Folk som är skeptiska till allt förutom Staten

Hur har du kommit fram till detta? Då tänker jag framförallt på att staten är nödvändig och att vi inte hade haft samma "lyx" utan svenska staten.

Du tror alltså inte att tjänstemän våldgästar dig i ditt hem om du struntar i skatten? Begreppet skattebrott existerar inte då eller?

Om du struntar i att betala skatt, kommer farbror staten bli väldigt putt eftersom du är så osolidarisk. Då skickar de sina tjänstemän poliserna för att hämta dig och senare skicka dig till domstolen, för att sätta dig i fängelse för att du inte varit solidarisk nog att ge andra din egendom.

Om du inte betalar skatt i Sverige så får du bokstavligt talat tjänstemän (poliser) in i ditt hem vartefter rättegång och fångenskap väntar. Det, om något, är bruk av tvång (och frihetsberövningen är en våldshandling).

Det finns inget som säger att staten är nödvändig alls, du låter som en fanatisk kristen som tolkat bibeln (i ditt fall allmän opinion) en aning för bokstavligt.

Statens ursprung kan dateras till att någon smart apa för länge sedan upptäckte att han kunde stjäla av samt underkuva aporna runt sig genom att hänvisa till ett "nödvändigt ont" (i apans fall var det någon "gud", vars ord enligt apan gav honom rätt att härska) vars existens enligt honom måste säkras.

Staten är ett hjärnspöke som existerar för att människor inbillat sig det och de är nu så djupt nedgrävna i sina egna livslögner att de inte lyckas kliva ur hålet.

Ja är det inte uppenbart att tjänstenmännen(politikerna) upprätthåller nödvändiga relationer med andra länder och ser till så att företag kan operera inom territoriet? Varför riskera att större företag inom landet börjar våldföra sig på befolkningen utan att behöva ta konsekvenser från staten som böter eller liknande?

Pröva att strunta i skatten. Tänk på att du har all rätt att försvara dig precis som du får försvara dig från monopol i ett AK samhälle.

Skatt handlar inte om solidaritet per se utan om att upprätthålla ordning i första hand.

Beskattning sker även på marknaden, vart vill du komma?

Våld är inte i sig dåligt. Du behöver försvarsvåld för att skydda egendom. Så, våld ≠ dåligt....eller våld är ej nödvändigtvis dåligt.

Vad pratar du om? Det är ju du som är etatist och för nuvarande system. Libertarianer och anarkister vet väl mycket väl att individen är chanslös mot våldsmonopolet. Det är ju just det som är fel. Åtminstone i mitt system, anarkismen, så finns inget våldsmonopol, utan om någon försöker driva in "skatt" så kan man skjuta ihjäl den eller dem som försöker med detta, utan att det händer något mer.

Ops, menade så klart oprovocerat våld.

Du som individ har alltid rätten att försvara dig. Rätten är inget man får utan man tar den med våld eller försvarsvåld. Hurvida du som individ har resurser till det eller inte är irrelevant, även i en anarki. Alla kommer inte ha råd att köpa våld då heller.

I anarkismen finns visst våldsmonopol. Du äger din mark och besitter makt att stifta vilka lagar du vill med hur mycket våld du vill. Om du hyr en lägenhet har ägaren rätt att höja priset utan att du vill trots att det är en kränkning som tar från ditt arbete. Lyder du inte kan ägaren slänga ut dig. Sticker du inte så kan en kula i skallen lösa problemet.

Ditt utopi har inget med verkligheten att göra. Det verkar mest som att du vill framstå som intellektuell genom att hävda att våld är fel, som de flesta redan tycker.

Jag anser givetvis att man har rätt att försvara sig mot "staten". Däremot har man som privatperson ingen chans att vinna. Som allra mest kanske man får död på ett par hundra snutar, men sedan blir man själv dödad eller inspärrad för gott.

Anarkismen har inget våldsmonopol i etatistisk mening. Var och en har bara bestämmanderätt över sig själv och sin egendom.

Ett våldsmonopol är ett våldsmonopol. Det spelar ingen roll om det är en stat eller en kung i Ankeborg, det är fortfarande ett våldsmonopol. Det kan inte vara annorlunda i en anarki.

Tekniskt sätt lever vid i en anarki eller som S. Molyneux sa "we live in the worst kind of anarchy". Jag håller inte riktigt med honom.

Samhällen där folk upprätthållit lag utan att det finns en ensam organisation som har monopol på att definiera vad lagen är (d.v.s. ett våldsmonopol) har varit rätt vanliga genom historien. I Europa var det rätt vanligt fram till våldsmonopolens uppkomst runt 1600-talet. För Sveriges del avskaffades det runt 1530 för alla utom utländska adelsmän (som staten fick kontroll över kanske 1720), och det finns ju fortfarande diplomater och några internationella organisationer som inte lyder under svensk rätt. Dessa samhällen var inte anarkier, givetvis - de hade "stationära rövare" (kungar, hertigar, adelsmän) - men de saknade någon organisation som ensam kunde besluta över alla andra.

Richard CB Johnsson har en bra recension av en bok som beskriver det juridiska system som fanns innan våldsmonopolet:

http://www.panarchy.org/johnsson/review.2005.html