Genetiska förutsättningar

Ifall vi säger att två individer har extremt dåliga genetiska förutsättningar (exempelvis att deras ärftliga IQ innebär att de i ett libertarianskt samhälle skulle leva under broar), och att de skaffar barn som ärver dessa genetiska förutsättningar, kan inte det anses vara ett brott mot barnet då barnet kommer till världen illa utrustat för att fungera i ett modernt, marknadsliberalt samhälle?

Som en följdfråga, ska dödshjälp vara allmänt tillgängligt i ett libertarianskt samhälle, så att de som inte klarar av att ens upprätthålla en grundläggande anställning (exempelvis folk som jämt glömmer plattorna på eller som står och stirrar in i väggen i timmar när de egentligen ska sopa) inte ska behöva lida genom en levnadsstandard som är så låg att den hotar deras hälsa och välbefinnande?

Som en andra följdfråga, vad rekommenderar ni människor som har så dåliga genetiska och sociala förutsättningar att de under fria marknadsförhållanden aldrig skulle kunna ta körkort, få anställning eller ens kunna generera nog med värde för att kunna köpa en falafel, att göra?

Denna typen av person kanske är den gladaste i världen. Det vet inte du.

Det är deras eget val, men grejen är den att utan förutsättningar för utbildning och utan kompetens att kunna behålla en anställning är du körd i ett nattväktarsamhälle.

Frågorna låter inte alltför genuint ställda men jag har inget bättre för mig än att svara i alla fall.

De bör givetvis få skaffa barn om de så behagar. Alla människor oavsett IQ har en viss produktivitetsnivå och utvecklingsmöjligheter som vi bör ta vara på till högsta möjliga grad. Det är precis vad det fria samhället gör och det är bara dumheter att påstå att någon måste bo under en bro så fort denne inte klassas som "optimal" individ. Det ska krävas enorma begränsningar för att en person inte ska kunna nå en produktivitet som motsvarar eller överskrider någon form av existensminimum och för de få som inte gör det finns den äkta solidariteten (den frivilliga) till hjälp. Precis som det gör idag fast vi skippar vapnen då förstås.

Det fungerar som svar på alla tre. Fråga gärna mer om du är genuint intresserad.

För det första är inte korrelationen mellan IQ och "framgång" lika tydlig som vissa vill få det till. För det andra säger någons val av sysselsättning ingenting om personens eventuella lycka. Du antar att någon mår bättre av att upprätthålla en hög status, en status som, till stor del, skapas av dagens exkluderande samhällsstruktur.

Om någon vill avsluta sitt liv bör personen ha möjlighet att göra det på ett värdigt sätt. Det är emellertid inte troligt att många skulle välja den utvägen enbart på basis av att de är lågintelligenta, hur man nu definierar en sådan.

En människa med ett handikapp som omöjliggör personen att ta ens det enklaste av arbeten kommer sannolikt att tas om hand om av någon: släkt, vänner, en stiftelse, vem som helst. Vi godtar att mer än hälften av våra förtjänster idag tas av ,staten, inte sällan med argumentet att "det kommer mindre välbeställda människor till gagn". Varför skulle människor plötsligt sluta bry sig om andra bara för att staten togs bort ur ekvationen?