Tjenare där!
Jo jag tänkte som så att om jag ber dig berätta om den där gången … så berättar du helt enkelt om den gången. Och sedan ber du nästa person att ”berätta om den gången…”
Luddigt?
Ex:
Person 1: ”Berätta om den där gången du var nära ofrivilligt bögsex”
Person 2: Okej.
OBS! Det måste absolut inte vara sanna historier. Min historia är inte sann. Låt fantasin flöda!
Gärna lite längre än 5 meningar. Tack!
Berätta om den där gången du svalde en femma
Jo jag tänkte som så att om jag ber dig berätta om den där gången … så berättar du helt enkelt om den gången. Och sedan ber du nästa person att ”berätta om den gången…”
Luddigt?
Ex:
Person 1: ”Berätta om den där gången du var nära ofrivilligt bögsex”
Person 2: Okej.
Jag hade inte partajat på ett tag och var den här kvällen inbjuden hem till en klasskamrat. Det skulle bli gott käk, brudar och alkohol. Trodde jag. Det visade sig senare att jag bara hade ett rätt. Eller ett och ett halvt, det beror på vad man räknar som ”gott käk”.
Hur som helst. När jag kom fram till adressen stod dörren öppen.
Jag kom in i en inrökt lägenhet, mysbelysningen var på och stämningsfull musik hördes i bakgrunden. En konstig känsla spred sig i magen men jag kom snabbt på andra tankar. ”Äsch, det måste vara brudarna som vill ha det lite mysigt bara” försökte jag övertyga mig själv. ”De sitter säkert därinne och myser, sitter och väntar på mig” fortsatte jag tänka, som om den första övertygningen inte riktigt räckte. Jag fortsatte gå mot det enda rummet som åtminstone hade en antydan om ordentligt ljus.
Tv:n stod på, det såg man på hur ljuset blinkade till och rörde sig på väggarna. Som om ljuset ville därifrån. Det ville det nog också.
När jag kom in i rummet såg allt ut att vara i sin ordning. Tv:n var mycket riktigt på, den visade någon gammal musikvideo från åttiotalet där den manliga sångaren visade alldeles för mycket hud. Och hade alldeles för mycket hår. Framför tv:n stod det ett glasbord fyllt till minsta kvadratmillimeter av ölburkar, korv, glas, skålar utan chips, och skålar med chips. Och, allra längst ut låg det ett paket kondomer. Inget konstigt tyckte jag – det skulle ju gå hett till ikväll. Om det skulle…
De två sofforna som omringade bordet var gröna, de var lädersoffor. ”Lädersoffor är riktiga soffor. Det här är kvalitétssoffor det här” hade min pappa sagt om han var där. För han är en sån. En sån som tycker om lädersoffor.
Jag satte mig i en av dem, la upp det ena benet och bredde ut armarna precis som om jag vore hemma. Jag andades ut och sträckte mig fram för ett chips. Torrt och jävligt var det. ”Har ni ingen dipp?” vrålade jag kanske lite för högt. Jag hade ju varken hört eller sett någon annan så jag kanske var ensam. Kanske inte.
”Joförfan”, hörde jag ett sluddrande bakom den andra soffan. Det var Martin, min klasskompis. Jag hörde honom men jag såg honom inte.
”Detfinnsdippiköketsomdukantaomduvill”, hävde han ur sig i ett enda andetag, som om han ville slå något slags världsrekord i sluddrande på tid.
Jag ville gärna kolla till honom men suget efter dipp var större än omtanken för Martins hälsa. Så det fick vänta.
Köket låg åt det håll jag kom in. En vit plastskål stod redan på diskbänken och dippåsen låg i skålen. Det var precis som om någon visste att jag ville ha dipp.
Musiken spelades fortfarande i bakgrunden och än så länge så var ju avsaknaden av kvinnor ganska uppenbar.
”Du Martin, var är tjejerna?”, ropade jag, inte riktigt lika högt som förra gången.
”Dekommerdekommertadetlugnthurgårdetmeddippendetfi nnsgräddfilikylen”,svarade han, och jag vete katten om han inte slog världsrekordet den gången.
Jag vände mig om och öppnade kylskåpet. Tomt. Helt tomt var det.
Han måste ha yrat runt och gömt allt för att jävlas med mig, tänkte jag och garvade samtidigt som jag hörde en dov duns ifrån vardagsrummet. Men jag hinner inte fråga var det var innan nästa kavalkad av sludder fyller lägenheten.
”LUGNT!Detärlugntmedmigjapp!”, dånade det ur vardagsrummet och det kändes nästan som om väggarna vibrerade.
Jag skakade på huvudet och gick tillbaka.
”Vad i helvete, det finns ju ingen…”, mer hann jag inte säga, för när jag kom in i rummet så var allt inte i sin ordning längre. Visserligen spelade fortfarande håriga män med total avsaknad av kläder åttiotalsmusik på tv:n. Men det var det enda som var oförändrat. Ena soffan hade vält, jag antar att det förklarar dunsen, och i den halvlåg Martin med näven om sin erigerade penis. Hans hand förde sig obehagligt långsamt upp och ner. Hans blick var fäst på mig.
”Ingen…vadå…gräddfil eller…?”, viskade han fram långsamt. Som om han ville förstärka den erotiska stämningen i rummet som bara han kände.
”Jag…har lite… här”, han nickade ner mot sitt könsorgan. Han såg trött ut. Det kändes lite som om de där världsrekordet i sluddring hade tagit ut sin kraft på honom.
”Ehm, nej tack”, sa jag och kliade mig osäkert i håret. ”Du, jag tror jag drar, va? Är det okej?”, fortsatte jag.
Det var nog okej, för Martin hade somnat. I soffan. Med handen runt penis.
Hur som helst. När jag kom fram till adressen stod dörren öppen.
Jag kom in i en inrökt lägenhet, mysbelysningen var på och stämningsfull musik hördes i bakgrunden. En konstig känsla spred sig i magen men jag kom snabbt på andra tankar. ”Äsch, det måste vara brudarna som vill ha det lite mysigt bara” försökte jag övertyga mig själv. ”De sitter säkert därinne och myser, sitter och väntar på mig” fortsatte jag tänka, som om den första övertygningen inte riktigt räckte. Jag fortsatte gå mot det enda rummet som åtminstone hade en antydan om ordentligt ljus.
Tv:n stod på, det såg man på hur ljuset blinkade till och rörde sig på väggarna. Som om ljuset ville därifrån. Det ville det nog också.
När jag kom in i rummet såg allt ut att vara i sin ordning. Tv:n var mycket riktigt på, den visade någon gammal musikvideo från åttiotalet där den manliga sångaren visade alldeles för mycket hud. Och hade alldeles för mycket hår. Framför tv:n stod det ett glasbord fyllt till minsta kvadratmillimeter av ölburkar, korv, glas, skålar utan chips, och skålar med chips. Och, allra längst ut låg det ett paket kondomer. Inget konstigt tyckte jag – det skulle ju gå hett till ikväll. Om det skulle…
De två sofforna som omringade bordet var gröna, de var lädersoffor. ”Lädersoffor är riktiga soffor. Det här är kvalitétssoffor det här” hade min pappa sagt om han var där. För han är en sån. En sån som tycker om lädersoffor.
Jag satte mig i en av dem, la upp det ena benet och bredde ut armarna precis som om jag vore hemma. Jag andades ut och sträckte mig fram för ett chips. Torrt och jävligt var det. ”Har ni ingen dipp?” vrålade jag kanske lite för högt. Jag hade ju varken hört eller sett någon annan så jag kanske var ensam. Kanske inte.
”Joförfan”, hörde jag ett sluddrande bakom den andra soffan. Det var Martin, min klasskompis. Jag hörde honom men jag såg honom inte.
”Detfinnsdippiköketsomdukantaomduvill”, hävde han ur sig i ett enda andetag, som om han ville slå något slags världsrekord i sluddrande på tid.
Jag ville gärna kolla till honom men suget efter dipp var större än omtanken för Martins hälsa. Så det fick vänta.
Köket låg åt det håll jag kom in. En vit plastskål stod redan på diskbänken och dippåsen låg i skålen. Det var precis som om någon visste att jag ville ha dipp.
Musiken spelades fortfarande i bakgrunden och än så länge så var ju avsaknaden av kvinnor ganska uppenbar.
”Du Martin, var är tjejerna?”, ropade jag, inte riktigt lika högt som förra gången.
”Dekommerdekommertadetlugnthurgårdetmeddippendetfi nnsgräddfilikylen”,svarade han, och jag vete katten om han inte slog världsrekordet den gången.
Jag vände mig om och öppnade kylskåpet. Tomt. Helt tomt var det.
Han måste ha yrat runt och gömt allt för att jävlas med mig, tänkte jag och garvade samtidigt som jag hörde en dov duns ifrån vardagsrummet. Men jag hinner inte fråga var det var innan nästa kavalkad av sludder fyller lägenheten.
”LUGNT!Detärlugntmedmigjapp!”, dånade det ur vardagsrummet och det kändes nästan som om väggarna vibrerade.
Jag skakade på huvudet och gick tillbaka.
”Vad i helvete, det finns ju ingen…”, mer hann jag inte säga, för när jag kom in i rummet så var allt inte i sin ordning längre. Visserligen spelade fortfarande håriga män med total avsaknad av kläder åttiotalsmusik på tv:n. Men det var det enda som var oförändrat. Ena soffan hade vält, jag antar att det förklarar dunsen, och i den halvlåg Martin med näven om sin erigerade penis. Hans hand förde sig obehagligt långsamt upp och ner. Hans blick var fäst på mig.
”Ingen…vadå…gräddfil eller…?”, viskade han fram långsamt. Som om han ville förstärka den erotiska stämningen i rummet som bara han kände.
”Jag…har lite… här”, han nickade ner mot sitt könsorgan. Han såg trött ut. Det kändes lite som om de där världsrekordet i sluddring hade tagit ut sin kraft på honom.
”Ehm, nej tack”, sa jag och kliade mig osäkert i håret. ”Du, jag tror jag drar, va? Är det okej?”, fortsatte jag.
Det var nog okej, för Martin hade somnat. I soffan. Med handen runt penis.
OBS! Det måste absolut inte vara sanna historier. Min historia är inte sann. Låt fantasin flöda!
Gärna lite längre än 5 meningar. Tack!
Berätta om den där gången du svalde en femma
