jag såg påven dansande heja på argentina och skrattade genuint för första gången

när jag såg ovanstående fick jag se riktig humor för första gången på tjugo år och i sama ögonblick fick jag en väldig massa ideeer om hur man skulle kunna göra humor av en massa olika saker

jag insåg att det är på grund av den inspirtion jag fick av att see riktig humor som den inspirationen kom

då insåg jag att det är bristen på denna inspiration som är det som gör att det ständigt känns som om det är något som saknas i kulturlivet när vi tittar på underhållning

och att detta är problemet bakom varför samhället är katatoniskt och försöker förklara sönder allting i oändlighet utan att lyckas komma framåt

för när jag fick den här inspirationen gick som små ljusglimtar upp och det var plötsligt som en blixt så självklart hur jag skulle bekämpa allt jag tycker är fel galet och groteskt i världen genom humorpå ett sätt som rättar till det på nästan nolltid

jag vet att et här är receptet som har fattats totalt i världen ända sedan slutet på 80-talet. jag kom plötsligt ihåg att det var den här inspirationen jag kände nästan hela tiden då. jag mindes hur det kändes. jag har sovit i två decennier, det är så, jag kan inte förklara det på ett annat sätt

riktig humor är det som får många människor i en åskådarskra att känna såhär för ett långt tag, eller för en liten stund eller ett par sekunder. ingen kan veta vad det är i förväg, inget recept existerar

riktig humor kommer bara när kreativitet besegrar murarna eller tabuerna, listar som en vind innanför en borg vindlande vägar ut i murlöshet.

har du tillägg , åsikter, kritik, erfarenhet av en liknande upplevelse, håller du med eller inte, vad tycker ni.

jag vet att ingen kommer att svara på den här tråden, det räcker med att en läsare får en aha upplevelse ens i närheten av det slag jag berättat om av att jag skrivit så är det värt det tusen gånger o, jag vet hur oändligt mycket det betydde för mej att känna riktig inspiration en stund igen.

Men visa en video för i helvete! Istället för o babbla massa strunt

Tja Papa Fransisco är en riktig fotbollsfanatiker och det var han redan när han var ärkebiskop.
Dessutom så är han en riktigt skön och enkel personlighet helt utan divater, även fast han nu sitter på en av världens mest inflytelserika stolar. Jag menar.. Hur många statschefer/högsta religiösa ledare/Guds ställföreträdare på jorden åker kommunalt till jobbet, ställer upp på selfies med främlingar och blir så glad att han nästan gråter när han får en staty föreställande sig själv helt gjord i choklad?

Dessutom så är fotbollen religion i Argentina, så hans dans var helt enkelt en sorts lovsång till den enda sanna, runda och vita guden