Bygger liberalismen på rationella argument?

Ursäkta min nyfikenhet, anser du själv att det finns objektiv moral eller inte?

För mig handlar det mycket om balans. Skyldighet - och rättighet, frihet - ansvar, osv. Om man inte gillar att vara en del av staten - instrumentet för samhället - då får man lämna den eller inse att man måste följa majoritetens spelregler. Så här fungerar alla demokratier idag, majoriteten styr över minoriteten.

Även de lagar vi har för att skydda en individ från kollektivet, beror inte på objektiv moral, utan på grund av majoritetens välvilja.
Jag som är liberal och konservativ, bygger inte mina liberala värderingar på grunden att den skulle vara objektiv eller en sanning. Jag bygger den på att jag personligen anser att individen har vissa rättigheter, därför att jag vill att alla ska kunna skapa sina liv på premissen att de tar ansvar för sina handlingar och inte förväntar sig att samhället ska stötta dem i allt de gör, osv.
Sedan erkänner jag att jag inte (längre) följer liberalismen till punkt och pricka. Ex. är jag för att alla ska ha rätt till sjukvård, utbildning, grundtrygghet och bevarande av vissa kulturella institutioner i vårt samhälle. Detta strider mot den rena liberala läran, men jag har av erfarenhet fått veta att den typ av samhälle vi har idag, det fungerar bra. Det är en kompromiss mellan individen och kollektivet, och jag tror att dessa kompromisser är naturliga i en demokrati.

Det är vad jag menar med att frihet är inte skrivet i sten. Det är genom demokratin som friheten av folket har getts till individen. Inte på grund av objektiv sanning.

Var gränsen för individens frihet går, är upp till demokratin. Vad jag personligen tycker den går, det är en annan fråga.
Jag tycker inte massmord är okej, jag tycker du ska få äta hur mycket socker som du vill. Men jag hävdar inte att mina åsikter är objektiva/sanning för det. Dessutom är jag kritisk till att vetenskapen ska styra politik. Det är bra att vi har den subjektiva moralen också. Det spelar ingen roll om vetenskapen skulle säga att en folkgrupp bör utrotas, jag kommer alltid tycka det är fel.

Det beror på vad du menar med objektiv. Jag gillar inte riktigt ordet, då det verkar ha åtminstone två betydelser: (1) regler som är skrivna i universums natur och som är rätt och att de som bryter mot dem har fel, eller (2) instrumentella regler som följer av ens preferenser (eller önskemål). De båda är väldigt snarlika, som jag ser det, då de regler som kommer fram av (2) går att undersöka och ta reda på vad de innebär (vilket tanken är med (1) också), och man kan säga att folk som går emot vissa regler gör fel enligt det regelverket. Problemet med (1) är att man bara säger att någon gör fel, utan att ha någon egentligen bakgrund till varför det är fel, och där man säkert också (i dagligt tal) får med sig en massa konnotationer om att det är fel för att en gud tycker det är fel.

(2) är annars detsamma som en uppfattning av subjektiv moral (den har också flera definitioner, varav en är att det skulle kunna vara vad som helst - whim-worshipping enligt Rand), att man försöker hitta vissa regler som man behöver följa för att bäst ens mål (vilket inkluderar att hela tiden forma om en själv, förstå världen bättre och hitta nya mål).

Så, jag tror inte att det finns någon objektiv moral, i första meningen (som jag tror är den vanliga uppfattningen), utan jag tror att det "bara" finns subjektiv moral.

Konsekvent liberalism - eller libertarianism - baseras på vissa axiom, varefter man strävar efter att föra strikt logiska resonemang för att bygga upp ett motsägelsefritt, ideologiskt system.

Vad det gäller de fundamentala förutsättningarna är dock libertarianismen ungefär lika mycket subjektivt tyckande som andra ideologier.

Man kan lika gärna utgå från t.ex. den starkares rätt och därifrån konstruera ett sammanhängande system. Anything goes i ideologiernas värld.