Hur har ni råd med så dyra bilar?

Jag håller med riverman83, bäst att köpa kontant oftast för att inte binda sig till något man kanske riskerar att inte klara av.
Men ibland har man inget val (eller prioriterar annorlunda). Jag tog lån förra året för att köpa en mellan-stor bil värde 260.000. Jag har 3% nånting i ränta och betalar nästan exakt 3000kr per månad (7 års-period).
Lägg 500kr på sen för försäkring. Jag nöjeskör (efter arbetstid) drygt 100mil / per månad så med soppa blir det ibland 5000kr.
Jag är inte rik, faktum är att jag är grovt underbetald, men allt är ju ett val, jag använder "tink" för att hålla koll på budget och inköp och har kalkylblad i på google drive där jag sedan flera år plottar ut min privatekonomi i stor detalj så jag kan göra prognoser framåt i tiden och förutse om det kommer 'skita sig'.

För mig är min bil synonym med personlig frihet, det är min dyraste hobby någonsin men jag har aldrig känt att det inte varit värt det.

Sen behöver man ju inte stå och betala på den i 7 år, jag kanske säljer min om några år (om det krisar sig eller jag vill byta bil) så länge jag lyckas avbetala i takt med värdeminskningen.

Min poäng är att det är prioriteringar, jag kommer inte ha nån glädje av mina pengar om jag har några över när jag är död

Har inte studerat färdigt så jag kan inte tala för min del, men kan tala för hur familjen (främst föräldrarna) har kämpat sig upp. Både jag och mina föräldrar är födda i Sverige men deras föräldrar invandrade från balkan under 60-talet och de alla började från 0 (alltså inga ärvda pengar eller ägodelar).

Mina föräldrar har alltid varit noga med att aldrig ta lån (om möjligt). Det var faktiskt så att de inte ens tog lån på den första bostadsrätten de köpte. När mina päron sen sålde denna bostadsrätten tjänade de en lite peng som sedan tillsammans med lite andra sparpengar och ett mindre lån kunde köpa oss den första villan. P.g.a _låga räntekostnader_ (tack vare alla sparpengar), kunde de lägga undan ännu mer pengar varje månad trots att vi bodde i en helt nybyggd villa.

Åren gick och mina föräldrar knegade hårt, tjänade väl lite över medel. Vi hade en toyota yaris samt en mercedes C-klass, familjens första "fina" bil. När mina föräldrar kände att ekonomin tillät expanderade vi till en ny villa. Min mor som är väldigt ekonomisk har haft som mål att om ifall någon av mina föräldrar blir av med jobbet så ska vi alltid kunna bo kvar utan att behöva sälja huset. För att detta ska vara möjligt krävs _låg boendekostnad_, vilket främst beror på _låga räntekostnader_ vilket endast sker om man ärver pengar, får av någon eller om man själv sparat sig till detta, gissa vilket alternativ som är troligast?? I vårt fall handlar det om ca 8-9tkr i månaden i boendekostnader, inklusive ALLT(ränta, el, vatten, sophämtning, försäkring etc). Detta för en villa värderad till 5 miljoner.

Nu till det tråden verkligen handlade om; bilarna. Idag har vi en BMW 535d 2012a med ett nybilspris på över 700tkr samt en 328a 2013 på runt 480tkr i nybilspris. Alla cashade.

Hur är detta möjligt? Jo förutom att min mor de senaste åren avancerade rätt snabbt på sitt företag så ligger det i grund och botten i _SPARANDET_. Det hela är en ond jävla spiral. Om man börjar sitt liv i en hyresrätt förlorar man tusenlappar varje månad som hade kunnat gå till bland annat sparande som i sin tur kan ge dig både en bättre bostadsrätt eller den bilen du alltid drömt om. Det räcker att man sparar ihop de ynka 15% för kontantinsatsen så kan man spara tusenlappar genom att hitta en bra bostadsrätt. Bor man i Stockholm så kan ju detta dock diskuteras.

Därför blir jag less när jag läser på forumet att det endast är sossesvinen som föredrar att spara, min familj har allt annat än sosseideologi.

As we speak är ju ränteläget grymt bra, men det kan komma att förändras vilken dag som helst. Den dagen detta händer så är jag glad över att mina föräldrar inte åker på en 5-10tkr räntehöjning Det är vad man "riskerar" med lån. Sedan förstår jag att lån är ett måste i 99% av fallen, men om man kan, varför inte hålla det till så låg nivå som möjligt??

Och lån på bilar är ju ännu värre. Inte nog med räntan på bilen är rätt hög utan du ska även betala ränta för pengar bilen har tappat i värde. Måste kännas bra för de människor som köpt en bil för flera hundra tusen kronor och sedan får betala tusenlappar i ränta för pengar bilen har tappat i värde och som du ej kan få tillbaka vid eventuell försäljning.

Sedan vet jag att det finns undantag. Har en nära släkting som har mååånga miljoner på väg inom 2 år p.g.a försäljning av sitt företag. Han köper i princip allt på lån idag, men han vet att han kommer kunna betala tillbaka varenda liten krona om 2 år. Skulle läget förändras, så är han till råttorna. Han kommer aldrig kunna betala tillbaka och räntan kommer förr eller senare ruinera honom. Det är en av anledningarna till att vi har så många fall uppe i kronofogden atm.

Summa summarum: Fixa en ordentlig bostad som kostar dig så lite som möjligt och snälla, låna så lite som möjligt. (studielån är dock OK, med tanke på den i princip obefintliga räntan). Allt är möjligt med lite smart planering och inget onödigt slösande som t.ex. helrör på nattklubbar i Sthlm. (har en del vänner som finner detta otroligt roande )

Jag hoppas ni tar del av min berättelse. Jag är faktiskt otroligt stolt över vad mina föräldrar lyckats med, även fast jag vet att det finns ännu bättre historier än denna!

EDIT: Vill bara tillägga en liten sak. Läste en dum kommentar på förra sidan om att "rika människor väljer att ta lån på bilar för att sedan investera sina pengar i annat". Det är ren och skär bullshit. Känner många som väljer att casha bilar och båtar. Något som de däremot INTE cashar är fastigheter, p.g.a den låga räntan. Det finns inte många _säkra_ investeringsalternativ som ger en mer avkastning än vad räntan till en bil kostar. Detta är ett tips som min släktings rådgivare gett honom, en rådgivare som har haft hand om mer pengar än ni här på FB någonsin hade kunnat drömma om.

Sossepressen har den här artikeln i dag: http://www.aftonbladet.se/minekonomi...cle19209458.ab

Enligt artikeln så "tjänar" man 42 000 på att spara 6000 kr i månaden.
Vem har för det första så mycket över att de kan lägga undan 6 papp per månad?
42 000 "sparade" på tre år betyder ungefär 1200 per månad och i den summan skall då den "tillfälliga" transporten inrymmas.

Åker man cykel så sparar man väl nästan hela slanten, men om man kan klara sig med det under tre år så har man väl inget behov av bil alls?

Åka buss då? Vad kostar ett busskort per månad i snitt? Den pengen måste räknas av från "besparingen".

Ytterligare ett alternativ är att hyra bil när man behöver, men hur mycket bil kan man hyra för 1200 kr per månad? Bara en semesterresa på en vecka och några ytterligare dagars hyra lär äta upp större delen av "besparingen".

Så kommer då det som de flesta "sparivrare" föreslår, att åka i en 20 år gammal 740 eller Mondeo under tiden, men de lär kosta en del pengar de också, så några 42 000 "tjänade" på tre år lär det aldrig bli frågan om!

Självklart hittar man sådana artiklar i "sossepressen", läsare av affärsvärlden eller dagens industri visste redan detta eftersom de gjort kalkylen innan de köpte bil.

Summan av artikeln är alltså "Det är dyrt att vara fattig". Inget nytt under solen.

Nej, och artikeln bevisar ju bara ännu mer det jag m.fl. hävdat (och blivit idiotförklarade av bättre vetande för), har man cash är det bättre att sätta dem på banken och låna till bilen. Står ju svart på vitt att det ger 5-10000 på tre år att göra så.

Precis, samt att man i den här artikeln räknat på 6% låneränta, vilket är minst en procent för mycket, och en avkastningsränta på 2,8%, som också är löjligt lågt räknat. En aktiefond som ger mer än det är inte särskilt svårt att hitta.
Summa summarum, artikeln är ett rent matematiskt bluffexempel som inte har någon förankring i verkligheten.

Exakt så är det, jag hade lätt kunnat håva upp pengar för en ny bil, men jag tar hellre lån med 4% ränta eftersom jag alltid fått minst 10% avkastning på mina investeringar.

Så i mitt fall är det rent utav en lönsam affär ta lån, även om det naturligtvis finns en viss risk att avkastningen (vissa år ) skulle bli sämre.

De flesta bör kunna lägga undan 6000 kr i månaden, annars spenderar de för mycket. Det är dock skrämmande hur många vuxna människor vi har i landet som inte klarar av det.

Exakt varför bör man kunna göra det?

Därför att det finns folk som lever bra på 6000 kr mindre än vad de flesta tjänar, medianlönen ligger ju runt 19000 kr/mån netto så "de flesta" tjänar ju runt där eller mer. Anpassar man sina utgifter efter sina inkomster så bör det bli en hel del över, det är ju tyvärr här det går snett och folk har för höga utgifter.

Jo, men varför är det viktigt att ha pengar över?
Att nån lever på mindre än nån annan tjänar är ju ett rätt dåligt sätt att mäta att man borde kunna spara 6000:-/ mån.
Jag misstänker att de som lever billigt inte har samma levnadsstandard, boendeform, matvanor mm.
Det är skillnad på att bo i en billig hyresrätt jämfört mot en bostadsrätt eller egnahem, det är skillnad på att behöva bil för sin utkomst och kunna nöja sig med en cykel. Så kan man fortsätta.

Det är alltid bra att ha ett sparande i en eller annan form, det måste inte vara i kontanter, en avbetalning på bostad kan även den vara ett sparande.

Går bra för er här. Det blir inga 70.000 det blir 700kr