Det är alltid väldigt mycket snack från liberalers sida om hur vi, människor av europeisk härkomst, måste lära oss av historien. Ironiskt nog används ofta Sydafrika under Apartheid som ett exempel här när man diskuterar detta. Man kan tycka att detta borde vara ett skräckexempel sett till hur vitas situation kunnat gå från att vara blomstrande och präglats av stark gemenskap och framtidstro till att nu mest handla om förhoppning om att överleva dagen och inte bli konfiskerade på sitt levebröd.
Rhodesia är om möjligt är ett ännu värre skräckexempel. Ett land dit både svarta och vita människor sökte sig för ett bättre liv under vitt styre. Ett land där svarta levde ett drägligt liv med tryggad tillgång till mat, tillgång till utbildning, tillgång till bra sjukvård och anställningstrygghet. Den svarta mannen största bekymmer var att få några rapp av sin vita arbetsgivare ifall han latade sig på jobbet, vilket heller inte hörde till vanligheterna då de vita rhodesierna lärde negrerna att uppföra sig, åtminstone tillfälligt.
Detta var två länder som var betydligt bättre att leva i för både svarta och vita under vitt styre än vad det är under svart styre. Detta förändrades dock när det efter enorm ekonomisk och diplomatisk press på de bägge länderna blev fråga om majoritetsstyre och makten överläts till svarta kommunister. Negrerna som tidigare hållits i schack och hade civiliserats till en grad som länge troddes var rasligt omöjlig vände sig nu emot sina vita försörjare och satte efter dem med machetes. Vita gravida kvinnor våldtogs och fick sina foster utskurna ur magen och män & barn stampades ihjäl och slogs besinningslös med diverse tillhyggen. Negern tänkte inte för en sekund på hur detta i förlängningen skulle drabba honom själv vilket vi kan konstatera att det har gjort sett till hur total dystopin är i dessa länder idag i motsats till när vita fattade besluten.
Än mer viktigt så insåg inte vita konsekvenserna för dem själva av att överlåta makten till svarta och lämna ifrån sig kontrollen vilket deras barn och barnbarn idag betalar dyrt för. Istället för att göra det enda rationella och rensa sina länder etniskt så fort man bara kunde när situationen krävde det så lät man sig infekteras av de liberala virus som framgångsrikt lyckats bryta ner alla vita länder inifrån. Man trodde allt skulle lösa sig bara man visade "godhet", "tolerans" och behandlade svarta som sina bröder. Man gav i praktiken upp och trodde situationen skulle lösa sig av sig själv bara man pratade om jämlikhet, tolerans och världsfred. Trots att man var bättre införstådda med negerns natur än någon annan så inbillade man sig att detta var en god idé.
Så vad kan vi vita som vill överleva egentligen lära oss av det som hände i Sydafrika & Rhodesia? Kommer vi skonas ifall vi är mindre rasistiska och mer toleranta? Kommer det kanske öka våra chanser att överleva ifall vi visar oss godhjärtade och skyfflar in ännu mer afrikaner i våra länder och ger dem ännu mer av våra tillgångar än vi redan gör? Är det lösningen? Kommer det sluta annorlunda för oss än det gjorde för dem ifall vi fortsätter följa samma demografiska kurs?
Rhodesia är om möjligt är ett ännu värre skräckexempel. Ett land dit både svarta och vita människor sökte sig för ett bättre liv under vitt styre. Ett land där svarta levde ett drägligt liv med tryggad tillgång till mat, tillgång till utbildning, tillgång till bra sjukvård och anställningstrygghet. Den svarta mannen största bekymmer var att få några rapp av sin vita arbetsgivare ifall han latade sig på jobbet, vilket heller inte hörde till vanligheterna då de vita rhodesierna lärde negrerna att uppföra sig, åtminstone tillfälligt.
Detta var två länder som var betydligt bättre att leva i för både svarta och vita under vitt styre än vad det är under svart styre. Detta förändrades dock när det efter enorm ekonomisk och diplomatisk press på de bägge länderna blev fråga om majoritetsstyre och makten överläts till svarta kommunister. Negrerna som tidigare hållits i schack och hade civiliserats till en grad som länge troddes var rasligt omöjlig vände sig nu emot sina vita försörjare och satte efter dem med machetes. Vita gravida kvinnor våldtogs och fick sina foster utskurna ur magen och män & barn stampades ihjäl och slogs besinningslös med diverse tillhyggen. Negern tänkte inte för en sekund på hur detta i förlängningen skulle drabba honom själv vilket vi kan konstatera att det har gjort sett till hur total dystopin är i dessa länder idag i motsats till när vita fattade besluten.
Än mer viktigt så insåg inte vita konsekvenserna för dem själva av att överlåta makten till svarta och lämna ifrån sig kontrollen vilket deras barn och barnbarn idag betalar dyrt för. Istället för att göra det enda rationella och rensa sina länder etniskt så fort man bara kunde när situationen krävde det så lät man sig infekteras av de liberala virus som framgångsrikt lyckats bryta ner alla vita länder inifrån. Man trodde allt skulle lösa sig bara man visade "godhet", "tolerans" och behandlade svarta som sina bröder. Man gav i praktiken upp och trodde situationen skulle lösa sig av sig själv bara man pratade om jämlikhet, tolerans och världsfred. Trots att man var bättre införstådda med negerns natur än någon annan så inbillade man sig att detta var en god idé.
Så vad kan vi vita som vill överleva egentligen lära oss av det som hände i Sydafrika & Rhodesia? Kommer vi skonas ifall vi är mindre rasistiska och mer toleranta? Kommer det kanske öka våra chanser att överleva ifall vi visar oss godhjärtade och skyfflar in ännu mer afrikaner i våra länder och ger dem ännu mer av våra tillgångar än vi redan gör? Är det lösningen? Kommer det sluta annorlunda för oss än det gjorde för dem ifall vi fortsätter följa samma demografiska kurs?
__________________
Senast redigerad av ebolaneger 2014-08-06 kl. 20:06.
Senast redigerad av ebolaneger 2014-08-06 kl. 20:06.