Som jag har förstått det bygger liberalismen på rationella resonemang. De här resonemangen formulerar principer, och de principerna definierar grunden för hur samhället bör styras. Det är bara logiska argument som anses ha någon relevans. Känslomässiga argument har ingen bäring. Exempel på liberala principer är negativa rättigheter, d v s att alla människor har rätt att slippa något, som att slippa förtryckas för sina åsikter eller sin sexuella läggning. Positiva rättigheter, d v s att man har rätt att få något av andra människor, ses som socialliberala flummerier.
Det finns ett allvarligt problem med detta. Resonemang om politiska principer landar alltid i slutändan i etik och moral, och det finns ingen objektiv etik eller moral. Det går inte att säga att något är objektivt rätt eller fel. Allt handlar om relativa och subjektiva bedömningar.
I matematiken finns absolut rätt och fel. Det går att bevisa att något är sant, och använda den kunskapen som en byggsten för att bygga något större. Om man försöker med samma sak med etiska och moraliska frågor, som jag tycker liberaler tror sig ha gjort, kör man i diket.
Moraliska beslut involverar två delar av hjärnan - de logiska delarna och amygdalan, hjärnans känslocentrum. Hur starkt inflytande som amygdalan har är individuellt, och beror till stor del på tidigare känslomässiga upplevelser. De enda som inte rådfrågar amygdalan alls, utan överlåter alla beslut till de logiska delarna, är psykopater.
"The trolley problem" är ett klassiskt psykologiskt tankeexperiment. En förarlös spårvagn rusar fram längs ett spår. Runt hörnet står en ovetande grupp på tio personer. De kommer att dö om ingen lyckas stoppa vagnen. Enda sättet att stoppa vagnen är att du rusar fram till en växel och lägger om den. Tyvärr står det en ovetande person på det andra spåret. Ditt val är att antingen inte göra något alls och låta tio personer dö, eller lägga om växeln och låta en person dö. De allra flesta väljer att lägga om växeln.
Sedan spetsar man till problemformuleringen. Den här gången finns det ingen växel, utan enda sättet att stoppa vagnen är att knuffa ner en storväxt man bredvid dig på spåret. De flesta tycker att det är otänkbart att handgripligen ha ihjäl en annan människa, och väljer att inte göra något. Här kopplades amygdalan in, och meddelade den medvetna hjärnan om att det är otänkbart att döda någon. Det är alltså ett känslomässigt beslut. Psykopater däremot tycker att det är självklart att döda en människa för att rädda tio andra, och förstår inte skillnaden mot det förra exemplet.
Det finns flera liberala principer som låter självklara och objektivt moraliskt rätt, men som inte alls är så självklara vid en närmare betraktelse. Yttrandefriheten är ett exempel. Det låter rimligt att alla ska få säga vad de vill, utan förbud eller inskränkningar. Men ganska snart inser man att det inte går. Det får naturligtvis inte vara tillåtet att hota grannens femåriga dotter med att man ska tortera henne, så att hon får mardrömmar, panikångest och inte vågar gå ut. Hot och förtal får inte vara tillåtet. Tittar man närmare hittar man fler undantag. Var gränsen bör går mellan tillåtet och straffbart är svårt att reda ut. (Det är förstås inga nyheter, utan bara ett exempel.)
Det här gäller alla moraliska principer som man försöker formulera. De kan se självklara ut, men kräver en armé av jurister för att bena ut var gränsen ska gå mellan rätt och fel, så att den ligger i linje med vad majoriteten av befolkningen tycker. För det är vad det handlar om - att lagarna uppfattas som rättvisa av en tillräckligt stor majoritet av folket. Det kommer alltid att finnas individer som inte förstår varför man inte ska få hota granndottern med tortyr.
Vart vill jag då komma med det här? Egentligen vill jag bara komma med en varning: Personer som tror sig ha identifierat ett utopia och vill rusa dit är ute på hal is och farliga för sina medmänniskor. (Därmed inte sagt att alla på det här forumet är det.) Jag skulle vilja påstå att det inte går att säga att nyliberalismen är mer rationell än socialliberalismen. Det går inte heller säga att nattväktarstaten eller det statslösa samhället är mer moraliskt än det vi har idag. Tvärtom kan man argumentera för att dagens samhälle är det ideala, eftersom det troligtvis ligger i linje med majoritetens rådande moraluppfattningar, och att politikens uppgift är att anpassa lagarna i takt med att befolkningens moraluppfattningar ändras.
Det finns ett allvarligt problem med detta. Resonemang om politiska principer landar alltid i slutändan i etik och moral, och det finns ingen objektiv etik eller moral. Det går inte att säga att något är objektivt rätt eller fel. Allt handlar om relativa och subjektiva bedömningar.
I matematiken finns absolut rätt och fel. Det går att bevisa att något är sant, och använda den kunskapen som en byggsten för att bygga något större. Om man försöker med samma sak med etiska och moraliska frågor, som jag tycker liberaler tror sig ha gjort, kör man i diket.
Moraliska beslut involverar två delar av hjärnan - de logiska delarna och amygdalan, hjärnans känslocentrum. Hur starkt inflytande som amygdalan har är individuellt, och beror till stor del på tidigare känslomässiga upplevelser. De enda som inte rådfrågar amygdalan alls, utan överlåter alla beslut till de logiska delarna, är psykopater.
"The trolley problem" är ett klassiskt psykologiskt tankeexperiment. En förarlös spårvagn rusar fram längs ett spår. Runt hörnet står en ovetande grupp på tio personer. De kommer att dö om ingen lyckas stoppa vagnen. Enda sättet att stoppa vagnen är att du rusar fram till en växel och lägger om den. Tyvärr står det en ovetande person på det andra spåret. Ditt val är att antingen inte göra något alls och låta tio personer dö, eller lägga om växeln och låta en person dö. De allra flesta väljer att lägga om växeln.
Sedan spetsar man till problemformuleringen. Den här gången finns det ingen växel, utan enda sättet att stoppa vagnen är att knuffa ner en storväxt man bredvid dig på spåret. De flesta tycker att det är otänkbart att handgripligen ha ihjäl en annan människa, och väljer att inte göra något. Här kopplades amygdalan in, och meddelade den medvetna hjärnan om att det är otänkbart att döda någon. Det är alltså ett känslomässigt beslut. Psykopater däremot tycker att det är självklart att döda en människa för att rädda tio andra, och förstår inte skillnaden mot det förra exemplet.
Det finns flera liberala principer som låter självklara och objektivt moraliskt rätt, men som inte alls är så självklara vid en närmare betraktelse. Yttrandefriheten är ett exempel. Det låter rimligt att alla ska få säga vad de vill, utan förbud eller inskränkningar. Men ganska snart inser man att det inte går. Det får naturligtvis inte vara tillåtet att hota grannens femåriga dotter med att man ska tortera henne, så att hon får mardrömmar, panikångest och inte vågar gå ut. Hot och förtal får inte vara tillåtet. Tittar man närmare hittar man fler undantag. Var gränsen bör går mellan tillåtet och straffbart är svårt att reda ut. (Det är förstås inga nyheter, utan bara ett exempel.)
Det här gäller alla moraliska principer som man försöker formulera. De kan se självklara ut, men kräver en armé av jurister för att bena ut var gränsen ska gå mellan rätt och fel, så att den ligger i linje med vad majoriteten av befolkningen tycker. För det är vad det handlar om - att lagarna uppfattas som rättvisa av en tillräckligt stor majoritet av folket. Det kommer alltid att finnas individer som inte förstår varför man inte ska få hota granndottern med tortyr.
Vart vill jag då komma med det här? Egentligen vill jag bara komma med en varning: Personer som tror sig ha identifierat ett utopia och vill rusa dit är ute på hal is och farliga för sina medmänniskor. (Därmed inte sagt att alla på det här forumet är det.) Jag skulle vilja påstå att det inte går att säga att nyliberalismen är mer rationell än socialliberalismen. Det går inte heller säga att nattväktarstaten eller det statslösa samhället är mer moraliskt än det vi har idag. Tvärtom kan man argumentera för att dagens samhälle är det ideala, eftersom det troligtvis ligger i linje med majoritetens rådande moraluppfattningar, och att politikens uppgift är att anpassa lagarna i takt med att befolkningens moraluppfattningar ändras.