För att förtjäna förtryck så borde man gjort en av två saker:
1) I ett fritt land lagt ens frihet i någons annans händer, medveten om att man inte får tillbaka den. Som, att en fri individ (i någorlunda fria Sverige 1921) åker till Sovjetunionen, och förstår att sovjet är en sådan diktatur så att man inte kan komma därifrån särskilt lätt.
2) Bo i ett mindre fritt land, men få kunskap om vad ett fritt land innebär (hur det fungerar och hur det är bättre för en själv*) och sedan aktivt motarbeta de som försöker skapa ett fritt samhälle.
Annars har man inte tillräcklig förståelse för att ens val skall kunna sägas vara moraliskt fördömmande för en själv. Det skulle vara som om vi borde anklaga en som växt upp i ett religiöst hem, och har mardrömmar av att tänka på helvetet, för att ha gjort fel som inte slutat tro på religionen. Eller att säga att någon är moraliskt oansvarig som inte läst teoretisk fysik; att en otroligt viktig del av ens liv byggde på att man skulle ha förstått det och att det var oförsvarligt att man inte satte sig in i det.
Alltså, jag tänker mig att det tar en liten bit tid för att lära sig vilken politik som är den rätta (för en själv och för det stora flertalet). Och det finns massa saker som hindrar en vanlig svensk från att
ens börja med att försöka förstå det. Som att det politiska livet inte alls verkar särskilt trevligt. Vad är det egentligen? Det är fullt av (a) högt och lågt uppsatta politiker som folk tror skall jobba för folkets väl, men som kan gå ut och ljuga om de mest basala sakerna och fan inte ens kan ta ansvar, (b) ideologer som inte läst på tillräckligt mycket epistemologi för att de skall kunna stanna upp i sitt teoretiserande och tänka rätt när de kläcker ur sig någon ny galenskap, (c) vanligt folk som inte ifrågasätter de gamla idéerna från förr men ändå kräver att dessa idéer skall hyllas och införas som lag, (d) programledare som inte kan låta folk tala till punkt, (e) debattprogram som bara går ut på smutskastning, (f) hatgrupper som går ut och vill slå andra, (g) politiker som inte har en egen vision utan vill tjäna poäng på att de åtminstone inte är lika dåliga som de andra partierna, (h) folk som ser det som en arena för att de själva skall kunna vinna debatter och därmed visa sig vara bättre än andra, (i) några stackare som tror att om vi bara har ärliga ledare så kommer allt lösa sig (kommer ni ihåg Enhet, vilka lirare!), (j) dryga personer som tror sig veta bäst hur du skall leva ditt liv för att de läst en rapport som stöttar deras idé i ett avseende, (k) dryga ideologer som tycker att andra bara borde läsa på mer så skulle de fatta vilket system som är bäst, (l) folk som inte visar att de bryr sig om andra, som i deras politik säger (folk har olika värden: jag/mina vänner/min släkt/min klan/min nation är mer värdefulla än alla andra).
Så, vem vill gå in i det systemet för att bara ens kunna hitta sanningen? Ytterst få. Folk går istället dit av andra anledningar: för att de har rätt (och de skall ha sin vilja igenom) eller för att skapa kontakter.
Det går dock att få tag på kunskap på annat håll, så klart. Folk kan läsa samhällsvetenskap och ge sig in i den akademiska världen. Dock finns det inte några breda vetenskapliga föreningar för folk som är intresserade av samhällsvetenskap...tyvärr. Eller, iaf inte såvitt jag vet. (VoF är inte det, de är nästan bara tekniker/naturvetare, och Humanisterna är...filosofer?) Då borde inte heller de flesta andra känna till någon sådan grupp som skulle kunna få de att börja samla in tillräckligt mycket kunskap för att förstå vad som är rätt i politiken.
Så, de flesta svenskar får inte någon bra grund för att kunna komma in i politiken och verkligen förstå vad som är rätt. Och det är ändå en hel del som man måste lära sig för att förstå det. Det räcker tyvärr inte bara med att läsa de bästa argumenten för den sanna ideologin, utan man måste även ha ett hum om de andra ideologierna för att veta deras argument.
Men
det allra viktigaste och som alldeles för få tänker på är att folk nog inte sett någon som sagt att de har ett moraliskt ansvar att läsa på om politik (och samtidigt ger en optimistisk inställning till att det är värt att göra det). För, att gå ut och säga något sådant antyder att man vet om vad som är rätt, och om man vet det, då borde man ju också gå ut och säga det; man borde verkligen ägna sitt liv åt det. Men det är jobbigt, dels för att man kan bli tagen för att vara profet och dels för att man kanske har helt fel. Hur många liberaler går ut och säger det, egentligen? Om man lägger samman två tre föreläsningar ifrån mises.org så kommer budskapet fram, men jag tror inte någon går ut och säger det i klartext. Jag tror att det är just det som folk behöver höra: "Vi tror att vi har sanningen", men det är ju bara så otroligt löjligt att säga det. Därför behöver man beskriva det lite längre, vad är sanningen, vilka är folket, vad är vår situation, vad har folk för idéer, varför är vår idé bättre än andras, varför borde just
du satsa en stor del av ditt liv för att läsa på om våra idéer?
Alltså, det krävs en hel del förberedelse för att få folk engagerade till att läsa på om den rätta politiken. Först tillräckligt mycket bakgrundsinformation om ens ideologi och varför den är en god kandidat till att vara den bästa politiken (och bästa implementationen av den politiken), och sedan (eller tillsammans med den första förklaringen) en argumentation om varför de andra har fel. Man måste visa sig kunna förstå världen och varför andra missförstår den. Sedan är det bara att säga ärligt: "Det här är det allra viktigaste jag vet, och jag förstår om du inte tror på det, för det finns goda anledningar att vara skeptisk till de som tror sig ha universallösningar, men om du bara låter mig förklara varför den här politiken är rätt, så kommer du att kunna förstå (med dina egna eller de mest uppenbara principerna för hur man skall analysera påståenden) varför den här politiken är rätt. Du kommer även att kunna beskriva det för andra. [Och det kommer att börja med att vi alla försöker få mer kunskap om varandra och ger varandra mer respekt och kärlek. optional, låter kanske för cheesy för vissa.]"
Så, jag tror verkligen att det går att övertyga människor om att frihet är bra. Men det finns en massa hinder man måste komma förbi för att kunna nå ut till den stora massan. Som sagt, jag tror att de flesta kan hålla med mig fram till det fetstilta. Där är min egen poäng om att vi behöver egentligen en hel del
mod för att gå ut och säga sig stå för att hela världen kan bli mycket bättre med vår politik. (Åtminstone för oss som läst om och är så våghalsiga/dryga/besserwissriga så att vi säger att vi tror oss förstå de praktiska argumenten för frihet, och att vår förståelse är bättre än alla som säger emot oss.)
Det här tror jag är vad som är nödvändigt för att rationellt övertyga någon om att frihet är värt att satsa på. Att försöka med påtryckningar fungerar nog inte så väl, men det kan få någon att börja bli intresserad av det. Ivf, när vi väl kan masscustomiza ett sådant här budskap till alla i sverige, då tror jag att vi vinner - eller så kommer folk verkligen att avfärda frihetsidén, och först då förtjänar de sin stat.
Annars hatar jag inte svenskar. Brukade hata/bli jäkligt irriterad när folk säger dumma saker i debatter, men har jobbat på att inte bli upprörd av sådant. Bryr mig om frihet av några olika personliga och moraliska skäl.
