(Varför) ska det vara förbjudet att ropa "Eld!"?

Den här tråden handlar om att t.ex. ropa eld när ingen eld finns, eller "det är en bomb!", eller något liknande som skrämmer upp människor som i tillfället inte har någon möjlighet att undersöka om det brinner.

Först och främst, om ni inte håller med om att det ska vara förbjudet, varför?

Givet att ni tycker att det ska vara förbjudet att ropa eld, hur förklarar ni detta utifrån liberala principer? Varför räknas det inte som yttrandefrihet?

Jag har hört förklaringar i stil med att man bryter mot lokalägarens äganderätt, ett argument jag tycker låter väldigt krystat. Måste ägaren informera sina besökare om att det är förbjudet att ropa eld? Frågorna blir många, milt uttryckt.

Så detta är vad jag kommit fram till:

Att ropa eld, är att använda ett element ur ett gemensamt språk, om inget gemensamt språk fanns så fanns heller inget problem. Jag skulle inte säga att vi tillsammans äger språket, för så är det ju definitivt inte, men vi har ett gemensamt intresse i att språket används på rätt sätt, att vi bara ropar eld när det faktiskt finns eld. Ett gemensamt språk där "eld!!" kan betyda allt från "det brinner, ta dig härifrån" till "det är 10 öre billigare bensin på ica ikväll" till "den där kirstheiger har minsann krulliga fötter" eller "jag är en idiot som vill skrämma upp oskyldiga och orsaka panik". Är ett sämre språk, och vem som helst kan förstöra för alla andra genom att ta språket närmare det sista alternativet. Det är alltså ett "commoners dilemma" med språket som objekt.

På samma sätt kan man argumentera för att bara akutpersonal ska få köra runt med blå saftblandare eftersom det urvattnar den nuvarande betydelsen av blåljus, är det liberalt?

Åsikter om det?

Jag har inte tänkt på det här så mycket, men Walter Block tar upp det lite i sin bok "Defending the undefendable" om jag minns rätt. Hans och många andra liberalers resonemang är nog att det ska vara tillåtet att ropa eld när det inte brinner, men att ägaren på samma sätt har rätt att stänga ute personen från stället och även tipsa andra biografer, teatrar, caféer eller vad det nu rör sig om att det här är någon de inte vill ha. Nu kanske inte alla går så långt på en gång, personen kanske argumenterar "men jag tyckte det såg ut att brinna och jag blev rädd" och blir benådad.

I korthet så ska det väl vara tillåtet rent juridiskt, men varje ägare har rätt att sätta sina egna regler. Då kan det ju dessutom strikt sett bli ett brott ändå, ett kontraktsbrott, om man ser det som att kunden implicit går med på att inte skrika eld om ingen eld finns för att få se på teater/bio/fika och ägaren har en skylt eller något som upplyser om det.

Känns som en krystad frågeställning. Att rikta varningar till sin omgivning om allmänfara (som bara är ren lögn) kan ses som hot. Det kan också lätt skapa panik där folk kan skadas etc. Det kan skapa allmänna störningar så som avspärrningar, avbrott i trafiken, allokera resurser (ambulans, brandkår, polis...) som hade behövts på annat håll etc.

Jag har svårt att se hur detta skulle skapa ett bättre samhälle för någon och det måste väl ändå vara meningen med politik?

Med argumentationen att man ska få säga och uttrycka precis allting kan man ju ta det även längre. Om jag inte gillar min granne tillexempel kan jag gå upp mitt i natten och skrika i en megafon!

Pojken som ropade varg?

Du har identifierat moralens utilitaristiska grund. Andra försöker härleda moral från något axiom men ställs då inför problem som i detta exemplet. Ett förbud kränker yttrandefriheten.

Den som tycker att detta förbud är konstigt måste ju på något sätt låta en härledd eller sekundär rättighet, yttrandefriheten, trumfa en verkligt grundläggande - rätten till liv. Det, om något, är väl lite konstigt och långsökt?

Jag läste vad Block skrev för ett tag sedan. (Se här). I praktiken kommer det nog bli problematiskt att specificera alla tänkbara saker vad får och inte för göra på olika inrättningar - så fort man köpte en biljett eller gick in på ett café skulle man vara tvunget att läsa igenom och godkänna en flersidig avtalstext. I praktiken lär det väl uppstå någon form av domstolspraxis kring vad som är rimliga villkor - vad man rimligen kan förvänta sig på ett café, en teater, etc.

Vad gäller blåljus är det väldigt enkelt: den som äger vägen bestämmer vem som får köra med blåljus (eller annat färgat ljus). En seriös ägare till en väg kommer (förutom regeler för hastighet etc) även ha regler för blåljus och liknande.

Menar du att polisen inte får köra med blåljus och sirener på en privatägd väg?