblioteket för din fortbildning och läste dem på egen hand... Nåt sånt.