1. Nej. Eller, inte riktigt. 2006 röstade jag på Såssarna. Var starkt kritisk till borgerligheten. Under den mandatperioden väcktes ett litet smått avsky mot bidragssamhället. Ironiskt nog i samband med en sjukskrivning för depression. Jag insåg att för mig hjälpte sjukskrivning inte alls. Jag behövde göra något. Pluggade ett par år till ett tycka-synd-om-jobb. Hoppade av och började arbeta i mitt vanliga skrå när jag insåg att lärare och handledare var väldigt vänster och ville gärna påverka oss studenter åt det hållet. Feminazitrams och allas lika värde.
2010 röstade jag på Moderaterna tack vare den ekonomiska uppsvingen. Trodde också att Moderaterna innerst inne var de gamla Moderaterna under Bildts tid. Jag hade börjat avsky socialdemokratin. Att se Sverigedemokraterna komma in i riksdagen välkomnade jag i hoppet om att det skulle få rätsida på invandringsproblematiken.
Sedan kom överenskommelsen med Miljöpartiet. Då bestämde jag mig för SD.
2. Oj, se punkt 1.
3. Ja, i viss mån. Vill numera hålla det lite under radarn på grund av min sysselsättning. Men märker ju att det blir allt mindre stigmatiserande. Inte många har uttryckt förskräckelse för min politiska ståndpunkt. De snackar väl skit bakom ryggen på mig, de jävla sossarna