Ukrainsk nationalism

Ukrainas "nationella" är separatister. Det ska finnas ett Ryssland, inte tre. (Ryssland, Vitryssland och Ukraina).

Jag håller med dig. Ryssland är styckat.

I västra Ukraina där befolkningen huvudsakligen/endast talar ukrainsk dialekt är intressant nog Kommunistpartiet den kraft i det politiska etablissemanget som är mest sympatiskt inställd till den panslaviska tanken. Detta beror förstås på att partiet av tradition är Moskvatroget och proryskt och inte på att de skulle vara ideologiska nationalister. Men tänkvärt är det i alla fall, för uppdelningen i tre stater är inte nationalistisk någonstans, tvärtom var uppdelningens enda syfte att söndra och härska.

Varför måste just Ryssland vara så stort? Med samma logik skulle man kunna kalla oss svenskar för skogstyskar, som egentligen bara talar en primitiv och förenklad dialekt av plattyska, som vi har valt att kalla för svenska; finns ju faktiskt vissa som ser svenska som »German für dummies«. En del plägar kalla Tyskland för »Sverige för vuxna«.

Det finns flera fördelar med att vara en egen nationalstat istället för att vara en del av den ryska federationen: Bl.a. skulle man kunna slippa inflödet av icke-vita; så är det ju för Vitryssland, men Vitryssland är alltjämt en trogen allierad till Ryssland utan att för den delen vara en del Ryssland. Dessutom så har jag hört att matkvalitén är något högre i Vitryssland än vad den är i Ukraina och till och med Ryssland på grund av hårdare regleringar.

Ryssland måste inte nödvändigtvis vara stort, men ukrainsk nationalism är per definition separatistisk. Jämförelsen med Sverige och Tyskland funkar inte riktigt då det är två olika språk medan skillnaden mellan ryska och ukrainska är ungefär som rikssvenska och grötig skånska.

I Röda rummet skrev August Strindberg: "Sverige är, som var man vet en tysk koloni och språket, vilket bibehållit sig tämligen rent ända in i våra dagar, är plattyskan i tolv dialekter".

Halva vårt ordförråd beräknas vara av plattyskt ursprung. Med undantag för det franska inflytandet på engelskan efter normannernas erövring är inget språk så påverkat av ett annat som svenskan av plattyskan.Under Hansans storhetstid var detta tungomål skrift- och högspråk i hela östersjö- och nordsjöområdet och användes av den tidens handelsmän, diplomater och jurister. Plattyskan var också det ledande språket i de svenska kuststäderna. Visby stadslag var på 1200-talet avfattad på plattyska och i Magnus Erikssons stadslag för Stockholm från mitten av 1300-talet föreskrivs av rädsla för det tyska inflytandet att högst hälften av rådsherrarna fick vara tyskar.

Som en följd av Luthers bibelöversättning trängdes visserligen plattyskan efter reformationen ut som skriftspråk av högtyskan men den har alltsedan dess överlevt som talspråk från düsseldorftrakten och norrut om än i flera skilda dialekter.

Likheterna med svenskan är påtagliga dels därför att nordtyskarna var tjurskalliga nog att motsätta sig den andra högtyska ljudskridningen kring mitten av det första årtusendet dels därför att platttyskan saknar de högtyska diftongerna. Därför använder man Pund och inte Pfund som mått, man räcker ut sin Tung och inte sin Zunge och man är stolt och inte stolz över sina idrottsmän. En som talar platt går hem till sitt Hus, röker sin Pip och dricker sitt Vin. Han känner sig rik och inte reich och tycker inte att en vacker flicka är süss utan söt. Blir han helt betagen börjar han kanske schnacken med henne och säga min Hart is din. Får han då korgen kan han tänkas säga So´n Schit och skulle flickan till råga på allt vara oförskämd säger den försmådde plattyske friaren kanske Hol de Schnut.

I den regionalisering av Europa som vi nu bevittnar försöker även plattyskan flytta fram sina positioner och norddtyska TV- och radiostationer sänder flera program på detta språk. För nordtyska politiker är kunskaper i platt en omistlig tillgång. Den från Kiel bördige förre finans- och försvarsminstern Stoltenberg påstods vara särskilt medgörlig om anslagsframställningar gjordes på platt. Detta sades inte bara bero på att han är uppväxt med detta språk utan därför att det är ett språk som to Harten geiht.

Nu är jag primärt rasist och inte nationalist i det här sammanhanget. Hade en ukrainsk tredje position varit möjlig och gynnsam i vår rasliga befrielsekamp hade jag troligtvis kunnat ge den mitt stöd. Men nu ser det inte ut så, och ukrainsk nationalism har inget existensberättigande i den konflikt som råder, eftersom de stridande parterna är 1) det ryska/proryska lägret och 2) NWO. Ukrainsk nationalism har kontrakterats av NWO. Det är fel sida.

Rysslands, Ukrainas och Vitrysslands gemensamma föregångare - Kievriket - antog kristendomen år 988. Läran kom från Konstantinopel och inte från Rom, som var fallet vid kristnandet av Västeuropa. På så sätt skapades två kristna identiteter i Europa, vilket skulle få betydelse för hela den fortsatta europeiska historien fram till våra dagar. Kievriket, eller Gårdarike som det kallades av oss nordbor på den tiden, inlemmades i den bysantinska kultursfären och i en kyrka som vi numera kallar den ortodoxa. Landet fick därför en annorlunda kristen kultur än Västeuropa. Fyra viktiga särdrag i denna annorlunda kristna tradition - ikonerna, imperietanken, språket och förhållandet till det antika arvet - har djupt påverkat den ryska mentaliteten.

Bilden i centrum

I det gamla Ryssland var det inte familjebibeln utan ikonerna som gick i arv från generation till generation. Med en ikon välsignade familjefadern sonen eller dottern som skulle gifta sig. Ikonhörnan - "det vackra hörnet" som den kallades - var den viktigaste platsen i ett ryskt hem. När man kom in hälsade man först på ikonerna genom ett korstecken och först därefter på värdfamiljen.
I dag är ikonerna en viktig del av det nationella arvet och den nationella identiteten, en positiv identitet, något som den ryska kulturen har givit världskulturen. I synen på ikonerna finns också ett avståndstagande till väst. Den västerländska konsten är tekniskt fulländad men andligt primitiv, den ryska ikonkonsten är tekniskt primitiv men andligt fulländad, menar man.

När Kievriket antog kristendomen av munkar från Bysans, var den bysantinska synen på bilden redan utformad i alla sina delar. I den ortodoxa världen är bilden inte bara ett tillåtet komplement utan ett nödvändigt medel för att förmedla det kristna budskapet. Det gudomliga ska avbildas, menar den ortodoxa kyrkan och det är dessa avbildningar som är ikoner. Bilden visar att Gud blivit människa och därmed också möjlig att avbilda.

Ikonen än en jordisk avbild av en himmelsk urbild. Denna platonska formel används för att förklara att den bön som man ber inför ikonen inte innebär avgudadyrkan. Man vänder sig inte till ett beläte, som hedningarna, utan den bön den troende ber uppsänds till urbilden.

Genom kärlekens förmedling i bönen kan den bedjande, tack vare ikonen, närma sig urbilden. Denna syn på ikonen är central för förståelsen av den ryska kulturen: ikonen äger något av kraften hos det som den visar. Därför har symboler och ritualer en mycket starkare roll än i väst, de besitter en inneboende kraft.

Drömmen om imperiet

Munkarna från det bysantinska riket hade också med sig föreställningen om det kristna världsriket, och med det menade man det kristna romerska riket.
Romarriket uppfattades bokstavligen som ett världsrike. Det framgår tydligt i julevangeliet. Augustus påbud gällde hela världen som skulle skattskrivas - hela den bebodda världen, oikoumene. Utanför denna värld fanns egentligen bara kaos. Fortfarande bär patriarken av Konstantinopel titeln patriark av oikoumene, dvs i något avseende omfattar hans stift hela världen. I rysk översättning har denna titel blivit ännu mer storslagen, vselenskij patriarch, världsalltets patriark. Det visar något av den ryska imperietankens sakrala och kosmiska dimensioner.

Till och med det hedniska Romarriket sågs i detta sammanhang som en del av den kristna planen. Det framgår av en juldagshymn från 800-talet skriven av nunnan Kassia som fortfarande sjungs i den ortodoxa kyrkan:

När Augustus ensam styrde på jorden,
upphörde människornas mångstyre:
och när Du blev människa genom den
Allraheligaste,
försvann mångguderiet av avgudar.
Under ett världsrike var städerna,
i en gudomlig makt vann hedningarna
tro.
Människorna inskrevs genom kejsarens
befallning:
vi troende skrevs in i Guds namn,
hos Dig, vår Gud, bliven människa.
Stor är Din nåd, Herre, pris vare Dig.

Augustus och Kristus ses här inte som motsatser utan som två regenter med samma budskap om enighet och fred. I föreställningen om det bysantinska riket förenades begreppet pax romana, den romerska freden, med föreställningen om det kristna världsriket.

Den kristna kyrkans förhållande till Romarriket var inte enkelt. Å ena sidan var Romarriket det rike vars härskare förföljde de första kristna, och förhatligt bara därför att det var ett världsligt land. Det var kanske helt enkelt Antikrists välde, som förebådade den yttersta tiden. Å andra sidan sågs detta rike, särskilt i Bysans och när kristendomen hade blivit statsreligion, som garanten för kristendomens bevarande, ja som bålverket mot Antikrist.

Det var denna senare imperietanke som Kievriket ärvde år 988. Det betydde nu inte att Kievriket blev en vasallstat under Bysans - om det behövdes kunde den ryske storfursten till och med gå ut i krig mot kejsaren, vilket också hände vid några tillfällen. Däremot sågs Kievriket som en del av ett samvälde, där Konstantinopel ändå var huvudstaden och där kejsaren var den högste garanten både för världsordningen och kyrkan. Av den anledningen bad man också för honom i alla kyrkor under gudstjänsten. Genom kristnandet blev man en del av detta oikoumene, till vilket också väst i början hade hört på något abstrakt och diffust sätt.

Hörde nyligen någon säga att Svoboda skulle ha judiska parlamentsledamöter. Stämmer det?

Hörde nyligen någon säga att Svoboda skulle ha judiska parlamentsledamöter. Stämmer det?

Den mordlystna och galna Irina Farion har påståtts vara judisk. Hion ser judisk ut och beter sig väldigt judiskt, så det stämmer säkert. Flera av de mest fanatiska "nationalisterna" och chauvinisterna är säkert judar.

http://www.youtube.com/watch?v=dxm0RspXHgs

Hon tyckte att det bar bra att massa folk mördades och brändes ihjäl av högra sektorn i Odessa.

Här är hon elak mot små rysktalande skolbarn 2010.

http://rt.com/news/nationalist-kids-names-wrong/

Sen har vi dårar som parlamentsledamoten, bögen och pedofilen Lyashko som leder(?) en egen bataljon med ZOG-krigare. Har inga bevis för at han skulle vara jude men det skulle inte förvåna mig om han har utvalt påbrå.

Det skulle gå stick i stäv med det man har läst om Svobodas attityder till judar, iallafall tidigare.

World Jewish Congress kallar dem för nynazister & vill att Europas regeringar skall förbjuda dem som organisation. Däremot så florerar det rykten om att dem går under judisk payroll.

Men av ren princip bör de Ukrainska nationalisterna stödjas.

Vad som dock står klart är att den sittande regimen i Ukraina har börjat sopa bort en del av de som var aktiva under Maidan. Bl.a så har de försökt avväpna Högra Sektorn & har drivit ut dem ur deras förra högkvarter i Kiev. Varför de gick med på det är en gåta för mig.
Det senaste jag hörde var att andra Maidan-aktivister också har gripits av Ukrainska inrikesstyrkor & att ett Maidan 2.0 är på väg att ske i takt med att konflikten mellan Ukraina & separatister fortsätter.