Teologi har definierats som diskurs om gudar och kosmologi, enl wikipedia:
http://en.wikipedia.org/wiki/Theology
Enl. samma länk går det att dela in teologisk diskurs i en
mytisk, en
rationell, och en
rituell (”civil”) form:
Citat:
mythical (concerning the myths of the Greek gods), rational (philosophical analysis of the gods and of cosmology) and civil (concerning the rites and duties of public religious observance).
Den mytiska diskursen borde väl innefatta gudomlighetens
historia, den rationella dess
betydelse, och den rituella diskursen ha att göra med vårt – korrekta eller felaktiga –
förhållande till den.
Kanske det är ett slags trestegsraket mot högre höjder i utvecklingen, i stil med Comtes tre stadier:
Citat:
människan genomlöper tre stadier under sin utveckling, 1) det teologiska, 2) det metafysiska, 3) det positiva. I det tredje stadiet har individen förstått att sann kunskap endast kan fås via erfarenhet.
http://www.geocities.com/stenrose_och_teg/posherm.htm
Har Stéphane Bruchfeld lämnat den mytiska/teologiska och den rationella/metafysiska diskursen bakom sig i följande citat? Är det överstökade stadier för hans del (men inte för revisionisterna)?
Citat:
Men att förneka eller inte bry sig om arvet efter Förintelsen medför en avsevärd fara för vår gemensamma framtid. Författaren Primo Levi sade: »Det är varken lätt eller behagligt att gräva i denna avgrund av ondska (…) Man är frestad att vända sig bort med en grimas och vägra att se och höra: det är en frestelse som man måste motstå.« Man kan önska att ämnet inte fanns, det är dystert och vedervärdigt. Men sedan Förintelsen inträffade har den varit, och kommer alltid att vara en del av Europas arv.
För historikern Omer Bartov är det mest skrämmande »omöjligheten att lära sig något av Förintelsen«. Förintelsens »ytterliga meningslöshet, dess fullständiga och totala tomhet« gör alla frågor som handlar om dess lärdomar fåfänga.
Detta är ett starkt argument. Förintelsen är det svarta hålet i modern världshistoria och europeisk historia. Förintelsen ägde rum därför att människor som du och jag valde att planera massmord och utföra dem under en lång följd av år. De kunde ha träffat andra val. De borde ha gjort det.
Därför kommer det alltid att vara föräldrars, lärares, politikers och alla vuxnas ansvar att lära barn, och dessa i sin tur sina barn, att det goda valet alltid finns – men bara om man vet och inser vad ett dåligt val kan leda till.
(Från kapitlet ”Lärdomar” i ”Om detta må ni berätta…”, Levande Historia.
http://www.levandehistoria.org/defau...?cat=24&s=flh)
Har han nått det positiva/civilrättsliga/rituella stadiet (den ”vetenskapliga metoden”) i Holcaust-teologin? Han vill att diskursen framledes ska handla om det offentligas ansvar att förvalta arvet från Forintelsen (jfr stadiet ”civil discourse” ovan : ”
concerning the rites and duties of public religious observance”).
Finns det plats för en
revisionistisk ”teologi”, som granskar även de andra diskurserna (
historien och
betydelsen av Holocaust)?
Bruchfeld igen:
Citat:
Men att förneka eller inte bry sig om arvet efter Förintelsen medför en avsevärd fara för vår gemensamma framtid.
Här är ett citat från en av de intelligentaste av judar, som brydde sig om arvet från förintelser redan för 150 år sedan:
Citat:
The world has by this time discovered that it is impossible to destroy the Jews. The attempt to extirpate them has been made under the most favourable auspices and on the largest scale; the most considerable means that man could command have been pertinaciously applied to this object for the longest period of recorded time. Egyptian pharaohs, Assyrian kings, Roman emperors, Scandinavian crusaders, Gothic princes, and holy inquisitors, have alike devoted their energies to the fulfilment of this common purpose. expatriation, exile, captivity, confiscation, torture on the most ingenious and massacre on the most extensive scale, a curious system of degrading customs and debasing laws which would have broken the heart of any other people, have been tried, and in vain.
The Jews, after all this havoc, are probably more numerous at this date than they were during the reign of Solomon the wise, are found in all lands, and unfortunately prospering in most. All which proves, that it is in vain for man to attempt to baffle the inexorable law of nature which has decreed that a superior race shall never be destroyed or absorbed by an inferior.
Från Lord George Bentinck: A Political Biography 1852
http://www.gwb.com.au/2000/myers/100300.htm
Meningen i fetstil gäller lika mycket idag som den gjorde 1852. Disraelis förklaring av förintelsernas misslyckande (i hans nästa mening ovan) är dock reviderad som "teologi", eftersom den sedemera blev också nazisternas ”teologiska" naturlag ("law of nature").
Förintelsen som Guds straff av judarna för deras avvikelse från Lagen, nämns ofta av Holocaust-teologerna i wikipedia-artikeln som Ezzelino länkade till.
Men samtidigt är Förintelsen det bästa som har hänt judarna. Aldrig har deras status och anseende varit högre än efter Nazitiden, och deras Förintelse har efterhand fått ersätta de religiösa dogmerna i helighet i våra samfund. Antisemiterna får bita i samma sura äpple som konvertiten Disraeli i fetstils-meningen ovan :
”…
unfortunately prospering in most”.
Kan detta kanske ha varit Guds mening från början? En kompensation för Korsfästelsen? Med samma medel, fast med fler judiska offer?
Eller blir det bara teologi?
Bruchfeld igen:
Citat:
Men att förneka eller inte bry sig om arvet efter Förintelsen medför en avsevärd fara för vår gemensamma framtid.
Å andra sidan : Att bejaka och anamma arvet kan säkra oljan? Är det Förintelsens "avsevärda" vinning för vår gemensamma framtid?
Monoteismen har varit en mobiliseringskraft utan like i Europa och dess historia. Kan den återskapas av en "monoholocaust"?