Mest skrämmande ni sett/gjort under militärtjänst

Tänkte vi skulle dela med oss av vad det mest skrämmande vi upplevt under vår militärtjänstgöring.

Jag börjar:
Första kastet med handgranat m/56. Inte ont anande satt man med ett gäng finniga 18- 20-åringar och fipplade ihop granaten. När vi var klara och inspekterade knallade vi in i ett slags skyddsrum med en öppning rakt motsatt kastgropen, ungefär 15 meter från den.
Här började allvaret inses rent allmänt, inte så mycket skoj och glam som det brukade var. Vi satt ju alla med en tingest i handen som faktiskt var farlig och om någon i troppen skulle få spel och kasta den skulle det inte bli så mycket mer av oss. Nåväl, vi var alla hyfsat stabila så den risken var väl obefintlig.
Kompanichefen tar ut den förste av oss och de knallar iväg till kastvärnet. Alla väntar förväntansfullt på att få höra den första smällen. Och jävlar vad det small. Vet inte om jag inbillar mig men det kändes som om byxorna fladdrade. Inte hade någon trott att det skulle smälla så högt.

Nåväl, min tur kommer och jag knäpper hjälmen, försöker intala mig att detta är en bagges och följer majoren till kastplatsen. Efter ytterligare en genomgång och efter att han förklarat att om jag tappar granaten kommer han att kasta mig över värnet och sedan sig själv så känns det lite lugnare.
Jag drar säkringen, trycker upp bygeln och tänker: så här nära att dö har jag aldrig varit.
Efter vad jag tycker är en evighet kastar jag granaten, tar skydd och väntar.
Av någon anledning tycks smällen vara mindre än de andras, och jag reser mig för att kolla verkan. Pang, majoren klappar till min hjälm för att jag inte skall sticka upp huvudet, och säger "vi skulle väl vänta 3 sekunder efter att den briserat innan vi tittar upp ovanför värnet?"
Naturligtvis small min granat lika högt som de andra, bara det att jag i adrenalinruset inte märkte det.

Kanske lite löjligt såhär i efterhand, men ingen av var speciellt kaxig under denna övning.

En andra episod var när en bekant vaktade ett lastbil full med ammunition av något slag. Killen står med en skarpladdad k-pist, med den röda säkerhetsluckan i, och ser till att ingen obehörig kommer för nära. Jag knallar förbi, detta är inne på regementet, och säger tjena. I sin visdom försöker han skämta med mig och skriker halt, drar säkerhetsbrickan och gör anläggning mot mig.
Jag kände mig ganska liten, och ber honom att peka Bettan mot något annat än mig.
Visst, det var nog kul för honom, dock inte för mig :-)

Det var nog den gången jag stannade en stridsvagn som lekte runt inne på vår förläggning. Då riktar han kanontornet mot mig, plötsligt var man väldigt liten.

Annars var det väl mest de där växelvis framryckning som var lite obehagliga, när man insåg att det faktiskt låg folk snett bakom en som sköt skarpt.

när jag var värnpliktig och jag och min tremänning var på samma övning på utö och han blev allvarligt skadad och senare fick man beskedet att han avlidit var inte allt för roligt.

visste att det var ofarligt, men första gången man tappade Slövnprj 95 hann det nog tänkas en del på den sek det tog innan den slog i backen. dock var det när man var anställd

Vet inte om det är skrämmande på så vis, men att bli överkörd av en Leopard 2 är en lite annorlunda upplevelse. Att ligga i en sandgrop när det tunga artilleriet skakar i marken framför så man tror man ska lyfta från backen var också rätt spännande.

Magsjuka/rännskita under en större övning, dessutom i trakterna söder om Kiruna under stränga vinterförhållanden med småextrema temperaturer. Som tur var så gick det över relativt fort.

Kasta skarp handgranat första gången var rätt så skakigt får jag medge. Inte så kul att få klick med skarp robot 56 heller, mycket som kan gå fel med en klickad robot i lavetten.


Höll också på att bli överkörd av en Strv 103 i ett grusvägsdike norr om Älvsbyn i mitten av 90-talet vilket inte var så kul, kommer fortfarande ihåg skräcken

Kalopsen i KA4s matsal var riktigt skrämmande.

En handgranat som som stutsade tillbaks och exploderade i ett skyttevärn 2 meter ifrån.. två vådaskott.. ett armbrott.. ja detär väl det man mins..

Usch ja... Ve och fasa

Har ett litet guldkorn att dela med mig av.

Skjutläger, i den finska skärgården. Skjutningen gällde en pluton som anfaller en ö. Kustjägargrupperna anfaller över klipporna i vanlig ordning.

En grupp blir nedtryckt av en fiende, och blir statisk en längre tid, gruppchefen beordrar en man att hålla baksektorn. Mannen följer ordern och riktar sin skarpladdade änk-skapande PKM rakt bakåt, och börjar blasta nån serie, som nedtryckande eld! Avbryts snabbare än blixten av skjutledaren...

Banan är designad så att det endast går att säkert skjuta framåt och till sidorna... Bakom gruppen fanns ammunitionsplatsen, viloplatser och matplatser.. Ren tur att ingen skadades

När ett stridsfordon90 bredvid oss välter och lägger sig upp och ner med, personen som stod uppluckad bak ramlade ut och blev fastklämd under innan bärgarna kunde lyfta vagnen och få ut honom (skedde på P4Kvarn 2005 under slutövningen)

Ett annat minne är när kompaniet var på Kråk för skarpskjutning och YOP-eleverna skulle hålla i övningarna, vi pansarskyttesoldater var tränade för att strida i just terrängen med omfattningar och växelvis, men GRK-soldaterna hade knappt övat på detta och när dom får order att göra omfattning höger så kommer dom in 15m för långt och kulorna börjar slå ner runt gruppen som slänger sig ner för att inte bli träffade (tystades ner). Radiotrafiken var intressant att lyssna på under dessa två händelser.

Kan inte minnas att det var några allvarligare tillbud med direkt risk för dödsfall eller allvarlig skada under vår militärtjänstgöring. Men det var flera mindre tillbud/incidenter.

En övning med sprängmedel blev dock litet obehaglig. Anordningar riggades upp för att "ta bort" större sten och/eller träd, sedan promenerades det en bit ut i skogen för att komma till lämpligt säkerhetsavstånd. Men det sjabblades med promenadtid eller avstånd, så efter smällarna så haglade det stenar runt omkring oss.

Kommer fortfarande ihåg det karaktäristiska ljudet av stenar som tjoffar ned i den mjuka marken på kalhygget/myren. Risk att det blir fiskehistoria av det om man ska försöka återge hur stora stenar det var... kanske var det bara småsten och nån enstaka i knytnävsstorlek. Ingen blev i.a.f träffad så allt gick bra den gången.

Annars var det i huvudsak mindre tillbud: sömngående soldat med vapen i hand, exploderande konservburkar m.m.