Vad är logiken bakom monoteismen?

Som den inbiten ateist jag är tror jag inte på några gudar eller intelligenta skapare, etc, men leker ibland i mina tankar med att leka "what if...". Det jag fortfarande inte kan förstå är logiken bakom monoteismen. I mitt huvud, om jag ser en utomjording, så skulle jag per deduktion tro att det finns säkert andra även om denne skulle lämna till mig en bok där han upprepar gång på gång att sånt är inte fallet.

Även om vi lämnar ut problemet med "vem är Guds skapare" om nu allt måste ha en skapare, så förklarar detta inte "varför" Gud måste vara unik. Om det skulle finnas Gud, och denne är en intelligent designer, vad är det som säger att det inte kan finnas 36 miljoner andra designers som alla har "skapat" sin del av universum och som alla påstår sig vara unika för sitt folk?

Även om jag inte tror på någon Gud, så måste jag tycka att polyteistiska religioner som den klassiska grekiska eller den fornnordiska hade mera "själ" i sig än bilden på den tyranniska, ensamma, svartsjuka och uppmärksamhetskrävande YHWH som skapar allt bara för att detta alltet ska sjunga om hans ära och storhet.

/L

Logik och logik, vad gäller mytbildning och gudavärld handlar det inte om logik, utan om systematik organisering ordning och reda, enhetlighet och konformism, detta utifrån att de monoteistiska staterna skapat kontroll och samsyn. Beroende på om man vill se det med negativa glasögon eller positiva glasögon. Det är på gott och ont, sett till att männniskan inte varit i kontakt med all den information som kan hämtas idag eller kunnat tillhandahålla med så många hjälpmedel som vi i modernt utvecklat samhälle.

Ju mer samsyn ett folk har, desto lättare att organisera t.ex infrastruktur sjukhus skolor med mera, på sikt kommer det väl fler till gagn.

Det kan ocksp ha med klimat att göra, bistra iskalla häftiga landskap vinner av att ha en slags samsyn om än gudatanken är primitiv i sin natur, så danade den en viss moral som människor uppenbart behövde FÖRR, vi ser afterglows idag.. utifrån hur människor lyckades utarbeta samsyn.. för att övergå till annan rationalism... med vetenskap & teknik istället för gudsmyter. eller gudsmyten, båda två är lika långsökta oavsett. Men fantasieggande och lättar väl för dem som upplever mycket plikt i sin vardag och liv.

En monoteistisk gudsbild, lämnar fortfarande oerhört stor vidd åt fantasi som är vetenskapens moder... människan lärde sig flyga utifrån att följa gudstesen om en högste någonstans i det blå... om det sedan var bra att vi kunde flyga är en annan femma.

Du är ju unik! Ingen kan någonsin ersätta dig eller bli som dig. Ingen kan bli allt det du är.
Så tänker jag då du tar upp det om en unik Gud.
Du själv är ju unik, eller hur?

Jag är unik men inte mänskligheten. Menar du att YHWH är unik men inte "gudligheten"?

Fast människan är inte så unik att den inte är ersättningsbar.

Har hört lärare berätta att de i varje årskull, ser ibland kopior av föregående årskullar, liksom att människor föds i cykler. Dessutom extremt vanligt att på varje individ finns minst en ofta fler, blueprints eller vad heter det... hittar inte ordet nu, inte alter ego däremot att du liksom aldrig föds utan fler kopior av dig själv. Rätt intressant.

Du är alltså inte så unik att inte varenda cell av din kropp, går att använda till annan, t.o.m det du tänker och känner, äär ingalunda särskilt unikt, när allt kommer omkring.

Jag förstår att du vill upphöja kärleken till gud eller hävda kärlek som ett unikt "tillstånd", men all historik tillbaka visar övertydligt om hur människan omedelbart förbiser just begreppet kärlek som det minst viktiga, det är inte många som öht hyser respekt för kärlek. Du har egoism sedan länge som också kröp in i kyrkoväsenden förr liksom nu.


De flesta tycker också att kärlek, är ett urvattnat begrepp, alltså inget som realiserats riktigt. Mer att allt är cyniskt och också djupt orättvist.

Idag läste jag en artikel där en forskare berättar om att : av de föregående två seklen visar att kapitalet i sitt naturliga lopp inte tenderar att spridas och "sippra ner" till allas gagn utan tvärtom koncentreras till ett fåtal. Ett fåtal var då = 10 % av 1100%.

Om du närskådar vad kärlek per definition innebär, så är du barnsligt naiv och patologiskt infantil i påståendet att kärlek är vad DU känner och upplever + lite gud och bibel.

Riktigt så platt är inte kärleksfenomenet, därav att gudsidén här får ifrågasättanden, utifrån olika syften så klart. Men dock : att kärlek skulle vara ekvivalent med att tänka el. känna för en gud.... är ett för lågt riktmärke, alla kategorier allt för lågt stående tafflig betydelse av kärlek i så fall.

Vi är alla unika individer inom mänskligheten.
Det finns inte en enda person till i den här världen som är som dig, ett faktum...
Varför skall då inte Gud(Gudomligheten) kunna vara unik. Så tänker jag.
Och ja visst kan det finnas 36 miljoner andra designers. Det är det ingen av oss som kan säga: Nej så är det inte.
Allt är möjligt eller omöjligt.

Ja, men det är exakt min poäng i trådstarten. OM det skulle finnas Gud, att denne skulle vara ENSAM-Gud... It makes no sense. Inte för att de ska vara logisk att det skulle finns flera gudar heller, men om....

Vi är massor av unika individer som har en sak gemensamt.
Vi är människor.
Gudomligheten kanske också är så, massor av något, andar eller hur jag skall utrycka mig, men de har en sak gemensamt. De är Gud( treenigheten) och allt det där som har med Gud att göra inom varje religion.

Det finns väl en teori bland filosofiskt inriktade teologer som går ut på att det bara kan finnas en Gud, eftersom det inte skulle kunna finnas något som skiljer de olika gudarna åt, om det fanns flera. (En varelse med Guds attribut skulle alltså sakna haecceitas).

Inte om varje av gudarna skulle finnas i olika dimensioner som strängteorierna berättar om. Då skulle Gudarnas haecceitet inte vara ett problem. Fast den här tråden börjar passa bättre under "Filosofi".

Filosofiskt, hos exempelvis Platon och senare platonister, är logiken att det måste finnas ett ursprung som är evigt och som ger upphov till allt annat. Den största "motståndarteorin" till en evig "första orsak" var att universum självt är evigt och således inte behöver en orsak. Den platonska positionen liknar den judisk-kristna teologiska, och de senare influerades av den förra när det kom till att filosofiskt motivera monoteism.


Fast antagandet av det senare löser ju det förra problemet. Dvs Gud behöver inte ha en skapare ifall han är evig, utan kan då vara allting annats orsak (inklusive andra gudars orsak, om man tror på sådana liksom Platon gjorde). Han själv, om han är unik och evig, behöver ingen orsak - av någon anledning sågs det i regel mer osannolikt att det fanns ett flertal olika "första orsaker", varför även polyteister (vilket många platonister var) kunde anse att det fanns en väldigt speciell och unik Gud som var allt annats unika orsak vilket monoteistisk religion och filosofi kunde utnyttja för att propagera för sina egna religioner och filosofier.


Det finns inget som säger att det inte skulle finnas det. Men då får man antingen anta att dessa är skapade av en Gud som är evig och "större än" de andra gudarna, alltings ursprung - eller så får man anta att alla gudarna är eviga. Ett enda ursprung sågs av många, till slut de allra flesta, som mer sannolikt. Vidare var det inte många som antog att polyteistiska gudar var eviga, ofta fanns tvärtom historier om deras ursprung. Att då, även som polyteist, anta en ursprunglig orsak blev den bästa förklaringen till deras redan existerande religiösa uppfattningar (oavsett om de sågs som bokstavliga eller som mer metaforiska beskrivningar, vilket blev allt mer populärt bland exempelvis en del filosofiskt lärda greker). Vilket monoteistiska religioner, som sagt, kunde utnyttja till deras fördel.

Trams-analogi.

Om den individuella människliga unikhet är en del av 7-8 miljarder parallele unikheter, då är 'gud' i denna analogi också ÉN av många unikheter.

Du har gått vilse i din egen semantiska akrobatik igen.