Citat:
Ursprungligen postat av
SatansBalkong
Tack för tipset och som alltid utmynnade tanken på ett bokköp i en jätteorder som min fru kommer avliva mig för!
Läste Codreneau för ett tag sedan och var helt tagen, har du fler tips på lager nu när jag ändå lär förvägras sex den närmsta månaden tack vare mina bokköp kan jag väl lika väl passa på och läsa!
En bok av Evola jag glömde nämna var
The Mystery of the Grail (187 s). Det är en studie av Arthursagan (Morte d'Arthur mm) och vad den säger om att finna Graalen, att hela ett visset träd och bota en sjuk kung; detta ser Evola som en symbol för att återskapa Traditionens Värld, den samhällsordning där alla var brinnande i anden och entusiastiska, ej materialistiska nihilister som idag. I sammanhanget ansåg Evola att högmedeltidens tyska kejsarrike verkade på väg att återställa denna andliga ordning men sedan kom renässansen och materialismen och allt gick söderut.
Jag delar inte helt åsikten att renässansen var värdelös. Det finns andligt högtstående inslag i den liksom i följande tidsåldrar. Och detta lever vidare parallellt med nihilist-materialismen för att nu, till slut, kunna ta över scenen.
Evola var med sin buddhistiska inspiration alltså inte någon idealistisk perennialist i egentlig mening. Men René Guénon var det. Denne fransman inspirerade Evola till dennes höjande av Tradition som ideal. Guénon lyfte Traditionen på mer konsekventa grunder, med en vokabulär som omfattade ord som
ande, inspiration, idé, form, influxus osv, det där som Evola inte kunde, han måste som förnekare av idealismen sätta citationstecken om han nämnde begrepp som "idé" osv.
Guénon har målat upp sin vision av kamp mot nihilismen i
The Crisis of the Modern World (120 s). Första utgåvan kom 1927 och som synes inspirerade titeln Evola till dennes Revolt Against the Modern World. Guénon har kanske inte Evolas glöd (och Guénon var rätt inne på islam) men Guénon är fullt läslig för det, han angriper nihilism och profanitet och höjer idealism och tradition på ett överlag mer konsistent sätt. Jag menar, om man som jag omfattar traditionen från Platon och Plotinons till Goethe och Ernst Jünger, den tradition som erkänner en själ och eviga idéer, är Guénon en bra utmålare av det hela i polemisk mening.
Vill man ha en mer jordnära högervision av en samtida tänkare kan
Manifesto for a European Renaissance av Alain de Benoist och Charles Champentier (2012) vara lämplig. Denna cirka 50-sidiga pamflett summerar läget och vad som bör göras: bort från nihilist-materialism och mot en rikare kultur där Europas folk har självbestämmanderätt för att bevara sin etniska och kulturella integritet. Benoist är kanske inte som skribent så inspirerande som sin samtide landsman Guillaume Faye (eller Evola, Jünger, Spengler...) men alltså.