Candy flip (LSD+MDMA) är på nytt återfödd (?) Mycket reflektioner

Förord
I min ålder är det inte passande att hålla på med droger, framförallt inte med min professionella bakgrund. Jobbar hela mitt liv (nästan) inom sjukvården, men jag bor själv och är frivilligt arbetslös för tillfället (och gärna en bra stund till) så jag tänkte att jag får friska upp vardagen med lite flum. Det bor ingen här som kan döma mig med andra ord. Ville ha en rolig kväll med lite djupa tankar och se på lite märkliga filmer och förundras över dess existens och mening.
Det skulle bli en liten dos helt enkelt. Tiderna är givetvis cirkus.
Detta var vad jag brukar kalla för bergochdalbanatripp, dåligt namn men det syftar på att det går från extremt välmående till en ren och skär terror och djup ångest om vart annat. Händer nästan alltid när jag har tagit MDMA så det är alltid en gamble för mig.


Tidigare erfarenheter
Nästintill allt. Men Opiumkungen har sina favoriter.
Dock väldigt lite hallucinogener.

Dos
0.8g MDMA över hela kvällen och natten.
Två lappar LSD
Pyttelite meskalinpulver.

13.30
Här får jag för mig att det är dags att lysa upp i ensamheten och mörkret. Går till min lilla "fallifall"-gömma och hämtar vad jag har. En ganska stor påse MDMA i stora gula kristaller. Och två lappar LSD. Dock så ville jag som sagt bara flumma lite så jag klippte av LSD-lappen med en nagelsax i fyra delar. Tog en fjärdedel och ingen MDMA än.


14.00
Här tycker jag att jag börjar få effekt. Får den nästan obligatoriska oron som kommer innan. Fortsätter att göra vad jag höll på med dvs. titta på TV och väntar en stund till.

14.30
Är inte nöjd med vad jag känner. Känner mig lite lätt, får konstiga associationer och ett ovant tankesätt. Så jag drar i mig två fjärdedelar till och en liten lina MDMA.
Bränner i näsan gör det och jag tänker att nästa gång blir det ta mig fan att dricka det i juice.

14.50
Jag börjar känna mig otålig och rastlös. Känner bara av MDMAt och ingen LSD alls vad jag kan urskilja.

15.30
Känner att det inte är tillräckligt flummigt för att ge mig en minnesvärd kväll. Så jag trycker i med 3/4 av den andra LSD-lappen och drar upp två tjocka linor MDMA i snoken (trots förra upplevelsen..) och tar en annan liten hög MDMA på tungan och sväljer den med vatten. Mina tankar blir märkligare och märkligare men det är inte obehagligt längre. Känner mig varm, sammankopplad till jorden människorna och naturen Känner hur all LSD jag tagit börjar ta över mitt rus så jag sätter mig och lyssnar på musik. Det är en väldigt stark känsla som jag uppskattar, men jag vill ha mer. Så drar en tjock lina MDMA till.

16.00
Hög som ett hus på allting. Sitter för mig själv och tänker på allt mellan himmel och gjord, en del hallunicationer börjar jag få. Mest trevliga och rofyllda. Ser till exempel min fläkt som min mamma i ett par sekunder och tycker att jag börjar ha roligt.
Men jag vill ha mer, jag insåg inte att LSDn tar sin lilla tid så jag tänkte, vad fan, vi får väl trippa ikväll då helt enkelt och trycker i mig den sista LSDn. I samma stund minns jag hur det borde finnas meskalin kvar från någon som varit hemma hos mig och trippat, kommer på var han la det; I en byrå på övervåningen. Hittar det lilla kuvertet, en hopvikt post-itlapp. Det blir bara en liten hög när jag samlar upp allt i kuvertet så jag häller ner det i en colaburk jag har sippat på den senaste halvtimmen och dricker.

Det "roliga" börjar

18.00
Tittar på TV. Min hjärna blir speedad och tankarna sprutar åt alla håll. Känner mig dock på något sett samlad och road. Ser inte så mycket visuellt. Lite vågit är det. Föremål som står stilla rör sig mot mig sakta fram och tillbaka. Ser också om man tänker sig en tv utan signal, det svarta och det vita som blixtrar men det är liksom genomskinligt i bakgrunden av det jag ser och något långsammare än på tvn. Kollade på nyheterna och började tänka på vad målet med allt i livet, och politiken är, det är att åstadkomma något. Det är det enklaste svaret på allt, krig, politik, affärer och även inom det sociala. Det känns förståeligt men ändå banalt. Vi är alla satta på den här jorden av rent slumpmässiga själ och ändå vill vi bevisa och visa att vi är här för att göra nytta, det paradoxala, naturens paradox.
Det får mig att inse hur fruktansvärt primitiva vi är. Vi är inte mindre primitiva än en dagslända som har en jävla dag på sig att åstadkomma allt vad han nånsin kommer. Dvs. hitta en partner och föra vidare sina gener, att hitta en partner gör han (antar jag) genom visa upp sig med sina färger och lite oldschool good maners... Vi gör precis samma sak, vi har samma basala instinkter som inte bara insekter, utan till och med bakterier. vi tar det bara lite coolare och försöker ha lite trevligt på vägen då och då. Det som man i naturen alltså ska åstadkomma är en föra vidare sina gener.
Men hur började allt detta? Encelliga organismer som helt plötsligt ville överleva. De blev till smådjur som sedan flyttade isär, och började utvecklas separat. Varför flyttade de isär? Kan en bakterie vara en dålig granne? Fanns det kanske en mening med det här? Kan det på något sett finnas en större makt trots all bevisning mot det? Alla fördomar ligger grundade i något rätt brukar man säga. Man kan inte kalla "Guds existens" för en fördom men det är en förutfattad mening för dom allra flesta på jorden.

Hur kunde dessa sk. heliga skrifter överleva så lång tid att tills nu, femtusen år senare fortfarande vara något miljarder människor lever efter (pratar om abrahamiska religioner). Kommer man dela upp människor i ravenclaw, hufflepuff ,gryffindor och slytherin och att de själva kommer bilda sin egen uppfattning om hur böckerna ska tolkas. Kommer Slytherinska följare flyga in med två flygplan i gryffindors handelshus, där de försöker åstadkomma sin del av världen. Allt pga pengar, det är inget fel med pengar, det är en smart uppfinning som används till mycket gott. Det har samlat människor från alla världens hörn och gjort dom till systrar och bröder. Även om det har kostat väldigt mycket, lidande, miljöförstöring, bråk, sorgsenhet och ångest så får vi inte glömma dess ursprungssyfte, att låta folk ÅSTADKOMMA. Alla som inte får göra den biten av livet är olycklig. Man blir nekad av kulturella hinder, sjukdom, fysiska hinder, politik, rasism, sexism och främlingsfientlighet. Därför är det allas våran skyldighet att minska denna delen av samhället, vi som kan måste ge allt vad vi kan (utan att själva bli förlorade) för att stoppa dessa hinder och låta alla människor få leva ut sin del av naturen och åstadkomma.


Ordet främlingsfientlig är för övrigt bara ett ord för brodersfientlig.


Jag börjar tänka hur krig uppstår. Folk tror att det är fight/flight instinkten i stor skala, vi länder som slåss är bara förvuxna stammar som slåss över makt och vinst. Men jag tror det är fel. Det är instinkten att åstadkomma något i sitt liv. Man vill åstadkomma frihet för sitt land(av många olika skäl) eller för att hota, skrämma bort bröder som vill åstadkomma det du har åstadkommit. Det finns inga länder som är fienden. De som bor i länderna är de som bestämmer om de vill ha fiender eller inte. Fyra fem politiker kommer inte långt. Kanske vore det bättre att i stället för att ha krig, bara låter våra politiker slåss på en arena. Det är de som vill åstadkomma, folket bara ger pengar genom arbete som sen politikerna använder för att skicka ut sitt folk i döden för sin egen vilja att åstadkomma. Ibland kan folkets vilja vara samma som politikernas. Men bara kom ihåg att det är DU som bestämmer vad du vill tro på och agera därefter. En politiker, en chef, en överordnad är bara en människa precis som du. Han föddes på samma sätt, han tar på sig byxorna ett ben i taget i livet och kommer dö precis som du. Går hans dröm om åstadkomma ihop med din dröm att åstadkomma det du brinner för? I så fall så så passar det, och det är det samhället bygger på. I alla generationer.


Men

Människan är för smart för att bara skaffa barn och sen låta livet vara och vi lever för länge, dagsländan måste vara en slug och driftig jävel om han ska hinna åstadkomma sitt livsverk på 24h och dessutom utse ledare, en livsstrategi, och ett åstadkommandesystem.


Tilbaka till det spirituella, människor vad gör oss så olika djuren? Svaret är helt enkelt att vi kan sammarbeta. Skulle en ensam myra kunna bygga en hel myrstack? Skulle en ensam människa kunna bygga WTC?

Hur ska samhället utvecklas? Genom att stänga ut människor som levt i områden där de har utvecklats till mörkhyade istället för ljushyade eller genom att göra det som vi människor gör bäst; samarbeta


Så kom ihåg, h*n som pekar gör inget annat än att bara peka. Man har alltid ett val att lyda eller inte. I alla situationer.

Vi är alla satta på jorden, utan mening. Varför ska man då inte dela med sig med sitt åstadkommande till andra som inte kan åstadkomma det dom vill och brinner för? Är vi för upptagna med..? Ja vad fan då egentligen? Vi har alla samma mål, hjälps åt. Sen måste man respektera vad andra människor brinner för att åstadkomma. Vi alla åstadkommer inte på samma sett och ska därför inte jämföra oss med varandra. Alla är unika och måste få ha rätt att åstadkomma det h*n vill under den tiden h*n av en ren slump befinner sig på jorden.

Försök att ha ett leende på läpparna genom livet, men låt dig sörja när det behövs så att du kan komma åter "ren" när det är dags att fortsätta åstadkomma. Se inte heller ner på dom inte har ett leende på läpparna. Det är för vissa personer en daglig kamp och de behöver DIN hjälp för att kunna åstadkomma och må bra. Andra mår bättre av att inte verka positiva hela tiden, det får man respektera.

En snabb observation om vare sig poliser är svin eller inte; Tillbaka till trippen

20.00
Springer lite fram och tillbaka till MDMA-påsen när jag känner att det börjar ta slut i kroppen. Här grundas min bergochdalbanatripp. Känner från ena minuten en enorm lycka och förståelse för hur världen ser ut och fungerar (se ovan..) för att sedan två minuter senare se absolut ingen mening med att leva överhuvudtaget. Allt känns dystert. De hallucinationerna jag har blir lite smått skrämmande och förvirrande men absolut inte extremt påfrestande. Detta kommer och går ungefär varje kvart. "dipparna" håller i sig i ca 1-3 minuter.


22.00
Mår underbart för det mesta. Skriver ner allting jag måste berätta för mina nära och kära, min terapeut och andra människor i min omgivning. Hur jag verkligen uppskattar deras närvaro och vad jag tycker de är bra på.

00.00
Skriver och ringer runt lite grann. Känner mig glad att jag gjorde så här idag. Det kändes nyttigt för själen som så ofta, efter religionens fall inte får stimuleras särskilt frekvent.

Jag börjar tänka på mig själv, min otroliga resa till där och den jag är idag. Jag gjorde det omöjliga, återhämtade mig gång på gång av saker som skulle få de flesta människor att bli skärrade och paralyserade för livet. Men till vilket pris? Ensam, vilsen och frånåkt. Skulle det ha varit bättre att bara dö, där som barn i mitt hemland som så många gjorde? Varför överlevde jag då och hur kunde jag överleva alla nära-nära-döden-upplevelser i min ungdom som fortfarande plågar mig så? Hur kan jag fortfarande vända mig till droger efter all skit det gett mig, även om det också skänkt mig glädje.
Varför gör jag fortfarande som jag gör mot själv? Droger (ibland), allvarliga brott, och en minst sagt tvivelaktigt umgängeskrets när det så väldigt enkelt kan få mig att förstöra allt jag byggt upp och kämpat så hårt för? Jag kan inte skylla min psykiska ohälsa i det långa loppet. Det sker kontinuerligt och även då och då när jag är frisk.

Jag söker ännu mer äventyr i livet. Kanske för att fylla det tomma som redan finns HÄR? Men om mitt riskfyllda beteende i nuläget inte är tillräckligt stimulerande, hur kommer det sluta? Kommer jag någonsin få skaffa familj? Jag har ju faktiskt aktivt låtit bli för att vänta tills en väldigt speciell dam var närvarande och redo. Det hände aldrig och har varit en stor sorg för mig de senaste åren. Jag tänker nästan dagligen på henne och hur det kunde ha varit. Men det är tankar jag helst slipper. Kanske vill jag alltid röra på mig för att aldrig stå så pass still att jag ser att hon inte är där?


02.00
Det är igång för fullt. MDMAn gör mig speedad och ger men en varm, kittlande känsla i kroppen samtidigt som min hjärna tänker på allt genom himmel och jord. Dock inte alls mycket hallucinationer så jag blev lite besviken. Sätter igång två rullar, twin peaks och edward scissorhands. Twin peaks för att göra mig lite flumrädd och edward för att det är så färgglatt och trevligt.

Kände dock inte mycket av att kolla mer än att vissa scener var obehagliga så jag tittade hellre bort.
Men jag tänker tankar som "vilken fin serie. tänk att någon har tagit sig tid att göra en sån här fin scen. Den skådespelaren har en enorm talang, vad roligt!" osv.

Får dock lite svårt att koncentrera mig på vad det var som hände i rutan så njuter inte särskilt mycket.

05.00

Jag bestämmer mig för att lämna hemmet och åka ut till vattnet och kika en stund på soluppgången
Sätter mig exalterad i bilen som fö kändes som att sitta i en mjukglass och att köra var som bilen bara läste mina tankar utan att jag berättade vart jag skulle. Mycket njutbart. När jag kommer till vattnet är soluppgången i full karriär. Jag imponeras dock inte särskilt och påpekar att det är fint men att jag längtar hem.




07.00
Kommer hem, filosoferar vid TVn som jag snart upptäcker inte ens är påsatt.
Svackorna kommer och går fortfarande. Så även ruset i styrka.

07.30
tar mig 1 MLtheralen för att somna och efter en 30 minuter sov jag som en prins.



Vad är era synpunkter på mina tankar? Kan det ligga något i det? Jag tycker mig se en röd tråd genom det även nu i efterhand.

Krig och konflikter är inte fight&flight det är driften att åstadkomma som yttrar sig i fight!



I övrigt kan vi konstatera att LSDn var skit.

Bra rapport, vågat att sätta sig i bilen!
Känner igen springande fram och tillbaka till påsen, att dra ut mdma ruset till sin spets.

Reflektionerna lämnar jag till en annan gång, tycker för övrigt att de är slitsamt att tänka på "livet" när man är igång.

De där var helt underbart att läsa när man var bäng!! Jag såg ut så här:



genom hela texten.

Läste igen om allt med ett konstant leende på läpparna.

Fortsätt skriv om du orkar!

Synd att inte LSDn tog som den skulle, 2 lappar brukar få mig att segla iväg bra mycket speciellt tillsammans med MDMA! Men på ditt tankesätt vekar de ändå som LSD hade ganska stor inverkan eller?


5/5