När jag gick i Grundskolan så delade vi matsal och lunchtid med några brukare från Dagcenter. Jag minns att de tuffare killarna i nian, samt "raggare" (killar som satt och hängde vid skolan eftersom de hade underåriga flickvänner som de gav folköl i utbyte mot avsugningar) brukade vara elaka mot dagcenterfolket och exempelvis knuffa dem, få dem att dra ner byxorna eller slåss med varandra.
Minns också att det bland dessa killar rådde en kultur där nästan ett hat mot dagcenterfolket sken igenom.
Det var en tjej i det lilla samhället som var lätt mentalt funktionshindrad. Hon bodde hos sin mor som bodde nära en bensinstation. Hon gick dit för att röka och brände ihjäl sig på en pöl av bensin. Nästa morgon trodde personalen att hon var en docka och slängde henne i soporna.
Detta ansåg killarna i skolan (både niorna och raggarna) vara väldigt roligt och underhållande.
Hur är det? Upplever ni också att det finns många som ogillar mentalt funktionshindrade, och vad tror ni det ogillandet kommer ifrån?
