Citat:
Ursprungligen postat av
Kulturmarxist
Det slog mig att Bonniers har ganska järnkoll på allt vi konsumerar. De producerar skolböckerna, Bonniers kommer i brevlådan varje morgon, kvällstidningen och även TV. Att Bonniers driver en politisk agenda är väl ingen hemlighet för någon. Stödet för tex vänsterextrema lobbyorganisationer som Expo och Researchgruppen är väldokumenterat och att de bara anställer politiskt korrekta till samhälls, ledare och kulturredaktioner. Hur stor makt får en maktfaktor egentligen ha i en demokrati? Våra politiker kommer och går. Bonniers består. - I tex USA hade Bonniers enorma åsikts och mediemonopol varit omöjligt. Konkurrenslagstiftningen hade sagt stopp direkt. Varför tillåter då våra egna folkvalda Bonniers enorma monopol? - Idag springer våra politiker villigt slalom i Bonniers snitslade slalombana för att slippa kallas för rasist och fascist under mandatperioden.
Är det kanske dags för en ny lagstiftning?
Problemet är inte okänt i den politiska sfären. Bland det sista Marita Ulvskog gjorde som kulturminister var att ta upp frågan om ägarkoncentrationen i media (alltså försök till ny lagstiftning). Jag minns inte så mycket av turerna, annat att hon uppgivet fick konstatera att det var omöjligt.
Åsa Linderborg, kulturchef på Aftonbladet, gjorde för några år sedan en utmärkt artikelserie om Bonniers dominans. Ingen annan redaktion hakade på, så effekten var ringa.
Dessa två kvinnor är i allmänhet illa sedda på Flashback, men ni måste erkänna att de faktiskt har försökt.
Om ni vill veta mer om Bonniers har journalisten Björn af Kleen (numera på DN!) nyligen kommit med en intressant bok, "Lucke och Lull. Arvet efter en Bonnier" om en arvstvist inom familjen Bonnier som tar upp en hel del runtikring om Bonnier.
Familjen har nu verkat i sju generationer, men det verkar som om den håller på att spädas ut och luckras upp och det finns inga självklara namn att föra arbetet vidare.
af Kleens bok innehåller en lång referenslista om litteratur om Bonnier, så man kan grotta ner sig så långt man önskar. Boken är inte utgiven på Bonniers utan på Svante Weylers lilla förlag, så om ni köper/lånar den gynnar ni Weyler, inte Bonniers.