Bevis för utomjordiskt liv - inom vår livstid!

Har du läst waitbutwhy om neurallink? Där får man en sjukt bra bild av hjärnan Mycket bra artikel för övrigt! Spännande framtid verkar det bli.

Det tog oss 60 år från första flygplanet till vi stod på månens yta. Har vi inte lyckats lämna jorden om 500 000 000 år så har vi förmodligen tagit livet av oss själva redan.

Någon som vet hur länge vi kan överleva denna övergång i solens liv genom att hoppa vidare utåt? Först Mars till exempel. När jorden är för varm. Kan man bo 1000 år till på Mars då osv?

Du verkar inte riktigt förstå vad alla nollorna gör med storleken på siffrorna. 500 000 000 år är ungefär lika lång tid som det har funnits landlevande liv (och inte bara i haven).

Och ja, jag hade fel förut om flercelligt liv som har funnits i ca 800 miljoner år. Se mer på https://en.wikipedia.org/wiki/Timeli...istory_of_life.

500 millioner år är åtminstone 2000 gånger längre än det det har funnits Homo Sapiens. Vad kommer "vi" att ha utvecklats till om 500 miljoner år?

När det gäller din fråga så blir det alltså signifikanta förändringar i solstrålningen på i storleksordningen 100 miljoner år. Räkna alltså med den sortens tidslängder för hur länge Mars kan vara ett tänkbart alternativ.

Var inte så antropocentrisk.

Dvs om livet på Jorden börjar få det för svettigt, så borde du tänka på de andra planeterna i Solsystemet.
Då kanske värmen smälter isarna på Saturnus månar, och det liv som simmar gömt under isen idag kan komma att börja ta en ny ekologisk nisch i besittning.
Då utvecklas de. Dvs tar sina första steg uppå land.

Fast just vattenplaneter är väl ändå en intressant sak, eller hur?
Om inte annat så hade de varit lysande gömställen för varma solar.

Fast långt före det har Jorden naturligtvis blivit fullt integrerade i den Galaktiska federationen för länge sedan.
Du skrev om "neurallink", och det är förmodligen den vägen vi är på väg till.
Brain-Computer Connection.
Men jag undrar hur "långt" en sådan egentligen kan gå.
Att kontrollera maskiner och så med hjärnan/nerverna kommer nog inte dröja så länge innan det är i full gång tex.

Men det är en fråga om både input och output.
Dvs förstärka den biologiska kroppen med olika "appar". Lägga in ett extra, externt "minne", direkt kopplat ill hjärnan.
Det förutsätter isf att informationen kan tillgodogöras av hjärnan på motsvarande sätt som den lagrade information som redan finns i hjärnan, och på samma sätt - omedvetet, direkt vid behov.

Att kontrollera tex robotar direkt, ungefär som "avatarer". Och då uppleva allt roboten är konstruerad att registrera. Från syn till hörsel, känsel.
Och då hade Syn kunnat vara betydligt bättre än vår naturliga, både med zoom-kapacitet och mörkerseende. Ja, värmeseende och olika våglängder. Liksomm hörsel. Och lukt.
Varje sinne hade kunnat maximerats.

Och det centrala i frågan är ju att eftersom det var kopplat direkt till hjärnan, till vårt nervsystem, så hade det upplevts som om vi var den roboten. Inte som att vi satt vid en kontrollstation och styrde, utan faktiskt Var Den.

Det är så framtida rymdfart borde se ut.
Fjärrstyrda robotar som är nervuppkopplade med kontrollmänniskan - som befinner sig långt borta i säkerhet från ogästvänliga rymden.
Då behöver vi inte lämna Jorden förrän vi har lärt oss resa tillräckligt fort och säkert.
Men vi kan Ändå utforska rymden, och vara där "på riktigt" genom dessa nervuppkopplade, fjärrstyrda "avatar-robotar"

Ja, det hade ju t.o.m. gått att fylla ett sk generationsskepp med såna här avatar-robotar.
Ingen idiotisk AI alltså.
Utan vi hade ju alltid, generation efter ny generation, kunnat vara ombord. Via neurallink, under hela färden.
Och vara där vid framkomst, se och uppleva allt - precis som om vi var där själva.


VArför ser de sk "Greys" ut på det sätt de gör?
Är inte det ett utseende som någon väldigt främmande hade kunnat komma på?
Du vet, för arter ser ju Andra arter likadana ut.
Vi ser sällan några individuella karaktärsdrag i andra arter, och så hade säkert utomjordiska arter sett Oss också - som likadana.
Och därför hade de konstruerat något som de tyckte såg ut som vi gör, när de skulle göra sina biologiska avatar-robotar. Som de använde när de utforskade mänskligheten och Jorden.

De kanske är myror i själva verket ... =)
Och det hade ju skrämt skiten av oss om de kommit i egen hög/låg myra.

Eller om de är spindlar?
Gråsuggor ...
Om de hade varit ekorrar så hade vi nog blivit glada, men sannolikheten för det är nog inte så hög.
Fast de kanske, mer sannolikt, bara är hjärnor som skvalpar omkring i skålar med slangar inkopplade. Sen har de hela det Galaktiska internätet att roa sig genom ... Deras medvetande är fritt från dras kroppar, och de kan ta vilken skepnad som helst. Bara att låta en 3D-skrivare konstruera en lämplig avatar-robot efter önskat utseende och kapacitet. Och det på vilket ställe som helst i hela Galaxen. Ena året är de på ena stället, och sen drar de vidare till nästa. Direktuppkoppling genom hela Galaxen alltså.

Du har rätt. Jag trodde att "booster" alltid var parallella hjälpraketer.

Atmosfären måste såvitt man tror, ha ett gastryck som gör att vatten kan vara flytande som på jorden.

Mars har inte de förutsättningarna.

Venus kanske har, om man spekulerar i extremt avancerad terraformning med solskärmar som ligger i bana och skuggar. Venus är mer intressant än Mars för bosättning enligt min uppfattning, trots att den i nuläget har en yttemperatur av 450°C , eller vad det nu är exakt. Synd att Venus inte ligger utanför Jordens bana, istället för tvärt om. Det bästa vore om den legat i 60° Lagrangepunkten lika långt från Solen som Jorden.

Nu kan man undra hur man kan leva på en planet med 70 bar atmosfärstryck och med bara CO2 i atmosfären, men kanske ändras sånt, om man skuggar planeten under några tusen år.

Nu kan det vara så att allt väte har lämnat Venus, så att den är oduglig vad man än gör.

Några tror att jordens magnetkärna, som är det som skyddar vår atmosfär från erosion av Solen, är ett resultat av en helt osannolik planetkollision vid jordens skapelse. Varken Mars eller Venus har en magnetkärna såvitt jag vet och det är tråkigt.

En av Saturnus månar har magnetkärna - flytande och roterande.

Det är den månen som ligger närmast Saturnus har jag för mig.

Jag tycker det är vansinnigt intressant, alldeles oavsett vad NASA har sagt om det allt för ogästvänliga klimatet på den månen.
Magnetfält är bra på att fixa problem med osund strålning, så är det.
Och visst ser månens yta fantastisk ut när man får se bilder.

Det är lätt att fantisera ... kanske för mycket =)

Är det inte Jupiter du talar om.

Kanske är det månen Titan.

Lite kall för min smak. Jag kände mig frusen när jag stått vakt i ett par timmar i -15°C. Inte lika mycket när jag sovit gott i samma kyla i en Kinesisk dunsovsäck som jag fuskade med

Några tror att man kan landa på Europa. Det tråkiga är att hjärnan packar ihop och att man dör efter 30..60 minuter, på grund av den extrema och hårda elektron- och positronstrålningen.

Varför ska man landa där och traska omkring?

Oavsett hur vidriga än de yttre förhållandena är så kommer förmodligen framtida rymdexpeditioner att bemannas av fjärrstyrda "robotar/robot-avatarer".
Som fjärrstyrs från kontrollrum på Jorden.
Fast det krävs såklart bättre kommunikationsöverföring än vad vi idag är i stånd till.

Kvant-överföring kräver ju inte heller rak och obehindrad linje mellan sändarna.
Kommunikationen tar andra vcägar.
Och det är ganska viktigt med tanke på bla utforskning av ismånen Europa.
Där måste man ta sig ner i isen, och sen färdas i vattnet, flera hundratals meter under själva isskorpan på ytan.

Med klassiska överföringsmetoder hade ngt sådant krävt antingen en lång Sladd ...
Eller strategiskt utplacerade sändare, som kan vidarebefordra signalerna.
Men med kvant-överföring slipper man det kruxet.

---

I vilket fall som helst så är jag fortfarande ganska så intresserad av den lilla miniplaneten "Ceres" i asteroidbältet.
Alla blev förvisso intresserade så fort de fick höra om den där ljusplätten.

Men, jag blev ännu mer intresserad när jag plötsligt såg hur NASA började manipulera i bild-feeden, och presentera Gamla foton.
Varför? ... funderade jag.
Varför presentera gamla foton när de hade fått nya. Nya bilder från den lägre omloppsbanan. Nya bilder som de dessutom hade suttit på i två veckor.
Varför då välja att istället visa upp ett Gammalt foto ?

Konstigt?
Det är nästan om om de inte riktigt ville visa de nya bilderna.
Som att de kände att de behövde två veckor på sig för att diskutera hur i hela fridens namn de nu skulle göra. Som om de behövde den extra tiden för attfå de gamla bilderna till att se ut som nya och skarpare ...
Något som ju ändå kräver lite extra tid i Photoshop osv.

Ja jag vet faktiskt inte ...
Och inte heller vet jag hur en Reflexion - från en yta av salt (som inte ens var Platt) - kanskina i totalt mörker, eller från vinklar som är mer än 90 grader bort från källan (solen).

Dvs från Jorden ser vi hur haven reflekterar solljuset, från rätt vinkel. Och havet är platt.
Hur kan då en icke-platt yta från det enorma avståndet ändå fångas av Jordbaserade teleskop ...
Liksom visa ljus trots att planetsidan befinner sig i mörker.

Mkt är ... konstigt ... med Ceres, och hur NASA har presenterat.


Vi kanske inte heller bör glömma hur Freeman Dyson förutsade det sannolika i att utomjordiska civilisationer skulle välja att förlägga sin etapp-bas på himlakropp i just asteroidbältet.
Det hade varit tillräckligt långt bort från Jorden för att ge den säkerhet, och samtidigt hade asteroiderna gett dem allt av råmaterial de var i behov av.
Och från den positionen kunde de sen utgå när de gjorde sina expeditioner ner till oss.

Då bor det väl rymdgubbar på Ceres eller så svamlar du som vanligt. Vad är det för nya och gamla bilder du talar om, vinklar och totalt mörker?

När sonden gick från omloppsbana 2 till 3, när den kom fram till nr3 hände först inget på 2 veckor.
De uppdaterade inget.
Sen så plötsligt började de pumpa ut de Gamla fotografierna av "ljusfläcken".

När hela världen stod och höll andan alltså, och väntade på de nya och tydligare närbilderna.
Vad gjorde då NASA?
Jo, de började publicera de gamla bilderna, men utan att förklara att det var de gamla bilderna.

Det är exakt sådant beteende som får folk att börja ifrågasätta.

Angående "vinklar och mörker" så har du säkert själv sett på animeringarna av Ceres.
Där "ljusfläcken" skiner på i all välmåga trots mer än 90 grader från ljuskällan (solen. I mörker med andra ord.

Jag jämförde med hur haven på vår planet reflekterar ljus, sett från rymden.
Och det är ju inte ens i närheten, när man jämför med Ceres "ljusfläckar."

En reflektion kräver plan yta, såsom tex ett hav, större vattendrag alltså.