Är det fel att uttala utländska ord/namn "korrekt"?

Hejsan!

Jag ringde häromdagen till en bokhandel i den lilla staden jag bor i för att fråga om de hade inne en bok skriven av en fransk författare. Jag vet mycket väl exakt hur hans namn uttalas på franska, men av någon anledning så uttalade jag han namn på ett extremt försvenskat sätt.

Så gör de flesta svenskar. Man uttalar det "Paris" istället för "Parí" - "Wåshingtån" istället för "Washingtuhn" osv.

Varför gör vi så?

Och varför reagerar vissa (däribland jag själv) nästan med förakt mot de arma stackare som faktiskt uttalar namn på städer/maträtter/personer exakt som de ska uttalas istället för den försvenskade versionen? Jag har en polare som är född i Tyskland och som uttalar allt tyskt exakt som tyskarna gör - och det driver mig av någon underlig anledning till vansinne. Är det jantelagen, främlingsfientlighet eller någon annan skum faktor som ligger bakom detta?

Hoppas att ni hajar vad jag syftar på...

Jag har nog lite dubbelmoral i fragan. Engelska saker uttalas pa engelskt vis, men Pari uttalas Paris osv.

Eftersom om man utgar fran engelska sa anvander man ju munnen pa ett annat satt nar man pratar amerikanska jamfort med svenska. Darfor blir det lite lustigt ibland nar man traffar pa svenskar i USA och man far den dar klassiska amerikan-svenskan som e javligt ful.

Det handlar nog som sagt om att man pratar pa olika satt i olika sprak. Sa det ar enklare att forsvenska saker nar man talar.

Hoppas det inte blev for mycket flum.

Jag känner igen mig i det, man reagerar ju så. Folk som läspar när de säger Barcelona (om man nu ska göra det överhuvudtaget?) är ju lika fånigt.

Tyvärr är det väl så att språket är totalt inkonsekvent när det gäller ortsnamn. Både för stavning och uttal.

Min kasnke lite liberala uppfattning är att man i första hand ska prioritera språkets "kommunikativa" roll, dvs att man ska uttala saker på så sätt att folk koncentrerar sig på vad man har att säga istället för att irritera sig på hur man uttalar saker och ting. Alltså, vare sig Åsa-Nisse-uttal som "Nevv Jårk" eller konstig fransk frasering på franska ställen är speciellt vettig.

Jag tycker det låter fruktansvärt pretentiöst med för perfekt uttal. En sak är att man glider in i RP eller nån sorts amerikanska när man konverserar, vilket i sig kan kännas tillgjort, men ett extremt ”naturtroget” uttal mitt i en svensk mening låter hemskt! Lite grann kan ju det ha att göra med att man plötsligt bryter mot svensk fonotax.

Det blir ju snarast så att man ”härmar” uttalet, eller åtminstone kan jag uppfatta det så. Ungefär som om man skulle säga ”katten mjauade hela natten” och verkligen naturtroget härma en katt mitt i meningen. När man talar håller man sig till en enda fonotax, liksom. Ganska komplexa uttalsregler som man inte bryter mot! De gånger jag spränger in engelska meningar i mitt svenska prat (med nån som inte kan svenska så bra) blir de mycket mer svenskt uttalade än när jag bara pratar engelska. Och de gånger jag slänger in ett enda engelskt ord blir det verkligen helsvenskt.

Fast, njae, gränserna suddas ju, särskilt när det gäller engelska. ”Th” och ”w” uttalar vi ju någotsånär korrekt i ord som ”whiskey” och ”The Shining”. Det har väl inte svenskar gjort så länge? Fast jag skulle nog inte uttala ”z” korrekt i ett engelskt namn i en svensk mening. Och jag gör inte tungrots-r i tyska och franska namn, även om det är ett gränsfall. Fast nu spårade jag nog ur lite. Kontentan är att det låter tillgjort och ansträngt, överambitiöst, liksom.

Jo, jag håller med dig om detta. Däremot kan det bli problem ibland när man pratar om ställen/personer som inte är alltför kända.

Exempel; om jag skulle vilja veta om en skivaffär har inne den senaste skivan med den franske singer/songwritern Francois Depailler så skulle jag givetvis kunna uttala hans namn exakt som det ska uttalas. I det fallet skulle en expedit med kunskaper om det franska språket direkt förstå hur hans namn stavas och omedelbart kunna ta reda på om skivan finns inne. Men om expediten inte har några större kunskaper om franska skulle man i vilket fall som helst vara tvungen att bokstavera namnet vilket är onödigt. Om man å andra sidan försöker uttala namnet på ett försvenskat sätt framstår man som en idiot för den som kan franska och man är ändå inte mer hjälpsam för den som inte kan språket...

Det är väl egentligen inte fel att uttala utländska ord/namn "korrekt", men det låter ju helt vansinnigt.
Nu blev jag f.ö. inspirerad att uttala namn på svenska orter på dialekten där de ligger.
Men så kom jag precis på att det inte kommer ta lång tid innan jag åker på däng av någon lokalpatriot som tror att jag gör det för att håna.

Haha, bra idé!


Men ok, varför stör man sig på de som uttalar utländska ord helt korrekt?

Vet inte, kanske för att det sticker ut så mycket från det vardagliga talet och sätter en liten besserwisserstämpel på uttalaren.

För att de kanske gör det för att skryta med hur bra de kan språket?

Av samma anledning som man stör sig på såna som verkligen kan dansa och anstränger sig för att bevisa det på dansglvet?

Men det är väl bara vi i lilla Sverige där det finns folk som bemödar sig att uttala namn och platser helt korrekt. Inte sitter amerikaner, fransoser, spanjorer och engelsmän och försöker få till det dät ö:et eller å:et helt perfekt. Eller?

Löjligt att uttala det utrikiskt i mina öron. Folk klarar endå inte att uttala det riktigt på alla språk. Det är således bättre att säga det med talarens uttal så alla förstår bland annat.
Någon kan känna sig duktig över att vedebörande uttalar Washington rätt, men likt förbaskat kan inte idioten säga Nokia ordentligt.

Eller så hör vi bara att de uttalar det amerikanskt medan vi inte har samma öra för vårt eget svenska sätt att uttala utrikiska? Jag tycker många amerikaner har ambitionen och kan kämpa hårt med t ex spanska och tyska uttal utan att riktigt få till det. När en svensk försöker kanske en annan svensk tycker han lyckas mycket bättre eftersm de kommer från samma ställe uttalsmässigt.