Otrogen fru med 40-årskris

Xerox,

Har läst din blogg och känner med dig. Du stitter i en svår sits rent känslomässigt men det som slår mig är att du går i tankar om att kompromissa din personlighet för att göra din fru lycklig. Jag förstår tanken men tycker inte den är rimlig. Tänker specifikt på det du skriver om fysiskt trohet kontra känslomässig trohet. Faktum är att din fru har varit känslomässigt otrogen också, hon har gått bakom ryggen på dig, ljugit för dig, försökt släta över händelsen, blivit arg för att du fattat misstankar och bestämt dig för att följa upp dom, svikit inte bara dig utan ert liv som familj och därmed barnen. Hon har från början varit införstådd med att hennes handlingar tveklöst kommer såra dig men väljer ändå att fullfölja sveket. Kommer du någonsin ha förtroende för henne igen? Förtjänar hon det förtroendet?

Om det inte kommer naturligt för dig att dela din kvinna med en annan man så är det i praktiken omöjligt att resonera sig fram till acceptansen. Känslan av svek och otillräcklighet kommer alltid finnas där. Som bigivar skriver, värna ditt eget mående. Framförallt, låt henne ta ansvar för situationen hon skapat. Förstår att der är svårt i och med att ni har barn men i längden kommer alla parter må bäst av att du står rakryggad, tumma inte på dina principer, ifrågasatt dom inte, tveka inte om magkänslan säger att du blir felaktigt behandlad.

Jag håller med. Detta handlar i slutänden om förtroende. Ni hade gemensamma regler - uttalade eller outtalade. De bröts. Då får din fru visa vilja att ställa saker till rätta. Gör hon det (och du är villig att ta emot det) är ni inne i en process som kan ta flera år. Gör hon inte det kanska det ska ta slut.

Men, men en dåres envishet säger jag sök professionell hjälp.

Om du verkligen älskar henne så gor då ingen stor sak av detta. Ett litet äventyr är inte hela världen. Släpp det. Det står 1-0 till dig.

Ta god tid på dig innan du bestämmer dig för vad du vill göra. Du har ett ansvar mot dina barn att agera med ett kallt huvud. Stressa inte fram ett beslut som en liten fjant.

Vill du lämna så gör det på ett snyggt sätt. Vill du stanna så kan det gå att rädda med arbete och vilja.

För min egen del så kände jag att jag var skyldig barnen att göra ett försök att rädda förhållandet när jag var i din situation. Nu snart ett år senare är vi på mycket god väg. Det har krävt all min styrka och kraft men för mig var det det rätta att göra.

Jaha om något så borde du ju utnyttja läget till att få tillbaka något för sveda och verk, få henne att göra nåt som är bra för dig... betala resa till hawaii vad som

Vill också komma med ett svar. För det första vill jag beklaga din situation. Jag har själv råkat ut för en otrogen fru som ljög mig rakt upp i ansiktet och jag vet hur ont det gör. Det är en erfarenhet som jag inte önskar någon.

Men jag vet också att man inte tänker klart i den situationen. Du är i kris och önsketänker antagligen angående er relation. Det enda rimliga nu är att ni separerar.

Visst tror jag det är möjligt att förlåta en otrohet och gå vidare tillsammans. Men det är något som kräver hårt arbete från BÅDA. Din fru verkar inte villig till det just nu. Därför ska du göra du enda rätta och lämna henne nu, med inställningen att möjligen, kanske och högst eventuellt försonas i framtiden om HON vill ta ansvar.

Hör gärna av dig per PM om du vill. Det finns böcker på ämnet vi kan diskutera.

Såhär ligger det till.

Din fru har varit otrogen mot dig, hon har gått bakom ryggen på dig och svikit dig, inte nog med det, hon försökte även att ljuga om det.

Hon är sur på dig eftersom hon tycker att du snokar, du snokar eftersom din magkänsla säger att hon går bakom ryggen på dig. När allt kommer omkring så är det du som är "dörrmattan" i er relation, det är du som är förloraren.

Om ni fortsätter att hålla ihop så kommer detta med stor sannolikhet att medföra följande:
Relationen kommer att dräneras på energi, ni båda kommer bli helt slut i både kropp och själ, varför?
Därför att du kommer att vara kontrollerande, detta eftersom tilliten gentemot din fru är skadad pga hennes moraliskt felaktiga beteende gentemot dig.

Hon i sin tur, kommer att tassa på tå, likt en katt runt het gröt, all hennes energi kommer att gå till att parera och värja sig mot din kontroll och dina frågor. Hon kommer att känna att du inte litar på henne och detta i sin tur är jävligt påfrestande. När hon talar sanning så kommer hon att tänka: Undra om han tror på vad jag säger.

Lösningen är följande: Ni ska gå åt olika håll, varför? För att annars kommer ni båda att få leva i helvetet resten av era liv

Lycka till och visa dig inte svag för henne, bryt upp och lämna henne med sina egna tankar, så får hon fundera över vad hon har gjort.

Om du förlåter henne och försöker jobba på relationen kommer den här upplevelsen att ligga och gnaga i ditt bakhuvud. Ni kan säkert reparera, hitta tillbaks till varandra, bli lyckliga, men nånstans i din hjärna kommer alltid den mentala bilden av henne gängandes med nån 20årig snorvalp ligga kvar.

Kan du leva med det eller kan du inte? Kan du leva med vetskapen om att hon är den enda för dig, men du är inte den ända för henne? Hon är bäst i dina ögon, du är värd att riskera över ett engångsligg i hennes ögon. Sådana känslor kan få dig att hata dig själv, bli mindre av en man, känna dig patetisk och oälskad.

Du kommer aldrig att kunna släppa det här. Oavsett om du tror dig förlåta henne. Så frågan är:

Är hon såpass speciell för dig att du kan leva med att hata dig själv?

Riktigt bra skrivet!! Håller med dig till 100%!

Blir minst sagt förbannad när jag läser detta...!!! Vad har hänt med dagens kvinnor??? Har alla blivit såna riktiga... som hoppar på allt som har en kuk eller? Moralkäringar säg inget, nä alla är inte så men MÅNGA!

T.S får jag ställa en ärlig fråga, jag hoppas på ett ärligt svar, har du redigerat din historia lite för att inte avslöja vem du är???

T.ex kvinnans ålder är hon verkligen över 40? Hon är inte typ 38 eller?

Killen hon träffa, var han en 20 år yngre elev på hennes skola?! Fyfan. Hoppas inte det var den jag träffa. Måste kännas jävligt tungt. Att känna sig totalt nedtryckt. Hon har ljugit för dig och slingrar som fan, hon har utelämnat mycket fakta och kommer enkelt undan om du inte sätter ner foten ordentligt. Ni har varit gifta i 20 år säger du, är det inte dags du lyfter dina vingar och börjar om på nytt. En sån är inget att ha...hon kommer backstabba dig igen. Om inte..kommer det alltid finnas i ditt huvud..gör inte samma misstag som jag, var en man och lämna. Kommer kännas mycket bättre tror jag!

Hur har det gått, TS?

ett jävla prat om at separera. TS verkar ju vara rätt lugn med situationen.

varför inte bli swingers, piffa upp sexlivet lite grann sedan kanske du hittar dig nån yngre kvinna under tiden och kan ta henne ist om du nu vill det.