Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
Det är inte konspiratoriskt det är verklighet idag. Du skriver själv att det är viktigt med sociala insatser d.v.s klassificera folk som arbetsoförmögna och handikappade, ge folk rätt till handikapp-parkering. Otroligt kränkande om man söker hjälp för psykiska problem. Statistiken visar att neuropsykiatriska diagnoser ökar stadigt bland unga. "Behandlingen" dessa unga får är aktivitetsersättning i kombination med diverse "rättigheter". Statistiken visar också att dessa oftare kommer ifrån trasiga hem med socio-ekonomiska problem.
Så har vi alltså i Sverige idag, en offentlig psykiatri som diagnostiserar unga människor med hjärnskador och medfödda handikapp på basis av att dom har växt upp i social misär.
Medelklassen får bot för sina psykologiska besvär medans underklassen få diagnoser, utanförskap och stigmatisering. Varför i helvete bidrar psykiatrin till detta?
Jag förstår ej heller din slutsats att sociala insatser medför eller innebär (oklart vad du menar) klassificering som arbetsoförmögna och handikappade... Jag menar med mina tidigare inlägg att trycket på sjukskrivningar är starkt på vården, liksom trenden av medikalisering av vad som kanske egentligen är blott och bart sociala problem. (Sen är det välkänt att psykisk sjukdom eller störning ofta medför konsekvenser för den sociala dimensionen, vilket kan vara mer eller mindre destabiliserande för den enskilde patientens medicinska tillstånd och eventuella barn, där orosanmälan enligt SoL kan bli nödvändigt och barnen informeras enligt Patientsäkerhetslagen.)
Neuropsykiatriska diagnoser som skenat och förtidspensionering av unga är ett utmärkt ex.
Tycker det lika mycket är du som svartmålar då du själv skriver att parkeringstillstånd och anmäla folk till socialen är viktigt arbete för en psykiater (det senare är att betrakta som trakasserier och skall anmälas till socialstyrelsen). Hade det varit verkligheten hade självmordstalen ökat markant. Sådan sadism misstror jag inte läkarna inom psykiatrin för men det är alldeles för få professionella som vill bota och kan bota.
Denna utvecklingen, att en socialsekreterare i princip kan byta ut psykiatern, är också en ordentlig nedgradering av hela professionen (se tråden behövs psykiatri).. -jag kan inte bota dig men jag kan ge dig förtidspension och rätt till p-plats.(dina exempel).
Psykiatrin har alltid haft hand om sjukskrivna patienter som är långt ifrån arbetsmarknaden. Ingen skillnad. Idag är det väl mindre pga sjukförsäkringsreformer.
Sedan att läkarna i för stor grad går i läkemedelsindustrins ledband är givetvis välkänt. Dom får väl gnugga geniknölarna och försöka minnas psykologin dom lärt sig eller så kan dom lika gärna lämna över till beteendevetarna.
Och är de där "rättigheterna" så mkt att ha? För just den målgruppen...
Handikappsparkeringsfrågan förstår jag mkt lite av i sammanhanget, varför ska psykiskt sjuka ha det öht? Det är väl en fysisk fråga i 99 fall av 100, och det är väl då inte psykiatrikern som ska plussa problemen, hans expertområde för den förmånen lär ju vara en väldigt liten del som alla läkare ska kunna fixa.
Men man behöver pengar, psykiatrin är urusel, man satsar medvetet på småproblemen och på de som ser gröna gubbar. Man älskar sina antidepps och antipsykotikor.
Ja, möjligheten som finns är ett Personligt Ombud. Nu behöver ju massor av folk dessa ombud så... Jag fick nej. Varför vet jag inte, men jag antar, som de andra "nejen" att de kommer av en underdimensionering och prioritering samt hitta rätt man/kvinna. Och dessa är inte "specialtränade" på att fixa allt.
Det är, om du ursäktar, lite som att vara psykiatriker, ett rätt lätt jobb med dagens behadlingsteser.
Varför skulle inte jag klara det? Nu påstår jag inte att jag skulle vara världens bästa, men sista Psykiatrikern jag mötte sa: Men vad gör du här, du vet och kan ju nästan allt (det var inte ett skämt, vi diskuterade tex lämpliga meds, lämpliga behandlingar i övrigt, att alla var inhyrda och psykiatri är inte som kirurgi, jag behöver inte vara det minsta ense med kirurgen, träffar jag dig så ska jag egentligen göra jobbet, du ska få mig i mood för det, och jag tror att det brister snabbt då det inte finns tider. En bekant fick tre antideppmeds, för nedstämdhet och gråtmildhet, men det var ju en kvinna, de är ju ofta såna. Jag fick ju be damen i fråga att söka akutpsyk och de undrade vad läkaren hållit på med och anmälde. Sen var läkaren i fråga betydligt mer tillmötesgående och lyssnade, men förtroendet var ju borta.
Stöd Flashback
Svara
- Ämnesverktyg
- Hitta inlägg efter datum
Det är väldigt lönsamt att skriva ut massor preparat som är dyra även med denna läkemedelsförsäkring som gör att brukarna får det till högkostnadspris.
Samtidigt så gör dessa preparat folk ännu sjukare med biverkningar som oftast leder till andra preparat som gör dom ännu sjukare och dom verkade vara designade för det samt designade att vara väldigt svåra att sluta med även psykiatripersonalens agerande att hålla fast folk i dessa preparat är stark.
Man ser igenom det.Men dom tjänar ju massor pengar att faktisk göra folk sjukare och hålla fast dom i det.Att lägga ut pengar på det som botar och gör dom fungerande är inget dom tjänar på.
Vi kan kalkylera hur mycket en läkemedelstuggare drar in pengar per år som lönsam affär för dom?
Känner många som är i behov av en psykologisk behandling som inte landstiget kan eller vill erbjuda och dom har inte råd att söka privat eftersom deras låga sjukersättning inte gör det möjligt.
Jag har alltid velat vara autonom och inte bli någon annan persons last eller jobb.Men det är lönsamt att bli någons jobb för den personen och det fyller en funktion,en mening.
Det där med LSS,boendestöd och allt annat som upptar folks jobbtid kostar pengar.
Samtidigt så gör dessa preparat folk ännu sjukare med biverkningar som oftast leder till andra preparat som gör dom ännu sjukare och dom verkade vara designade för det samt designade att vara väldigt svåra att sluta med även psykiatripersonalens agerande att hålla fast folk i dessa preparat är stark.
Man ser igenom det.Men dom tjänar ju massor pengar att faktisk göra folk sjukare och hålla fast dom i det.Att lägga ut pengar på det som botar och gör dom fungerande är inget dom tjänar på.
Vi kan kalkylera hur mycket en läkemedelstuggare drar in pengar per år som lönsam affär för dom?
Känner många som är i behov av en psykologisk behandling som inte landstiget kan eller vill erbjuda och dom har inte råd att söka privat eftersom deras låga sjukersättning inte gör det möjligt.
Jag har alltid velat vara autonom och inte bli någon annan persons last eller jobb.Men det är lönsamt att bli någons jobb för den personen och det fyller en funktion,en mening.
Det där med LSS,boendestöd och allt annat som upptar folks jobbtid kostar pengar.
Citat:
Det senare givetvis.Det är inte konspiratoriskt det är verklighet idag. Du skriver själv att det är viktigt med sociala insatser d.v.s klassificera folk som arbetsoförmögna och handikappade, ge folk rätt till handikapp-parkering. Otroligt kränkande om man söker hjälp för psykiska problem. Statistiken visar att neuropsykiatriska diagnoser ökar stadigt bland unga. "Behandlingen" dessa unga får är aktivitetsersättning i kombination med diverse "rättigheter". Statistiken visar också att dessa oftare kommer ifrån trasiga hem med socio-ekonomiska problem.
Så har vi alltså i Sverige idag, en offentlig psykiatri som diagnostiserar unga människor med hjärnskador och medfödda handikapp på basis av att dom har växt upp i social misär.
Medelklassen får bot för sina psykologiska besvär medans underklassen få diagnoser, utanförskap och stigmatisering. Varför i helvete bidrar psykiatrin till detta?
Citat:
Jag håller inte alls med om en sån svartmålning, kategorisering, jag anser den inte alls vara sann. Det går inte att bemöta ett sådant kategoriomdöme. Men du får gärna försöka belysa med enskilda exempel, om du tror att dessa stämmer in på ditt paradigm, eller hänvisa till studier på området.Det senare givetvis.
Det är inte konspiratoriskt det är verklighet idag. Du skriver själv att det är viktigt med sociala insatser d.v.s klassificera folk som arbetsoförmögna och handikappade, ge folk rätt till handikapp-parkering. Otroligt kränkande om man söker hjälp för psykiska problem. Statistiken visar att neuropsykiatriska diagnoser ökar stadigt bland unga. "Behandlingen" dessa unga får är aktivitetsersättning i kombination med diverse "rättigheter". Statistiken visar också att dessa oftare kommer ifrån trasiga hem med socio-ekonomiska problem.
Så har vi alltså i Sverige idag, en offentlig psykiatri som diagnostiserar unga människor med hjärnskador och medfödda handikapp på basis av att dom har växt upp i social misär.
Medelklassen får bot för sina psykologiska besvär medans underklassen få diagnoser, utanförskap och stigmatisering. Varför i helvete bidrar psykiatrin till detta?
Det är inte konspiratoriskt det är verklighet idag. Du skriver själv att det är viktigt med sociala insatser d.v.s klassificera folk som arbetsoförmögna och handikappade, ge folk rätt till handikapp-parkering. Otroligt kränkande om man söker hjälp för psykiska problem. Statistiken visar att neuropsykiatriska diagnoser ökar stadigt bland unga. "Behandlingen" dessa unga får är aktivitetsersättning i kombination med diverse "rättigheter". Statistiken visar också att dessa oftare kommer ifrån trasiga hem med socio-ekonomiska problem.
Så har vi alltså i Sverige idag, en offentlig psykiatri som diagnostiserar unga människor med hjärnskador och medfödda handikapp på basis av att dom har växt upp i social misär.
Medelklassen får bot för sina psykologiska besvär medans underklassen få diagnoser, utanförskap och stigmatisering. Varför i helvete bidrar psykiatrin till detta?
Jag förstår ej heller din slutsats att sociala insatser medför eller innebär (oklart vad du menar) klassificering som arbetsoförmögna och handikappade... Jag menar med mina tidigare inlägg att trycket på sjukskrivningar är starkt på vården, liksom trenden av medikalisering av vad som kanske egentligen är blott och bart sociala problem. (Sen är det välkänt att psykisk sjukdom eller störning ofta medför konsekvenser för den sociala dimensionen, vilket kan vara mer eller mindre destabiliserande för den enskilde patientens medicinska tillstånd och eventuella barn, där orosanmälan enligt SoL kan bli nödvändigt och barnen informeras enligt Patientsäkerhetslagen.)
Citat:
Jag håller inte alls med om en sån svartmålning, kategorisering, jag anser den inte alls vara sann. Det går inte att bemöta ett sådant kategoriomdöme. Men du får gärna försöka belysa med enskilda exempel, om du tror att dessa stämmer in på ditt paradigm, eller hänvisa till studier på området.
Jag förstår ej heller din slutsats att sociala insatser medför eller innebär (oklart vad du menar) klassificering som arbetsoförmögna och handikappade... Jag menar med mina tidigare inlägg att trycket på sjukskrivningar är starkt på vården, liksom trenden av medikalisering av vad som kanske egentligen är blott och bart sociala problem. (Sen är det välkänt att psykisk sjukdom eller störning ofta medför konsekvenser för den sociala dimensionen, vilket kan vara mer eller mindre destabiliserande för den enskilde patientens medicinska tillstånd och eventuella barn, där orosanmälan enligt SoL kan bli nödvändigt och barnen informeras enligt Patientsäkerhetslagen.)
Jag förstår ej heller din slutsats att sociala insatser medför eller innebär (oklart vad du menar) klassificering som arbetsoförmögna och handikappade... Jag menar med mina tidigare inlägg att trycket på sjukskrivningar är starkt på vården, liksom trenden av medikalisering av vad som kanske egentligen är blott och bart sociala problem. (Sen är det välkänt att psykisk sjukdom eller störning ofta medför konsekvenser för den sociala dimensionen, vilket kan vara mer eller mindre destabiliserande för den enskilde patientens medicinska tillstånd och eventuella barn, där orosanmälan enligt SoL kan bli nödvändigt och barnen informeras enligt Patientsäkerhetslagen.)
Neuropsykiatriska diagnoser som skenat och förtidspensionering av unga är ett utmärkt ex.
Tycker det lika mycket är du som svartmålar då du själv skriver att parkeringstillstånd och anmäla folk till socialen är viktigt arbete för en psykiater (det senare är att betrakta som trakasserier och skall anmälas till socialstyrelsen). Hade det varit verkligheten hade självmordstalen ökat markant. Sådan sadism misstror jag inte läkarna inom psykiatrin för men det är alldeles för få professionella som vill bota och kan bota.
Denna utvecklingen, att en socialsekreterare i princip kan byta ut psykiatern, är också en ordentlig nedgradering av hela professionen (se tråden behövs psykiatri).. -jag kan inte bota dig men jag kan ge dig förtidspension och rätt till p-plats.(dina exempel).
Psykiatrin har alltid haft hand om sjukskrivna patienter som är långt ifrån arbetsmarknaden. Ingen skillnad. Idag är det väl mindre pga sjukförsäkringsreformer.
Sedan att läkarna i för stor grad går i läkemedelsindustrins ledband är givetvis välkänt. Dom får väl gnugga geniknölarna och försöka minnas psykologin dom lärt sig eller så kan dom lika gärna lämna över till beteendevetarna.
Citat:
Lugna dig, du tillskriver mig uppfattningar jag inte har. Du har missförstått, kanske läser du in saker i texten som inte står.
Neuropsykiatriska diagnoser som skenat och förtidspensionering av unga är ett utmärkt ex.
Tycker det lika mycket är du som svartmålar då du själv skriver att parkeringstillstånd och anmäla folk till socialen är viktigt arbete för en psykiater (det senare är att betrakta som trakasserier och skall anmälas till socialstyrelsen). Hade det varit verkligheten hade självmordstalen ökat markant. Sådan sadism misstror jag inte läkarna inom psykiatrin för men det är alldeles för få professionella som vill bota och kan bota.
Denna utvecklingen, att en socialsekreterare i princip kan byta ut psykiatern, är också en ordentlig nedgradering av hela professionen (se tråden behövs psykiatri).. -jag kan inte bota dig men jag kan ge dig förtidspension och rätt till p-plats.(dina exempel).
Psykiatrin har alltid haft hand om sjukskrivna patienter som är långt ifrån arbetsmarknaden. Ingen skillnad. Idag är det väl mindre pga sjukförsäkringsreformer.
Sedan att läkarna i för stor grad går i läkemedelsindustrins ledband är givetvis välkänt. Dom får väl gnugga geniknölarna och försöka minnas psykologin dom lärt sig eller så kan dom lika gärna lämna över till beteendevetarna.
Tycker det lika mycket är du som svartmålar då du själv skriver att parkeringstillstånd och anmäla folk till socialen är viktigt arbete för en psykiater (det senare är att betrakta som trakasserier och skall anmälas till socialstyrelsen). Hade det varit verkligheten hade självmordstalen ökat markant. Sådan sadism misstror jag inte läkarna inom psykiatrin för men det är alldeles för få professionella som vill bota och kan bota.
Denna utvecklingen, att en socialsekreterare i princip kan byta ut psykiatern, är också en ordentlig nedgradering av hela professionen (se tråden behövs psykiatri).. -jag kan inte bota dig men jag kan ge dig förtidspension och rätt till p-plats.(dina exempel).
Psykiatrin har alltid haft hand om sjukskrivna patienter som är långt ifrån arbetsmarknaden. Ingen skillnad. Idag är det väl mindre pga sjukförsäkringsreformer.
Sedan att läkarna i för stor grad går i läkemedelsindustrins ledband är givetvis välkänt. Dom får väl gnugga geniknölarna och försöka minnas psykologin dom lärt sig eller så kan dom lika gärna lämna över till beteendevetarna.
Mitt exempel om handikapparkeringstillstånd var ett exempel på diagnosglidning som lett till en förmån som jag inte ansåg befogad; även om en viss diagnos, eller en samling av diagnoser (komorbiditet), är korrekt/korrekta, så är även graden av funktionsnedsättning av relevans, i detta fallet av högsta relevans (mer relevant än själva diagnosen/diagnoserna). Det var ett exempel på förmån som jag själv inte kunde gå i god för, eftersom jag ansåg att patientens begäran inte var i överensstämmelse med lagens syfte.
Kinuski, jag har alla dessa "förmåner", förutom handikappsparkering vilket jag inte behövt ha då jag inte haft bil. Ska ta upp det. Lär nog gå igenom. Egentligen sparar samhället pengar på det, eftersom jag annars betalar med tuggummi. (Men vad har det med psykiatrin att göra, annat än min moraliska asociala moj där som du kan förakta mig för, men, du ger mig inte några för eller nackdelar för att jag betar mig så, hoppas jag, jag är bara en idiot ju?) Men jag åker aldrig färdtjänst, bara sjukresor vilket man får per automatik med färdtjänst. Jag tycker inte färdtjänst är värt ett skit, det är för dyrt för nöjen och man kan inte lita på dem. Tar lång tid. Kallar det "fikatjänst", det duger det till.
Vad har jag för nytta av LSS när det inte finns några som kan ta tillvara mina normalmänskliga rättigheter som jag har svårt med? Om du skriver att en människa har en diagnos som ger rätt till LSS, vad får man?Vem kan jag vända mig till för att kriga för att jag ska få handikappsersättning? Tror du min ÖNH-läkare kan plussa på sin lilla bit av merkostader, hon ser ju ut som ett frågetecken och vet inte ens vad det är, förståeligt, ty hur många patienter förutom möjligen döva då, skulle hon ha som fick dylikt? Nu har jag köpt en bil, fick en p-bot felaktigt, hur gör jag? Det är enorm summa jag fått betala om du tänker på min lilla peng från FK. 10% av det jag får. Jag kan inte detta, har ingen aning om hur man gör, har aldrig överklagat en p-bot som är pga att kommunen inte satt upp skyltar efter ombyggnad. Det finns , sist jag kollade, 417 sjukgymnaster i Sthlm. Vem är bäst för mig med all min problematik? Hjälp? Nej, tvärtom. "Vi får inte rekommendera"...jaha... Hemtjänst i Sthlm har säkert 200 firmor. Vilken är bäst?
Och jag kan gärna skippa förtidspensionen, jag skulle i längden få mer ut av att gå på socialbidrag.
Då får de gärna ha en hanterare som löser all idiotbyråkrati som att lämna in bankkontoutdrag, som jag bara gör för att man ska det, finns en kr på kontot sen 20 år. Du ska se bunten FK ska ha in var gång hyran ändras. Jobb, inte produktion. Tidens melodi.
Min poäng är att dessa fördelar mest är för en organisation, som ska sända papper hit och dit, för att man tex ska få tandvårdsintyg så var jag tvungen att ha en LSS insats, men där sa ju damen på Habiliteringen, som menade väl men inte hade några medel, att det ju faktiskt var en Lss-åtgärd.
Se där, en användbar sjukdomsvinst. Även om de inte direkt tänker på nästa års kostnad och fixar bra. Nejdå, det kan gärna kosta mängder att fixa en tand, bara det byråkratiskt är korrekt.
Räätelse: Samhället tjänar på att jag betalar med tuggat tuggummin, BNP ökar ju, "glaskrosstesen".
Vad har jag för nytta av LSS när det inte finns några som kan ta tillvara mina normalmänskliga rättigheter som jag har svårt med? Om du skriver att en människa har en diagnos som ger rätt till LSS, vad får man?Vem kan jag vända mig till för att kriga för att jag ska få handikappsersättning? Tror du min ÖNH-läkare kan plussa på sin lilla bit av merkostader, hon ser ju ut som ett frågetecken och vet inte ens vad det är, förståeligt, ty hur många patienter förutom möjligen döva då, skulle hon ha som fick dylikt? Nu har jag köpt en bil, fick en p-bot felaktigt, hur gör jag? Det är enorm summa jag fått betala om du tänker på min lilla peng från FK. 10% av det jag får. Jag kan inte detta, har ingen aning om hur man gör, har aldrig överklagat en p-bot som är pga att kommunen inte satt upp skyltar efter ombyggnad. Det finns , sist jag kollade, 417 sjukgymnaster i Sthlm. Vem är bäst för mig med all min problematik? Hjälp? Nej, tvärtom. "Vi får inte rekommendera"...jaha... Hemtjänst i Sthlm har säkert 200 firmor. Vilken är bäst?
Och jag kan gärna skippa förtidspensionen, jag skulle i längden få mer ut av att gå på socialbidrag.
Då får de gärna ha en hanterare som löser all idiotbyråkrati som att lämna in bankkontoutdrag, som jag bara gör för att man ska det, finns en kr på kontot sen 20 år. Du ska se bunten FK ska ha in var gång hyran ändras. Jobb, inte produktion. Tidens melodi.
Min poäng är att dessa fördelar mest är för en organisation, som ska sända papper hit och dit, för att man tex ska få tandvårdsintyg så var jag tvungen att ha en LSS insats, men där sa ju damen på Habiliteringen, som menade väl men inte hade några medel, att det ju faktiskt var en Lss-åtgärd.
Se där, en användbar sjukdomsvinst. Även om de inte direkt tänker på nästa års kostnad och fixar bra. Nejdå, det kan gärna kosta mängder att fixa en tand, bara det byråkratiskt är korrekt.
Räätelse: Samhället tjänar på att jag betalar med tuggat tuggummin, BNP ökar ju, "glaskrosstesen".
Citat:
Nånstans måste ju folk hamna, men man bör verkligen ifrågasätta borgarnas beslut att behålla sossarnas slappa pensionsregler, förslappa dem, för unga medans äldre har det stentufft.Det senare givetvis.
Det är inte konspiratoriskt det är verklighet idag. Du skriver själv att det är viktigt med sociala insatser d.v.s klassificera folk som arbetsoförmögna och handikappade, ge folk rätt till handikapp-parkering. Otroligt kränkande om man söker hjälp för psykiska problem. Statistiken visar att neuropsykiatriska diagnoser ökar stadigt bland unga. "Behandlingen" dessa unga får är aktivitetsersättning i kombination med diverse "rättigheter". Statistiken visar också att dessa oftare kommer ifrån trasiga hem med socio-ekonomiska problem.
Så har vi alltså i Sverige idag, en offentlig psykiatri som diagnostiserar unga människor med hjärnskador och medfödda handikapp på basis av att dom har växt upp i social misär.
Medelklassen får bot för sina psykologiska besvär medans underklassen få diagnoser, utanförskap och stigmatisering. Varför i helvete bidrar psykiatrin till detta?
Det är inte konspiratoriskt det är verklighet idag. Du skriver själv att det är viktigt med sociala insatser d.v.s klassificera folk som arbetsoförmögna och handikappade, ge folk rätt till handikapp-parkering. Otroligt kränkande om man söker hjälp för psykiska problem. Statistiken visar att neuropsykiatriska diagnoser ökar stadigt bland unga. "Behandlingen" dessa unga får är aktivitetsersättning i kombination med diverse "rättigheter". Statistiken visar också att dessa oftare kommer ifrån trasiga hem med socio-ekonomiska problem.
Så har vi alltså i Sverige idag, en offentlig psykiatri som diagnostiserar unga människor med hjärnskador och medfödda handikapp på basis av att dom har växt upp i social misär.
Medelklassen får bot för sina psykologiska besvär medans underklassen få diagnoser, utanförskap och stigmatisering. Varför i helvete bidrar psykiatrin till detta?
Och är de där "rättigheterna" så mkt att ha? För just den målgruppen...
Handikappsparkeringsfrågan förstår jag mkt lite av i sammanhanget, varför ska psykiskt sjuka ha det öht? Det är väl en fysisk fråga i 99 fall av 100, och det är väl då inte psykiatrikern som ska plussa problemen, hans expertområde för den förmånen lär ju vara en väldigt liten del som alla läkare ska kunna fixa.
Men man behöver pengar, psykiatrin är urusel, man satsar medvetet på småproblemen och på de som ser gröna gubbar. Man älskar sina antidepps och antipsykotikor.
Citat:
Om du vill ha hjälp D Roger, kanske några samtal med kurator inom psykiatrin, eller på vårdcentralen, kan vara till hjälp för att kartlägga möjligheterna. God man/förvaltare, ledsagare enligt SoL eller ledsagarservice enligt LSS är ytterligare vägar som till funktionen kan vara behjälpliga och där rollen ofta fylls av hängivna personer som vill bidra till samhällets och enskildas bästa.
Kinuski, jag har alla dessa "förmåner", förutom handikappsparkering vilket jag inte behövt ha då jag inte haft bil. Ska ta upp det. Lär nog gå igenom. Egentligen sparar samhället pengar på det, eftersom jag annars betalar med tuggummi. (Men vad har det med psykiatrin att göra, annat än min moraliska asociala moj där som du kan förakta mig för, men, du ger mig inte några för eller nackdelar för att jag betar mig så, hoppas jag, jag är bara en idiot ju?) Men jag åker aldrig färdtjänst, bara sjukresor vilket man får per automatik med färdtjänst. Jag tycker inte färdtjänst är värt ett skit, det är för dyrt för nöjen och man kan inte lita på dem. Tar lång tid. Kallar det "fikatjänst", det duger det till.
Vad har jag för nytta av LSS när det inte finns några som kan ta tillvara mina normalmänskliga rättigheter som jag har svårt med? Om du skriver att en människa har en diagnos som ger rätt till LSS, vad får man?Vem kan jag vända mig till för att kriga för att jag ska få handikappsersättning? Tror du min ÖNH-läkare kan plussa på sin lilla bit av merkostader, hon ser ju ut som ett frågetecken och vet inte ens vad det är, förståeligt, ty hur många patienter förutom möjligen döva då, skulle hon ha som fick dylikt? Nu har jag köpt en bil, fick en p-bot felaktigt, hur gör jag? Det är enorm summa jag fått betala om du tänker på min lilla peng från FK. 10% av det jag får. Jag kan inte detta, har ingen aning om hur man gör, har aldrig överklagat en p-bot som är pga att kommunen inte satt upp skyltar efter ombyggnad. Det finns , sist jag kollade, 417 sjukgymnaster i Sthlm. Vem är bäst för mig med all min problematik? Hjälp? Nej, tvärtom. "Vi får inte rekommendera"...jaha... Hemtjänst i Sthlm har säkert 200 firmor. Vilken är bäst?
Och jag kan gärna skippa förtidspensionen, jag skulle i längden få mer ut av att gå på socialbidrag.
Då får de gärna ha en hanterare som löser all idiotbyråkrati som att lämna in bankkontoutdrag, som jag bara gör för att man ska det, finns en kr på kontot sen 20 år. Du ska se bunten FK ska ha in var gång hyran ändras. Jobb, inte produktion. Tidens melodi.
Min poäng är att dessa fördelar mest är för en organisation, som ska sända papper hit och dit, för att man tex ska få tandvårdsintyg så var jag tvungen att ha en LSS insats, men där sa ju damen på Habiliteringen, som menade väl men inte hade några medel, att det ju faktiskt var en Lss-åtgärd.
Se där, en användbar sjukdomsvinst. Även om de inte direkt tänker på nästa års kostnad och fixar bra. Nejdå, det kan gärna kosta mängder att fixa en tand, bara det byråkratiskt är korrekt.
Räätelse: Samhället tjänar på att jag betalar med tuggat tuggummin, BNP ökar ju, "glaskrosstesen".
Vad har jag för nytta av LSS när det inte finns några som kan ta tillvara mina normalmänskliga rättigheter som jag har svårt med? Om du skriver att en människa har en diagnos som ger rätt till LSS, vad får man?Vem kan jag vända mig till för att kriga för att jag ska få handikappsersättning? Tror du min ÖNH-läkare kan plussa på sin lilla bit av merkostader, hon ser ju ut som ett frågetecken och vet inte ens vad det är, förståeligt, ty hur många patienter förutom möjligen döva då, skulle hon ha som fick dylikt? Nu har jag köpt en bil, fick en p-bot felaktigt, hur gör jag? Det är enorm summa jag fått betala om du tänker på min lilla peng från FK. 10% av det jag får. Jag kan inte detta, har ingen aning om hur man gör, har aldrig överklagat en p-bot som är pga att kommunen inte satt upp skyltar efter ombyggnad. Det finns , sist jag kollade, 417 sjukgymnaster i Sthlm. Vem är bäst för mig med all min problematik? Hjälp? Nej, tvärtom. "Vi får inte rekommendera"...jaha... Hemtjänst i Sthlm har säkert 200 firmor. Vilken är bäst?
Och jag kan gärna skippa förtidspensionen, jag skulle i längden få mer ut av att gå på socialbidrag.
Då får de gärna ha en hanterare som löser all idiotbyråkrati som att lämna in bankkontoutdrag, som jag bara gör för att man ska det, finns en kr på kontot sen 20 år. Du ska se bunten FK ska ha in var gång hyran ändras. Jobb, inte produktion. Tidens melodi.
Min poäng är att dessa fördelar mest är för en organisation, som ska sända papper hit och dit, för att man tex ska få tandvårdsintyg så var jag tvungen att ha en LSS insats, men där sa ju damen på Habiliteringen, som menade väl men inte hade några medel, att det ju faktiskt var en Lss-åtgärd.
Se där, en användbar sjukdomsvinst. Även om de inte direkt tänker på nästa års kostnad och fixar bra. Nejdå, det kan gärna kosta mängder att fixa en tand, bara det byråkratiskt är korrekt.
Räätelse: Samhället tjänar på att jag betalar med tuggat tuggummin, BNP ökar ju, "glaskrosstesen".
Citat:
Haha har samma problematik som du ganska så jäkla exakt, i mitt fall handlade det om en fobi som min ocd malde. De trodde jag var under psykos och ville ge antipsykotiska, jag klarade en dag, du klarade 2v ser jaag. Enda personen jag uppfattade som givande var egentligen 1skötare och 1 läkare först vid utskrivningen, de tre första läkarna jag fick var allmänt okunniga om ocd och jäääkligt creepy
jävligt bra tråd, jag kan bara hålla med dig ts!
jag ska berätta min historia och vad jag varit med om.
förra sommaren mådde jag skit pga massa omständigheter. har diagnosen ocd/ tvångstankar. har gått hos psykolog i många år och det har hjälpt mig oerhört mycket. det jobbiga med min diagnos är att jag kan leva ett normalt liv i långa perioder för att sedan ramla tillbaka. efter att ha mått bra en lång period började jag må riktigt dåligt igen förra hösten. då hade jag ingen psykolog och sökte till vc där jag fick träffa kurator, han trodde att jag var där för att starta en utredning och inte för tvångstankar/ självmordstankar, så han kunde inte hjälpa mig. hade regelbunden kontakt med läkare som bara skrev ut massa mediciner (sobril/imovane). en fredagskväll mådde jag såpass dåligt att jag ringde till läkaren som tvingande mig att söka akut.
när jag kom till akutmottagningen fick jag träffa en läkare som sa att jag fick avgöra själv om jag ville bli inlagd eller ej. jag valde att bli inlagd. var inte alls så hemsk som jag trott, var några tjejer i min ålder en äldre herre som alla verkade hyfsat normala och trevliga, någon enstaka person som verkade må sämre. jag trodde ju att man skulle få gå hos psykolog när man låg där. jag låg på ett eget rum, det fanns en knapp man kunde trycka på om man behövde prata. kommer ihåg ett tillfälle när jag tryckte på knappen och en äldre undersköterska kom in på mitt rum. jag berättade för henne att jag inte visste om mina självmordstankar var tvångstankar eller riktiga tankar. då såg hon rädd ut och undrade om jag någonsin gjort någon illa samt om jag hörde röster. jag berättade då för henne hur tvångstankar fungerar. blev ganska förvånad hur dålig kunskap hon hade kring detta. fick några dagar senare träffa en överläkare som sa att detta var mycket allvarligt och jag blev såklart livrädd och mådde skit.
som tur var hade jag en helt underbar handledare (minns inte vad det kallades). hon sa att det bara var järnspöken och inget att oroa sig för.
pågrund av att jag tydligen hade självmordstankar och är förälder var jag tvungen att träffa en person från socialen. var så jävla rädd och kommer nog aldrig vara så rädd igen för att förlora vårdnaden om min älskade dotter!
tillslut fick jag träffa psykolog hos öppenvården som konstaterade att det inte alls var några riktiga självmordstankar utan tvångstankar! ska tilläggas att jag alltid varit noga med att jag inte ska utgöra någon fara för min dotter (låter helt sjukt, jag vet) men min psykolog har alltid påstått att människor med ocd är dom bästa barnpassarna som finns eftersom vi är så oerhört rädda för att skada någon. jag är ensamstående förälder.
vilket onödigt lidande jag och många andra fått stå ut med helt i onödan. låg inne på psyk i nästan två veckor. inte konstigt att vården inte har några pengar.
inget ont om personalen inne på psyk dom var jätte goa.
idag mår jag jätte bra. men vill göra en shout out, vården och politikerna skulle kunna förhindra många självmord om människor kunde få rätt hjälp snabbare!
peace /fredrik
jag ska berätta min historia och vad jag varit med om.
förra sommaren mådde jag skit pga massa omständigheter. har diagnosen ocd/ tvångstankar. har gått hos psykolog i många år och det har hjälpt mig oerhört mycket. det jobbiga med min diagnos är att jag kan leva ett normalt liv i långa perioder för att sedan ramla tillbaka. efter att ha mått bra en lång period började jag må riktigt dåligt igen förra hösten. då hade jag ingen psykolog och sökte till vc där jag fick träffa kurator, han trodde att jag var där för att starta en utredning och inte för tvångstankar/ självmordstankar, så han kunde inte hjälpa mig. hade regelbunden kontakt med läkare som bara skrev ut massa mediciner (sobril/imovane). en fredagskväll mådde jag såpass dåligt att jag ringde till läkaren som tvingande mig att söka akut.
när jag kom till akutmottagningen fick jag träffa en läkare som sa att jag fick avgöra själv om jag ville bli inlagd eller ej. jag valde att bli inlagd. var inte alls så hemsk som jag trott, var några tjejer i min ålder en äldre herre som alla verkade hyfsat normala och trevliga, någon enstaka person som verkade må sämre. jag trodde ju att man skulle få gå hos psykolog när man låg där. jag låg på ett eget rum, det fanns en knapp man kunde trycka på om man behövde prata. kommer ihåg ett tillfälle när jag tryckte på knappen och en äldre undersköterska kom in på mitt rum. jag berättade för henne att jag inte visste om mina självmordstankar var tvångstankar eller riktiga tankar. då såg hon rädd ut och undrade om jag någonsin gjort någon illa samt om jag hörde röster. jag berättade då för henne hur tvångstankar fungerar. blev ganska förvånad hur dålig kunskap hon hade kring detta. fick några dagar senare träffa en överläkare som sa att detta var mycket allvarligt och jag blev såklart livrädd och mådde skit.
som tur var hade jag en helt underbar handledare (minns inte vad det kallades). hon sa att det bara var järnspöken och inget att oroa sig för.
pågrund av att jag tydligen hade självmordstankar och är förälder var jag tvungen att träffa en person från socialen. var så jävla rädd och kommer nog aldrig vara så rädd igen för att förlora vårdnaden om min älskade dotter!
tillslut fick jag träffa psykolog hos öppenvården som konstaterade att det inte alls var några riktiga självmordstankar utan tvångstankar! ska tilläggas att jag alltid varit noga med att jag inte ska utgöra någon fara för min dotter (låter helt sjukt, jag vet) men min psykolog har alltid påstått att människor med ocd är dom bästa barnpassarna som finns eftersom vi är så oerhört rädda för att skada någon. jag är ensamstående förälder.
vilket onödigt lidande jag och många andra fått stå ut med helt i onödan. låg inne på psyk i nästan två veckor. inte konstigt att vården inte har några pengar.
inget ont om personalen inne på psyk dom var jätte goa.
idag mår jag jätte bra. men vill göra en shout out, vården och politikerna skulle kunna förhindra många självmord om människor kunde få rätt hjälp snabbare!
peace /fredrik
Citat:
Ja, möjligheten som finns är ett Personligt Ombud. Nu behöver ju massor av folk dessa ombud så... Jag fick nej. Varför vet jag inte, men jag antar, som de andra "nejen" att de kommer av en underdimensionering och prioritering samt hitta rätt man/kvinna. Och dessa är inte "specialtränade" på att fixa allt.
Citat:
Få som är ngt att ha, jag kunde i stort bli det själv om jag bara ska "sköta om ngt". Få som vill vara det också. Men vissa har tur, en man berättade för en bekant att hans Gode man pumpade ut 35 kakor i fondpengar vart år till honom. DEN gode mannen kan sitt jobb. Jag har fö som ung jobbat med överförmyndaren i en kommun, inte i ngn aktiv roll, det var inte mitt uppdrag, men jag fick fixa lite och höra mkt... Förvaltare lär ofta suga fett. Kan dessa människor verkligen saker? Om man har tur. Men socialtanten blev chockad över min önskan om en bra god man som kunde fixa... *lång lista*. Som sagt, jag kan mer än de flesta själv men man måste ha en duktig murbräcka, aldrig vara ensam mot makten. Och nu är ju jag idioten...
God man/förvaltare,
Citat:
Hängivna, bra på alla sätt, men vad ska jag med dem till? Nån snäll tant eller farbror som tänker på de på livets skuggsida.
ledsagare enligt SoL eller ledsagarservice enligt LSS är ytterligare vägar som till funktionen kan vara behjälpliga och där rollen ofta fylls av hängivna personer som vill bidra till samhällets och enskildas bästa.
Det är, om du ursäktar, lite som att vara psykiatriker, ett rätt lätt jobb med dagens behadlingsteser.
Varför skulle inte jag klara det? Nu påstår jag inte att jag skulle vara världens bästa, men sista Psykiatrikern jag mötte sa: Men vad gör du här, du vet och kan ju nästan allt (det var inte ett skämt, vi diskuterade tex lämpliga meds, lämpliga behandlingar i övrigt, att alla var inhyrda och psykiatri är inte som kirurgi, jag behöver inte vara det minsta ense med kirurgen, träffar jag dig så ska jag egentligen göra jobbet, du ska få mig i mood för det, och jag tror att det brister snabbt då det inte finns tider. En bekant fick tre antideppmeds, för nedstämdhet och gråtmildhet, men det var ju en kvinna, de är ju ofta såna. Jag fick ju be damen i fråga att söka akutpsyk och de undrade vad läkaren hållit på med och anmälde. Sen var läkaren i fråga betydligt mer tillmötesgående och lyssnade, men förtroendet var ju borta.
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106
