Varför begår folk självmord?

"Rugged individualism" är en myt. Hur du än vrider och vänder på det är du alltid beroende av andra människor, vare sig du vill eller inte. Men om du inte upplever ensamhet genom att vara isolerad är väl det bara att gratulera.

Sicken slutledning. Varför lever dom i utanförskap kan man ju då fråga osv. i all oändlighet.

Sen är ju utanförskap relativ och på ett annat sätt endast en metafor och en tredje sak är ju att utanförskap är sällskapets motsats som måste få finnas.

Albert Camus svarar på denna fråga i Myten om Sisyfos. Det finns självmord som begås politisk och som anses vara respektabla. Det finns folk som driver andra till självmord. Att leva eller dö är den största filosofiska frågan, och allt annat kommer ur denna fråga enligt Camus. Jag rekommenderar att ni läser ovannämnda bok.

Ja, det är väl självklart att utanförskap är i relation till någonting. Utanförskap är för många lika med social alienation - dvs. känslan av att man är mystifierad och/eller distanserad till samhället - dvs. du och jag. Utanförskap en metafor över vad? Ensamhet?

1. Nej, med största sannolikhet lever man oändligt många gånger. Men man minns inte de tidigare liven.

2. Nej. Så effektiva mediciner är narkotikaklassade, och med narkotika slutar det alltid förr eller senare illa.

3. Varför?
Vi människor lider ju hur mycket som helst. Nästan ingen är lyxklig. Vi strävar alltid efter mer, t.ex. även om man är rik som ett troll så vill man ha mer av något annat.
Djur bara är. De ältar inte, de tänker inte, de vet inte ens om deras egna existens (de har inte självmedvetande).
Kolla på en katt. Tror du att den lider?

4. Medvetande kan man antagligen inte komma ifrån.
Du har inte valt att bli född, du bara blev född. Och det kommer att ske igen och igen.

5. Man kan inte njuta tillräckligt mycket av det.

Varför folk tar livet av sig: För att de inte är tillräckligt lyckliga för att det ska vara värt mödan att leva. Dessutom är livet meningslöst, för alla.
Hela universum är meningslöst.
Såvitt vi vet är det fakta, och inte ens min filosofihjärna kan komma på någon egentlig mening. Det enda jag kan tänka mig är att det kan finnas något som vi inte har en susning om än.
Och nej, bara för att du tror att du skapar en egen mening så betyder det inte att det finns en egentlig mening.

Det kan nog finnas många olika anledningar, precis som att folk begår självmord på många olika sätt. Någon skrev att sättet på vilket folk väljer att begå självmord på vittnar om anledningen till varför de begick självmordet. Någon som känner sig skyldig hänger sig i en snara. Någon som känner sig övergiven slänger sig utför ett stup. Någon som känner sig misslyckad i något avseende skjuter sig själv, etc.

1: Hur kan du vara helt säker på det? Människan försöker alltid undvika smärta och döden är en lösning för att ta slut på den nuvarande smärtan även om man inte vet vad som händer efter.

2: Roligt och roligt vet jag inte. Psykofarmaka har ofta många biverkningar. Man kan bli funktionsduglig. Tex antipsykotika gör att man bli en känslokall zombie.

3: Förstår inte riktigt detta argumentet. Men varför hellre människa? Vet du hur det är att vara en val, typ?

4: Igen, hur vet du att livet är unikt? Tänk om döden är en sving på livet fast tusen gånger bättre? Ingen vet utan de som är döda.

5: Visst kan man göra det men hur värdefullt är ett liv om man bara orkar slötitta på tv eller dator? Och är man deprimerad eller psykotisk osv så finner man (oftast) ingen mening med något. Man kan tro att datorer är farliga saker. Eller så är känslolivet så nedsatt att man inte finner någon mening med något på nätet överhuvudtaget.

Sen ÄR livet meningslöst. Vi människor har inget större värde i världen.

Det stämmer inte i mitt i alla fall.
Jag känner mig inte skyldig och jag kommer hänga mig i en snara (+plastpåse över huvudet bara för att vara överdrivet säker).

Bra skrivet. Jag håller med.

Hur blir detta inte (social)psykologi/sociologi när vi ska förstå människor levnadsmönster och val gällande att avsluta sitt liv?

Den psykologiska förklaringen är kort och gott att en individ mår konstant djävulskt dåligt under lång tid och åtminstone gravt ogillar sig självt, att känslorna slår till i ett emotionellt sårbart ögonblick och att individen genomför det den gått runt och funderat på under lång tid. Tillfället gör tjuven, att stjäla sitt eget fortsatta liv.

Det stämmer inte in på alla.
T.ex. jag mår inte djävulskt dåligt under lång tid.

Outhärdligt att leva pga djävulsk stark ångest/ djup depression. Lyckligt lottade människor upplever aldrig dessa extrema tillstånd och har således så klart väldigt svårt att förstå hur någon kan begå självmord:

Den amerikanska författaren David Foster Wallace som tog livet av sig vid 46 års ålder sammanfattar känslorna ganska bra här:

"The so-called ‘psychotically depressed’ person who tries to kill herself doesn’t do so out of quote ‘hopelessness’ or any abstract conviction that life’s assets and debits do not square. And surely not because death seems suddenly appealing. The person in whom Its invisible agony reaches a certain unendurable level will kill herself the same way a trapped person will eventually jump from the window of a burning high-rise. Make no mistake about people who leap from burning windows. Their terror of falling from a great height is still just as great as it would be for you or me standing speculatively at the same window just checking out the view; i.e. the fear of falling remains a constant. The variable here is the other terror, the fire’s flames: when the flames get close enough, falling to death becomes the slightly less terrible of two terrors. It’s not desiring the fall; it’s terror of the flames. And yet nobody down on the sidewalk, looking up and yelling ‘Don’t!’ and ‘Hang on!’, can understand the jump. Not really. You’d have to have personally been trapped and felt flames to really understand a terror way beyond falling.""

Varför ?
Alla har nog sin unika anledning och vem är jag att fördöma det.
Vet inte hur jag kommer att resonera i framtiden men jag ser det inte som osannolikt att min död kommer att vara ett aktivt eget beslut. Den dagen när jag känner mig färdig med livet så vill jag att det ska vara mitt val att gå vidare till andra sidan. Jag förstår att det kan vara tufft för de som ska fortsätta leva livet men att leva ett liv bara för någon annan är ju inte ett liv värt att leva. Finns det barn med i bilden så tycker jag dock att man har vissa skyldigheter, antingen att ta med dem till andra sidan eller stanna kvar tills de är vuxna.

I dagens samhälle så ska alla leva till varje pris. Man skapar hellre en levande zombie än att låta någon stillsamt somna in. Personer som inte längre vill leva men som själva inte har makten att ta sitt eget liv tvingar man till att leva, hur sjukt är inte det?