svenska bra/intressanta filmer som ni tycker har hamnat i skymundan

Haha jaså, oj fan där ser man! Kände inte till den engelska titeln på filmen men som du säger så är det ju inte direkt diskret varifrån man tagit inspirationen. Men både The Killing och Rififi är ju finfina filmer så Ekmans motsvarighet kan vara bra, skall ses senare ikväll tillsammans med en bit pizza.

Stöten var riktigt bra, och är påfallande lik the Killing, som kom några år tidigare.

En annan film som förtjänar att nämnas.
Den kära leken (1959)

Trevligt att höra, är rätt förväntansfull på att se den sen!

Om du vill veta vad jag tyckte, när jag såg den nov. 2015 ?
Se inlägg 38650 i senast sedda filmer.

Riktigt fina inspirationskällor, så jag ser gärna något form av omdöme om den efteråt.

Skall försöka komma till skott med att skriva en liten text om den sen.

Stämmer mycket bra att den heter The Killing. Hasse Ekmans filmer är generellt ganska bra. Favoritfilmen med den mannen som regissör är Flicka och hyacinter. Mycket bra film. Ska försöka se ytterligare ett antal av hans filmer. Har sett några stycken. Jag vet generellt inte hur högt filmkritiker brukar ranka honom. Det har ju alltid varit typ den här rankingen när det gäller Sveriges bästa regissör. Rätta mig om jag har fel. 1. Ingmar Bergman 2. Bo Widerberg 3. Jan Troell. Vart man ska placera Victor Sjöström vete fan. Hursomhelst. Om du tycker filmen är bra så ska jag kolla upp den. Var för övrigt ett antal år sedan vi skrev på Flashback. Till varandra då. Så kul att skriva lite

Ernst-Hugo Järegård är inte med i Yngsjömorden. Av naturliga orsaker. Vilken roll skulle han ha där. Sonen? För många känner ju till mordet i sig. Eller det är ju inte Sveriges mest okända mord om man säger så.

Inte? Jag har för mig att han var med i den, men kan ha fel, har fått för mig det... Jag laddade hem DVD-boxen med alla filmerna i Skånska mord-serien efter att vi talades vid, så ska nog börja bocka av dom sinom tid.

På tal om en annan svensk film som hamnat i skymundan är ju Mun mot mun av Björn Runge som jag första gången såg på bio och såg om för första gången sen dess igår igen. Slog mig att det knappt var några alls under visningen då jag såg den back in the days, trots att hans tidigare film Om jag vänder mig om hade varit en kritikerrosad film och tror att den även vann en Guldbagge. Men förmodligen var det filmens Norénska tema som inte föll i god jord hos biopubliken, de vill väl ha muntra filmer som Hundraåringen och Ove numera, inte nattsvarta familjedraman med missbruk, misshandel och övergrepp. Synd tycker jag då just denna film och Björn Runge förtjänade mera uppmärksamhet innan han lade av som filmregissör och sadlade om till författare och pjäsförfattare på teatern.

En annan svensk regissör är ju Kristian Petri som också han hamnade i skymundan för den breda massan trots att Detaljer från 2003 (med manus av just Norén) fick en Guldbagge. Hans dokumentärfilmer är också uppskattade av kritikerna, som Fyren och Brunnen. Han är även en bra författare men inte ens dom det har han fått credd.

Chans (1962) såg jag imorse då den fanns passande nog på SVT Play och har läst en del romaner av Birgitta Stenberg under mina tidiga tjugo, plus att jag har läst om den i boken Swedish Sensationsfilms av Daniel Ekeroth. Detta är en klassisk förtappad ungdom på glid-film där huvudpersonen Mari efter ett brott blir intagen på någon form av statlig inrättning men rymmer och liftar upp till Stockholm från Skåne. På vägen träffar hon olika män, vissa har hon sex med (måste ha varit en chock under 60-talet) medan andra så krökar hon på vägen upp till huvudstan. Sen träffar Mari en ung man, Stefan som är spelad av Gösta Ekman som hon börjar att umgås med.

Är man intresserad utav gamla svenska filmer som det inte talas om så mycket längre så är denna helt klart värd att slänga ett öga på. Intressant tidsepok i Sverige under 60-talet och hur dåtidens ungdom porträtteras här som lössläppta och arroganta emot vuxenvärlden. Förstår att Daniel Ekeroth tog upp filmen i sin bok om svensk sensationslysten film, kan tänka mig att denna i likhet med Vilgot Sjömans film 491 (efter Görlings roman) väckte debatt på samma sätt som Sökarna gjorde under 90-talet.